onsdag 28 december 2011

Elallergi och förvrängd sanning

Att det råder någon form av organiserat drev på elöverkänslighet råder ingen tvekan om, sedan media på lokal och riksnivå gick ut och skrev om att Elöverkänslig stänger av TV och mobil - halva Dalarna utan tv i feta rubriker 25 november 2011. Miljökontoret i Mora vill att strålningsnivån vid mannens hus inte ska överstiga 50 nW/m2. Normalt ligger strålningsnivån på 500 000 nanowatt.
– Det är på den nivån som mannen anser att han kan ha en dräglig vardag, säger Niklas Sjödin, miljöinspektör i Mora kommun, till tidningen.
Miljönämnden i Mora fortsätter att dra ärendet om strålning från mobilmaster i långbänk. Frågan aktualiserades redan 2006 men nämnden anser att den måste lära sig mer innan ett definitivt beslut kan fattas. Ett klokt beslut då mycket kunskap måste lyftas fram och att all fakta läggs på bordet., idag styrs faktainformationen av ekonomiska intressen och de forskare som jobbar med oberoende forskning förkastas och förnekas.
Även läkare som styrs av Socialstyrelsen lyfter fram neceboeffekten, en förväntad effekt när en el- och strålningsöverkänslig blir utsatt för elektromagnetisk strålning, som jag besvarat i en artikel nedan. Att bortförklara olika effekter av skador är allvarligt, många av oss minns Neurosedyn, Fenoxisyror, kvicksilver, DDT, Asbest m.fl. var ”ofarligt för människan”, innan sanningen kom ifatt! Även radiofrekvent mikrovågsstrålningen som används vid data- och mobilkommunikation idag, har utom allt tvivel visat på biologiska effekter som kan leda till ohälsa eller mycket ohälsa.
Så länge elektromagnetisk strålning inte är vetenskapligt bevisat som ofarlig är verkligen ett spel mellan ekonomi och ohälsa.
Hur besluten i Mora kommun än blir så har de rört om ”i grytan en hel del”, sanningen kommer att visa sig när sjukvårdskostnaderna öka av strålningsskador och annan ohälsa, då först kanske våra myndigheter och politiker kan få förståelse för problemet. Men tyvärr är det många drabbade som kommer att offras innan dess.

Texten nedan är ett svar på en överläkare som skrev i tidningen innan jul att elallergi är inbillning:
Jag ifrågasätter inte dina medicinska kunskaper, men att påstå att elallergi är inbillning är att tala i okunskap. De flesta elöverkänsliga personer har störst problem av högfrekvent elektromagnetisk strålning, de är strålningsöverkänsliga människor som bott i samhället och har haft sociala kontakter, men fått fly undan till mer lågstrålande område.
Jag har träffat civilingenjörer som fått sin el- och strålningsöverkänslighet som arbetsskada, när de arbetat med forskning på Ericsson eller SAAB. Dessa högutbildade personer blev inte sjuka av inbillning utan den högfrekventa miljön på sin arbetsplats. Andra personer fick sin överkänslighet på 1980-talet, då bildskärmarna läckte och jordningsmiljön inte var den bästa alltid. Data- och telekomindustrin är mycket medvetna om problemet och har intensivt jobbat med problemet internt när det började uppdagas. Att de sedan inte vill lyfta fram problemet i dagsljuset är av ekonomiska skäl. Mycket av den forskning som idag redovisas kommer från forskning som har anknytning till industrin. Det finns mycket oberoende forskningsresultat som aldrig redovisas eller bortförklaras på icke vetenskaplig grund. Så länge oberoende forskningsrapporter bortcensureras, så länge ohälsan från elektromagnetisk strålning förnekas eller lyfts ur myndighetsrapporter och där telekomindustrins lobbyister styr innehållet, så länge kommer Folkhälsoinstitutet, SSM, SoS och Boverket med flera att förneka andra oberoende rapporter.
Personer som är el- och strålningsöverkänsliga reagerar ofta på mycket olika sätt, liksom andra personer som reagerar på olika allergier. Noceboeffekten är ingen rättvis pejling på hur en människa reagerar. Vissa kan reagera snabbt medan de flesta som blir utsatta för mikrovågsstrålning reagerar från någon ½-timme till dagen efter.
Det är ingen människa som väljer bort bra status, yrke, bostad och socialt liv frivilligt, det är ingen inbillning från deras sida – de har inget annat val än att fly från högstrålande område som bryter ner deras hälsa.
De ”köpta” vetenskapliga studier som mobilindustrin presenterar är förvrängda och ska passa in i infrastrukturen. Påstå att el- och strålningsöverkänslighet är inbillning, då talar man i okunnighet och dessutom kränker en utsatt grupp människor.

Egon Reiver

måndag 19 december 2011

Strålningsrisk eller fantasi


Telekombolagen omsätter hundratals miljarder varje år som gläder vilken finansminister som helst, den ger klirr i statskassan.
Inte är någon myndighet intresserad att försvara de el- och strålningsöverkänsliga personer som är drabbade av detta gissel. Telekomindustrin är en nationell angelägenhet som skapar jobb och omsätter hundratals miljarder varje år.
Socialstyrelsen, Strålsäkerhetsmyndigheten och politiker negligerar och förnekar all fara och alla larmsignaler, myndigheterna försvarar mobilindustrin som producerar mikrovågsstrålning från master och basstationer. Den påstådda risken för ohälsa vill de inte beröra, samhällsintresset är A och O och inga andra påstående får störa den utvecklingen.
Medias roll är att ligga lågt och göra små ”drev” på någon utvald drabbad person som ”ställer mänskliga krav”, nu senast i Mora där media gick ut med feta rubriker: ”En elöverkänslig person kan göra att hela Mora får tv-skugga.”
Vilken kompetens och sanningshalt har de som gör en höna av en fjäder, få journalister är insatta i hur strålningsrisker påverkar människor som har drabbats av el- och strålningsöverkänslighet, få av dem vågar (eller kan) skriva artiklar som går emot den mäktiga telekomindustrin som med sina lobbyister styr över forskningsresultat och expertutlåtanden.
Myndigheterna vill inte försvara de el- och strålningsöverkänsligas intressen, utan de försvarar istället den industri som producerar mikrovågsstrålningen från master och basstationer och media vill gärna inte kritiserar telekomindustrin, vars ägare oftast äger eller har ”intima familjeband” med ägare till de dominerande mediebolagen.
Nu håller de på att bygga ut 4G i hela landet, ännu fler antenner och högre doser av mikrovågsstrålning (elektrosmog), Telekomindustrin behöver nämligen sälja mer produkter och mobiloperatörerna gnuggar händerna för att tjäna allt mer pengar.
Sunda förnuftet säger väl att bestråla människor 24 timmar om dygnet inte kan vara bra, vi påtvingas mikrovågsstrålning i stort sett över allt och ingen vill ta ansvar för ohälsan och kommande följder.
Vi lyder och lever vårt liv som om myndigheterna tar sitt fulla ansvar. Ingen myndighet, cancerorganisation eller naturskyddsförening vill engagera sig i frågan om vad mikrovågsstrålning innebär för det lilla barnet eller den vuxna människan.

Trots att mobilindustrin i Sverige tjänar miljarder och de forskare som stöder mobilindustrin får stora belopp i utvecklingsbidrag, så får de forskare som varnar för riskerna och ohälsan med mobilutbyggnad inget forskningsbidrag alls. 
Otroligt, det viktigaste är tydligen att miljonvinsterna rullar in, ohälsan är inte intressant utan verkar finnas på ett nästan osynligt kriterium. Våra små barn – som ska ha en framtid, lever mycket osäkert – ingen vet med säkerhet hur mycket mikrovågsstrålningen påverkar dem och vem vill stå för de följderna?
Det behövs mer saklighet, kunskap och objektivitet i både media, radio och TV i Sverige idag, där alla parter får lägga fram saklighet och fakta – idag är det bara 1 part (mobilindustrin) med sin riskförnekelse.
I övriga Europa pågår en livlig debatt i många regioner om att sänka strålningsnivåerna på grund av riskerna. Media gör granskande reportage och debatterar frågan varje vecka, men inte i Sverige.
Det finns fakta från oberoende forskare i Sverige som professor Olle Johansson, professor Lennart Hardell eller Salfordgruppen, Mona Nilsson med flera, men ingen myndighet vill lyssna till dem.
Egon Reiver

torsdag 8 december 2011

I radioskuggans land

All har rätt till mobil, så uttalade sig Håkan Juholt i DN 7 december. En självklarhet för de flesta, men inte för el- och strålningsöverkänsliga i Sverige, en grupp på ca 300 000 personer som har ett funktionshinder som gör att de blir sjuka av mikrovågsstrålningen från master och basstationer.

Ewa Stenberg, DN skriver: S-ledaren Håkan Juholt vill införa nya regleringar för såväl mobiltelefonimarknaden som el-, järnvägs- och apoteksmarknaden. Han vill att samtliga teleoperatörer ska vara skyldiga att erbjuda alla kunder i hela landet sina tjänster – också långt ute i glesbygden. Man kan inte ha rätt att välja bort medborgare för att det är för dyrt, säger han till DN.
Hans uttalande visar en stor okunnighet hos politiker: Vilken politiker kan stå upp för el- och strålningsöverkänsliga? De människor som jagas ut i skog och glesbygd (som villebråd) för att ha en chans att överleva och få ett någorlunda drägligt liv ifrån den strålning som gör dem sjuka, de måste välja mellan ett rent helvete till ett lugnare helvete, ett liv som de flesta svenska medborgare skulle vägra att leva i, ett liv i radioskuggans land.

Sveriges regering, många riksdagsledamöter och politiker, myndigheter med flera förnekar dessa människors existens, de förnekar och misstror att el- och strålningsöverkänsliga människor mår dåligt eller blir sjuka av mikrovågsstrålning och elektromagnetiska fält.
När nu politiker kräver att även tysta och lågstrålande områden ska bort och bygga ut fler nya master och basstationer, dessa områden som är en sista utposten för el- och strålningsöverkänsliga.
Detta respektlösa uttalande får mig att bli heligt förbannad, man sparkar inte på den som ligger  ner eller som är sjuk! Vi inom Elöverkänsligas Förening i olika delar av Sverige jobbar för att bevara de tysta och lågstrålande områden som finns kvar och ger en möjlighet för el- och strålningsöverkänsliga att kunna leva och bo någonstans. Varför lyssnar inte politiker till de utslagna människor som lever som en flyktingar i eget land, de som har erfarenhet och verklig kunskap hur de mår och reagerar mot elektromagnetiska fält  och mikrovågsstrålning. Istället är det många riskförnekare som på ett snyggt sätt ”idiotförklarar” många av dem som drabbats av el- och strålningsöverkänslighet. I de allra flesta fall hänvisar myndigheterna till forskning som inte visar någon större orsak mellan EMF, el- och strålningsöverkänslighet. Med största tydlighet används gammal utredning eller beställd utredning från lobbyister, på senare tid har mycket ny forskning framkommit som Socialstyrelsen och SSM vägrar lyssna till, forskning och fakta från oberoende forskare i Sverige som professor Olle Johansson KI, professor Lennart Hardell eller Salfordgruppen i Lund, ett mycket stort antal forskningsrapporter från övriga världen finns som pekar på ohälsa.
Cancergruppen IARC inom WHO har klassat denna miljöfrämmande elektromagnetiska strålning som lika cancerogen som DDT. Det är vetenskapligt dokumenterat i SSI:s (numera Strålsäkerhetsmyndigheten) FS 2002:3 att pulsmodulerad strålning påverkar nervsystemet. Elektrosensitivitet är en neurologisk skada. Detta är helt kränkande och diskriminering mot en grupp människor som har ett funktionshinder. Elöverkänslighet är en funktionsnedsättning, inte en egenskap.
Socialstyrelsens definition (Dnr.32-11316/2009) av funktionshinder: Begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.
DN skriver vidare: Avregleringen av telefonimarknaden brukar framhållas som ett gott exempel som gett kunderna låga priser. Nästan alla i landet har tillgång till mobilnäten, men att bygga ut tjänsterna till att omfatta precis alla är mycket dyrt.
Telia Sonera har börjat avveckla det fasta telefonnätet för 50 000 telekunder och ersätter det med mobiltelefoni i vissa glesbygdsområden och river det fasta telefonnätet. Ännu en gång tar de inte hänsyn till denna drabbade grupp som måste fly till radioskuggans land, de människor som inte klarar mobil telefoni men kan klara fast telefoni. Om inte Telia Sonera klarar av denna kostnad så får väl en ny statlig nationell organisation ta över ägandet av det fasta kopparnätet, med översyn av PTS (Post och Telestyrelsen). Även gamla människor som vill bo kvar i sina hem i glesbygden får inte behålla sina trygghetslarm när det fasta telefonnätet ska rivas. Så länge man är frisk, arbetar och betalar skatt är allt frid och fröjd, men sedan är samma person en tydlig belastning för samhället.
Tidigare var det svenska telefonnätet en stolthet men har blivit förbytt till en skandal. Den service och kundvänlighet som tidigare var en självklarhet i de flesta fall, idag räknas inte den lilla människan utan kapitalet.
Elöverkänsligas Förbund driver ett UPPROP: Stoppa rivningen av vårt fasta telefonnät som nu har över 22 000 namnunderskrifter! Ett mandat som ska respekteras av myndigheterna.
Håkan Juholt avslutar sin intervju med tal om samhällsnyttig verksamhet, där en upphackad marknad på grund av kortsiktiga vinstintressen inte levererar det som samhället och medborgarna främst behöver. De anser att det är för dyrt för dem, det minskar deras vinst. Då måste de marknaderna regleras.
När Håkan Juholt valts till partiledare sade han att människor ska vara medborgare i ett samhälle, inte reduceras till kunder på en marknad. Det är nyckelmeningen i hans politiska kurs, som han nu känner att han fått partiets stöd för efter att ha hållit sig på benen under sin ledarkris.

Som avslutning vill jag bara säga till Håkan Juholt, lev upp till bevis!  Vårt samhälle är en mångfald, där alla ska kunna bo, leva, utvecklas och må bra. Ett funktionshinder är inget någon väljer frivilligt, el- och strålningsöverkänsliga och övriga människor som har drabbats, vill leva ett normalt liv och där måste ansvariga politiker och myndigheter ta ett mycket större ansvar, det går inte att blunda för verkligheten.
Vi måste ta strålningsrisken på största allvar och inte lyssna enbart till de riskförnekare som bortförklarar strålningsproblemet. Se bara på hur lågenergilampan där lobbyisterna påverkade politiker och myndigheter, där tillverkningsindustrin styrde in sin produkt och i etapper förbjöd glödlampan. Denna miljöfarliga och högfrekventa produkt som innehåller mellan 2-5 mg kvicksilver, gör el- och strålningsöverkänsliga sjuka var det ingen som tog hänsyn till.

Att lyssna och tro på de drabbade är mycket viktigt och väger mycket tungt hos alla el- och strålningsöverkänsliga, de som har det svårast griper efter halmstrået och hoppet, när svenska myndigheter, politiker och samhället överger och förnekar deras existens och trovärdighet.
Lev upp till bevis och du kan bli den svages hjälte.

Egon Reiver

onsdag 30 november 2011

Provokation på elöverkänslig

En ledare på en kvällstidning gör påhopp på en privat person som är funktionsnedsatt? Inte nog med det, han angriper en hel grupp människor som är el- och strålningsöverkänsliga och fortsätter att elöverkänslighet saknar existens.
Detta är helt kränkande och diskriminering mot en grupp människor som har ett funktionshinder. Elöverkänslighet är en funktionsnedsättning, inte en egenskap.
Socialstyrelsens definition (Dnr.32-11316/2009) av funktionshinder: Begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.

Hur kan en person vara så enkelspårig och ovetande, men tomma tunnor skramlar mest, där empati och medmänsklighet inte ryms i det egoistiska tänkandet och där människor som drabbats av olika allergier inte har rätt att existera i samhället.
Han baktalar även de kommunpolitiker som förstår orsak och verkan med elektromagnetiska fält och högfrekvent mikrovågsstrålning.
Han skriver: ”Det finns gott om svenska kommunpolitiker som tar elöverkänslighet - ett tillstånd var existens saknar belägg - på största allvar. I Nässjö finns sedan många år en strålningsfri zon, och i grannkommunen Sävsjö kämpar Socialdemokraterna för att införa detsamma. Miljöpartister driver kravet i otaliga svenska kommuner.
Att skydda elöverkänsliga från elektronik är inte rimligare än att bygga upp en särskild polisstyrka som bekämpar utomjordingar bara för att en och annan skräms av ufon.”

Detta är diskriminering och påhopp mot en grupp människor, en ren provokation med syfte till att försöka skapa mediadrev på elöverkänsliga.
Att sedan lägga in politisk aspekt, snedvrider debatten totalt - hans påhopp och debattvärde saknar allt förtroende.

När han nämner forskningsresultat, redovisas bara Yngve Hamnerius, professor vid Chalmers, som är stor riskförnekare. Inga kompletterande fakta från oberoende forskare i Sverige som professor Olle Johansson KI, professor Lennart Hardell eller Salfordgruppen i Lund.

Det finns mycket starka lobbyintressen, där all riskförnekelse är helig. Många av oss minns förnekelsen om ohälsan med tobak, asbest, kvicksilver, DDT, fenoxisyror, bly och neurosedyn m.fl. där industrin till sist fick krypa till korset. Vi får inte förneka de risker mobilstrålning kan ge många och den ohälsa som hela tiden ökar, främst bland barn.

Solveig Silverin skriver om EU-rådets resolution maj 2011. Cancergruppen IARC inom WHO har klassat denna miljöfrämmande elektromagnetiska strålning som lika cancerogen som DDT. Det är vetenskapligt dokumenterat i SSI:s (numera Strålsäkerhetsmyndigheten) FS 2002:3 att pulsmodulerad strålning påverkar nervsystemet. Elektrosensitivitet är en neurologisk skada.

 Egon Reiver

fredag 25 november 2011

Elöverkänslighet kan släcka Mora

Elöverkänslig stänger av TV och mobil - halva Dalarna utan tv, feta rubriker 25 november i media.


En elöverkänslig person kan göra att hela Mora får tv-skugga.
Mannen har klagat på huvudvärk och stickningar i hjärtat - och nu vill Miljökontoret tvinga mobiloperatörer att rikta om sina master för att få en strålningsfri zon, skriver DN.
Det är inte bevisat att människor kan bli sjuka av strålning från mobilmaster.
Ändå är Mora kommun på väg att införa en "strålningsfri zon".
En elöverkänslig person, som klagat på huvudvärk och stickningar i hjärtat, har fått miljökontoret att ta till ovanliga åtgärder.
Miljökontoret vill nu tvinga mobiloperatörer och statliga Teracom att rikta om sin master för att införa den strålningsfria zonen, skriver Dagens Nyheter
.

Så här säger en sann lobbyist för telekomindustrin:  
Yngve Hamnerius, professor vid Chalmers tekniska högskola, tror att halva Dalarna kan bli utan tv om miljökontoret får som de vill.
– Och jag misstänker att det kommer att bli problem för många att ringa med sina mobiltelefoner. Gränsen är så låg att halva Dalarna skulle kunna bli utan tv, säger han till DN.

Men varför lyfter inte media fram kompletterande fakta från oberoende forskare i Sverige som till exempel professor Olle Johansson KI, professor Lennart Hardell, Salfordgruppen , US i Lund och från övriga världen som mycket forskning visar på ett klart samband mellan mikrovågsstrålning och ohälsa.
Strålsäkerhetsmyndigheten SSM lever i otakt med verkligheten, på försommaren 2011 fick mobilstrålningsexperten Anders Ahlbom lämna SSM:s vetenskapliga råd efter att den ”oberoende experten” på mobiltelefonirisker (Anders Ahlbom) hade  bildat ett konsultbolag tillsammans med den mångårige TeliaSonera-anställde brodern Gunnar Ahlbom i Bryssel. Efter misstanke om jäv valde Anders Ahlbom att själv säga upp sig, han tvingades även bort från IARC:s utvärdering om cancerrisker av mobiltelefoni nyligen. SSM har i tio år anlitat Anders Ahlboms ”goda råd” om mobilstrålningsriskerna. SSM talar med kluven tunga, med en röst talar de om försiktighetsprincipen och med en annan röst riskförnekar strålningsproblemet. Vilken trovärdighet ger detta?
Miljökontoret i Mora vill att strålningsnivån vid mannens hus inte ska överstiga 50 nanowatt per kvadratmeter. Normalt ligger strålningsnivån på 500 000 nanowatt.
– Det är på den nivån som mannen anser att han kan ha en dräglig vardag, säger Niklas Sjödin, miljöinspektör i Mora kommun, till tidningen.

Mora och Orsa kommuner har sedan 1968 samarbetat genom ett gemensamt miljökontor. 1 januari 2011 utvidgades samarbetet ytterligare genom införandet av en gemensam miljönämnd.
På Moras hemsida står följande: Miljökontoret arbetar för att skydda människors hälsa, säkerställa god livsmedelshygien, bevara den biologiska mångfalden, främja hushållning av naturresurser och förhindra utsläpp som förorenar luft, mark eller vatten. Vår vision: "God livskvalitet för generationer"
- ren luft
- rent vatten
- ren mark
- biologisk mångfald
- säkra livsmedel


Vårt samhälle är en mångfald, där alla ska kunna bo, leva, utvecklas och må bra. Vi måste ta strålningsrisken på största allvar och inte lyssna enbart till de riskförnekare som negligerar strålningsproblemet.
Den mobila infrastrukturen i samhället är både fantastiskt och viktig, den skapar många bra möjligheter och kommunikation, men det finns också en baksida, allt och i takt med att mobiltelefonin och annan trådlös teknik har byggts ut, har ohälsan ökat bland barn och vuxna i samhället.
Många är de som mår dåligt och förstår inte varför, andra kan känna en tydlig skillnad mellan hög- och lågstrålande miljö.
Av den anledningen är det så viktigt att begränsa mikrovågsstrålning inom vissa områden för att bereda plats för de el- och strålningsöverkänsliga som klarar av att bo i tätbefolkat område, så vi har en möjlighet att leva under bättre förhållande.
Vi har många medlemmar som lever som ”flyktingar i eget land” och som får fly från hem eller tillflyktsort gång på gång, då nya master och sändare monteras upp.

Egon Reiver

lördag 12 november 2011

Är Svenska samhället kurrumperat?

Drevet mot den nya S-ledaren Juholt luktar skit, ska media granska saklighet så vänder man på hela byket och inte bara något utvalt objekt. Ska media granska så krävs det att vara ärlig och saklig på alla punkter och det gäller alla i samma byk (alla politiker i riksdag och regering).
Med detta mediadrev har vi fått det bekräftat ännu en gång att den demokrati i Sverige som många politiker talar om är förvrängd och förljugen, som det visat sig i debatten finns bara en vilja att sätta dolken i ryggen på närmaste motståndare och sedan själv framstå som ett ”oskyldigt helgon”.
Inom samtliga partier finns riksdagsmän och ministrar på samma bidragsnivå som Håkan Juholt, men oj så tyst det var i media då. Det man inte vill veta känner man inte till, det kallar jag för trångsynthet.
Det finns alltför mycket ekonomiska intressen och multinationella företag som styr våra politiker och Sveriges ekonomi. Enligt grundlagen är våra politiker valda på uppdrag av oss medborgare, men som det nu visat sig är det lobbyisternas uppdrag som många politiker arbetar för, vi väljare existerar bara i valtider (i bästa fall).
Att sedan många medborgare kan ha svårt att inse att det är vi som hela tiden blir lurade av vackra ord med guld och gröna skogar är att beklaga.
En annan fråga som man kan ställa: Var har alla vardagliga sossar hållit hus under mediadrevet? Varför har inte de ”sanna sossarna” gjort sig hörda? Det var bara de besvikna före detta sossar som fanns publicerade i media, bara det visar hur sjukt ”oberoende media” är, nä – fy så ruttet, när media och samhället återspeglar i denna opartiskhet och falskhet.

I samtliga av Sveriges parti finns det ärliga och förtroendevalda som med heder arbetar för sin uppgift, men tyvärr finns också motsatsen. I bibeln står det: ”Den av er som inte syndat kastar första stenen.”
Media är styrda av ekonomiska intressen och dolda uppdragsgivare, som är mer intresserad av sina pengar än av saklighet i demokratin.

Ett annat problem i demokratin är när Håkan Juhult och Lars Ohly vägrar att medverka i partiledardebatten i Agenda tidigare för att Sverigedemokraterna medverkade och stod placerad på samma sida som (S), (V) och (MP). Även om jag inte har några sympatier för Sverigedemokraterna så är det ändå svenskar röstberättigade medborgare som röstat in dem i riksdagen i demokratiska val, då gäller Sveriges grundlag och respekt för alla invalda, oavsett vad man sedan tycker. Skärp dej Håkan Juholt och Lars Ohly, vissa att ni kan uppträda som partiledare.
Nu får Håkan Juholt skärpa sig om han ska stärka det socialdemokratiska partiet och inte uppträda som en vilsen praktikant.
A-L E

onsdag 2 november 2011

SSM förvränger sanningen

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har gått ut till samtliga kommuner och påstår att ingen seriös vetenskapligt forskningar visar att strålningen från trådlösa nätverk är en hälsorisk och uppmanar kommunerna att sätta in trådlöst i skolorna. Detta är en skandal eftersom denna myndighet har uppdraget att bevaka en "Säker Strålmiljö"  för  att skydda oss medborgares hälsa.

Vi vet att IARC  inom WHO  fastslagit  i år att det finns en viss risk för cancer,  i samma klass som DDT, därför är det skandalöst att vår Strålsäkerhetsmyndighet uppmanar kommunerna att sätta in trådlöst i skolorna och därmed riskerar barnens hälsa. Vetenskapligt är det känt att barn är mer känsliga än vuxna för miljöfrämmande faktorer.

SSM undanhåller också informationen att denna trådlösa teknik är en miljöfrämmande elektromagnetisk strålning och det finns all anledning att misstänka stora hälsorisker vid långtidseffekter.

EU-rådet har också enhälligt tagit beslut om att förbjuda trådlöst i skolorna på grund av hälsorisken.

Jag uppmanar alla att anmäla Strålsäkerhetsmyndigheten antingen till JO brott mor Förvaltningslagen eller till polisen enligt brottsbalkens 3 kapitel 7 § för medvetet och med uppsåt skada annan människa till liv och hälsa. Så här lyder paragrafen:
Brottsbalken 3 kapitlet 7 § Oaktsamhetsbrott: 1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag,

Det är viktigt att kommunerna får kännedom om att  myndigheten SSM blivit anmäld för desinformation som riskerar att skada våra barns hälsa.
Skicka detta brev och denna uppmaning vidare.


Jag håller nu på att hämta hem alla adresser till kommunerna: http://www.skl.se/kommuner_och_landsting/om_kommuner/kommuner


Mona Nilssons blogg:http://mobiltelefoni.tv/2011/09/27/ki-forskare-manipulerade-studie-om-hjarntumorrisker-for-mobilanvandande-barn/

Lennart Hardells blogg: http://lennarthardell.wordpress.com/author/lennarthardell/


Mail från Solveig Silverin

lördag 29 oktober 2011

Trådlös teknik eller robot

Trådlös teknik är en tickande bomb i samhället, så säger Kalle Hellberg från Borås, som föreläser varje vecka runt om i landet om riskerna med strålning, han är en erfaren man som arbetat med trådlös teknik under hela sitt verksamma liv, från mobiltelefoner till radar.
Varför har vi så svårt för att ta åt oss riskerna om trådlös teknik? De flesta av oss viftar bort det eller med en axelryckning.
Problemet är att vi lyssnar till alla riskförnekare, alla de så kallade experter som påverkas av mobilindustrins lobbyister med budskapet, mobiltelefoni och annan trådlös teknik är inte farlig.
Tidigare litade vi på industrin (och myndigheterna) att det var ofarligt med  tobaksrökning, att jobba med asbests, lösningsmedel och mycket annat. Efter att många människor har fått cancersjukdomar och dött i förtid, har de insett farligheten.
Den trådlösa tekniken har påverkat ca 3,2% av Sveriges befolkning, som har drabbats av el- och strålningsöverkänslighet, men för de flesta av oss kanske det visar sig först efter 10-15 år, men då är det för sent att dra tillbaka klockan och inte är mobilindustrin intresserad av att hjälpa dej.

Strålskyddsmyndigheten talar försiktighetsprincipen och en eventuellt förhöjd risk för cancer, hur många trådlösa användare är medvetna eller tänker på det? Svar vet ej, men min uppfattning är att det rör sig om ett fåtal.
Jag har i tidigare artiklar lyft fram den nya tekniken som fantastisk, skrämmande, farlig, men den är inte miljö- och hälsovänlig. Hur vi använder den och var vi använder den är mycket viktig del, men vi får aldrig glömma bort de människor som inte tål de nya tekniken, som blir sjuka i dess närhet eller vid beröring av den, liksom andra allergier påverkar människor.
Vi har bara ett samhälle och där ska alla få ha sin plats, varför ska vissa hela tiden få kliva åt sidan för att andra bara går på.
Många arbetsplatser och bostäder har en dålig strålningsmiljö, där människor påverkas av mycket strålning i sin omgivning, de kan känna sömnsvårigheter, trötthet, huvudvärk, yrsel, går in i väggen, utmattning eller oro, utan att förstå varför eller vad det kommer ifrån.
Mikrovågsstrålningen från trådlös teknik påverkar och stör kroppens elektriska impulser, som kan göra oss sjuka utan att vi förstår varför vi mår dåligt.

Min största oro är för alla små barn idag som dygnet runt utsätts ofrivilligt för trådlös teknik, vad händer i deras kroppar under sin uppväxt? Vad händer när de blivit vuxna, vem hjälper dem när kroppen blivit skadad av den trådlösa smogen som omgett dem 24 timmar varje dygn, året om?
Är det en ny epidemi som slår ut stora delar av mänskligheten och vårt samhället? Ingen vet idag, men med all riskförnekelse för det som varit och det som vi lever i idag, är oddsen ganska höga att det slår in.
För dej som vill tänka till, stanna upp och fundera, vi är inga robotar. Var rädd om hälsan och lyssna till din kropp, den ger alltid signaler som kan vara svåra att tyda när vi forsar fram som ett ånglok.

Egon Reiver

onsdag 26 oktober 2011

Europa - en farlig lekstuga

När man tar del av Peter Rawets artikel Eurosamarbetet, blir man mörkrädd hur ekonomin sköts, vi som är statister kan bara läsa och begrunda.
Högst upp, i de två penthouselägenheterna, bor tyskarna och fransmännen. I tyskarnas lägenhet lyser minimalismens renhet, i perfekt skött form. Fransmännens lägenhet däremot är stor och sliten, och det börjar läcka från balkongen ner på övriga lägenheter efter många år av grandiosa fester.
När det nu är dags för stämma i bostadsrättsföreningen är det dessa två som gör upp om villkoren för hur det gemensamma huset ska hålla stånd inför vintern. Övriga medlemmar i föreningen är bara statister när nu pengar skall dras ihop till en akut reparationsfond efter åratal av vanskötsel.
Fransmännen kan inte dra på sig mer skulder för då åker de på högre räntor (sämre kreditbetyg som gör det dyrare för dem att låna). Fransmännen vill också att alla i huset ska vara med och hjälpa till med deras badrumsrenovering eftersom deras avlopp (banker) är mer sammankopplade med husets svarta får, grekerna.
"Värst hos grekerna"
Konstruktioner som alla i huset är ansvariga för hävdar fransmännen. Irländarna, portugiserna och grekerna kommer inte att bidra med ett dugg till fonden. De har ändå utlovats hjälp att renovera åtminstone de bärande väggarna, annars rasar hela huset samman. Värst är det nere hos grekerna där dörrar och fönster redan eldats upp för att hålla värmen.

Italienarna och spanjorerna ligger lågt för att dölja dyra fulrenoveringar av elsystemen i sina lägenheter. Renoveringar som kan tända eld på hela huset. Tyskarna är för sin del bara trötta på att betala för alla andra.
Det är med andra ord inte frid och fröjd i Brf Euron inför onsdagens toppmöte, 22:a i ordningen, efter två års misslyckanden, då återigen nya räddningsplaner för Eurohuset skall presenteras.
Tyskland och Frankrike står för nästan hälften (209) av eurons räddningsfond, EFSF, nuvarande storlek på totalt 440 miljarder Euro. Eftersom Irland, Portugal och Grekland redan begärt hjälp så försvinner deras förväntade bidrag på över 30 miljarder Euro till fonden redan i utgångsläget. Redan nu har fonden också åtaganden för 160 miljarder Euro i dessa tre länder med Grekland i spetsen.
Många miljarder saknas
Får Spanien och Italien problem så kan ju inte heller dessa länder bidra med några pengar till räddningsfonden. Då försvinner ytterliggare dryga 131 miljarder Euro. För att rädda, eller för att kunna trovärdigt backa upp de stora ekonomierna Spanien och Italien finns det alltså inga för de här sammanhangen materiella summor.

Men det tar ju inte slut där - bankerna skall ju också räddas för 108 miljarder. Pengar som skall fyllas på efter förväntade förluster i Grekland och för att stärka dem för större påfrestningar. Men då skall man också veta att det är EU:s misslyckade bankmyndighet som räknat ut hur mycket mer pengar bankerna behöver.
Misslyckad eftersom samma myndighet redan två gånger tidigare vid så kallade stresstest misslyckats med att kolla upp Europas bankers svagheter. Den sista undersökningen gjordes så sent som i juli i år. Den internationella valutafonden, IMF; tror exempelvis att det behövs mer än dubbelt så mycket pengar för att rädda Europas banker.
När nu också EU vill att bankerna skall ta förluster på upp till 60 procent på sina lån till Grekland (man kom överens om 21 procent så sent som i somras) kan man ju undra hur aktuell dess egen myndighets beräkning av bankernas kapitalbehov är.
Bör bankerna rädda sig själva?
Men nu tycker många att det inte är statliga pengar som skall rädda bankerna utan deras ägare - aktieägarna som skall står för notan. Kanske moraliskt riktigt men ändå svårt att genomdriva i praktiken för EU. Blir det här verklighet så har bankerna hotat med att helt enkelt krympa sig själva genom att låna ut mindre pengar.

Lånar bankerna ut mindre pengar så drabbar det ju företag och privatpersoner och naturligtvis hela ekonomin. Hotet att krympa sig är verkligt eftersom bankerna då slipper ta in dyra pengar från aktieägarna. Dyra pengar eftersom bankaktiernas värden är pressade.
Statliga pengar är också förödande för ryktet och innebär oftast krav om vinstutdelningsförbud och bonusstopp för ledningarna. Då kan en mindre bank kännas som ett skönare alternativ. Men för Europas länder så smyger sig lågkonjunkturen in bakvägen genom njuggare banker om hotet blir verklighet.
"Ett trix att ta till"
Fonden EFSF måste alltså bli större utan att något land behöver gå in med mer pengar. För en privatperson känns ju denna matematik omöjlig att lösa.

Men för länder som redan lånar pengar för att kunna låna till än mer skuldsatta länder finns det trix att ta till. Fonden kan helt enkelt komma att garantera delar av krisländernas egna lånebehov. På så sätt kan fonden skydda mycket större belopp. Det här kallas hävstång på finanssvenska. Men trovärdigheten i det här ihopplappade bygget känns svag.
Övriga världen i form av internationella Valutafonden IMF:s deltagande är nog en förutsättning för att inte vindarna skall blåsa omkull bygget redan i höststormarna. Tyskarna säger ju nej till att den enda som kan trycka pengar skall delta i räddningsarbetet, ECB, den Europiska Centralbanken. Där lever fortfarande den tyska rädslan för att sedelpressarna skall leda till hyperinflation där pengarna förlorar sitt värde.
Ovanstående sifferrabblande visar att det brinner i buskarna att få in mer pengar för att långsiktigt stabilisera det skamfilade Eurohuset. Det är inte bara några takpannor som behöver bytas, utan här ska bärande bjälklag och spruckna rörstammar bytas. Precis som realityseriens arga snickare kräver att de sammanboende han skall hjälpa "måste börja snacka med varandra" måste Euroländerna lösa krisen gemensamt från bottenvåningen upp till penthouse-lyorna.
Peter Rawet
Ekonomikommentator
peter.rawet@svt.se

onsdag 19 oktober 2011

Sveket mot våra barn

Skolans ekonomiska intressen går före barnens hälsa, frågan är stor och oerhört kontroversiell, och alltför få stannar upp och ifrågasätter. Så skedde även under tobaksindustrins förnekelse om risker med rökning. Att vara efterklok i denna fråga kommer inte att vara till fördel för våra barn, snarare tvärtom.
Det finns de familjer som ifrågasätter Strålsäkerhetsmyndigheten och Socialstyrelsen och vill veta mer än vad våra svenska myndigheter låter oss veta. I Sverige har vi en tro på att vi kan lita på våra myndigheter, men hur stark är tron?
Hur mycket sanning får svenska folket veta om Elektromagnetisk strålning från berörda myndigheter, som hela tiden förnekar alla tusentals forskningsrapporter om mobiltelefonins hälsorisker och istället hänvisar till mobilindustrins rapporter som förmedlas av deras lobbyister.
Inte med enda ord berör man de människor som tagit skada av den trådlösa tekniken, de som inte klarar av den strålningsmiljö som vi omger oss med. Inte ett ord om alla våra barn som genomgår den största mänskliga experiment någonsin genom att ständigt utsättas för elektromagnetisk strålning. Förnekelsen från tidigare miljökatastrofer kommer tyvärr att besannas igen, det kan ta sin tid innan alla kort ligger på bordet och visar den nakna sanningen om mikrostrålning, oerhört frustrerande.
Att förse skolan med trådlös teknik, gör den inte tillgänglig för alla barn, det finns fler rapporter på barn som inte klarar av dagens strålningsmiljö i skolan, de är offer för el- och strålningsöverkänslighet. Alla allmänna lokaler idag skall vara handikappsanpassade, enligt svensk lag. Elöverkänslighet är idag klassat som ett funktionshinder. Vilket ansvar tar idag skolledning och kommuner  för våra barn och ungdomars hälsa i skolmiljön? Visst går ekonomin före elevers hälsa, att bygga trådlöst istället för trådbundet är ett tydligt exempel. Det är lättare att vara riskförnekare än att ifrågasätta mobiltelefonins hälsorisker.
Detta problem är ingen lokal företeelse, utan tyvärr är det mycket utbrett i de flesta kommuner, ingen förståelse tas till barnens skolmiljö och hälsa, utan endast kortsiktiga ekonomiska intressen. Detta är totalt oansvarigt att låta barn tillbringa sin skoltid i dålig miljö med elektrosmog, den trådlösa tele- och dataöverföringen skapar skadlig strålning hos människan, ingen kommer undan. Allt detta kallas elektrosmog, som utgör en aldrig tidigare skådad belastning för barn, vuxna och även djur.
Denna ekonomiska baksmälla kommer tyvärr att skada många skolbarn. Problemet med trådlös data och artificiell mikrovågsstrålning och elektromagnetiska fält skapar en ohälsa hos våra barn, barnen är  upp till 8 gånger känsligare för mikrovågor än hos en vuxen. Man får nu befara allvarliga genetiska skador på små barn, 80% av barnleukemi är relaterat till elektromagnetiska fält. Andra ohälsoeffekter av strålning är cancer, stroke, Alzheimer och elöverkänslighet bland annat.  En annan orsak av elektrosmogen kan vara återkommande huvudvärk, yrsel, sömnlöshet, oförklarlig trötthet, stickning och hetta i huden, andnöd, rytmstörningar i hjärtat, muskel- eller ledvärk och minnes och koncentrationssvårigheter bland annat. Därför är det så viktigt för alla att undvika att vistas mer än nödvändigt i denna elektrosmog. Att bygga trådbundet nät är lite dyrare vid installation, men billigare i längden – med fördel att utsättas för mindre elektromagnetiska fält och strålning, som kan medföra ett liv med bättre hälsa och livskvalitet.
Egon Reiver

tisdag 11 oktober 2011

Vaksamhet

Vi lever i en värld där väldigt mycket är turbulens och även i vårt eget lilla land.
Rasistiska organisationer försöker på olika sätt klämma sig in i den rumsrena miljön, jag själv blev utsatt för det. Jag fick dels en mejl från tandvårdsskadeförbundet och en delad länk från en vän som jag känner i facebook, budskapet handlade om Kalle Hellbergs information om trådöst m.m. och där AFS fanns i en bakgrund som jag inte reagerade på.
Tack vare vänner som uppmärksammade detta och tog kontakt med mej, är det nu bortplockat.
Det gäller att vara vaksam och speciellt på morgonen när man öppnar den digitala posten.
Jag tar helt avstånd ifrån deras verksamhet och vill under inga förhållande medverka till att förmedla de rasistiska organisationernas budskap vidare.

Vi ska vara rädda om varandra  / Egon

måndag 10 oktober 2011

Alla har rätt att bo någonstans

I vårt samhälle ska alla kunna bo, leva, utvecklas och må bra. I fredagens Smålands Tidning över Ydre läser vi att ”irritationen växer bland företagare och alla andra som idag är mer eller mindre beroende av att det mobila telefonnätet fungerar och har bra täckning”.

Företagaren har sitt behov att kommunikationen ska fungera, personer som är el- och strålningsöverkänsliga har sitt behov att existera och må bra. Det är denna ekvation som är så svår, men det är tekniken som ska anpassas till människan och inte tvärtom. Därför är det viktigt att vissa markområden som har dålig täckning sparas för att el- och strålningsöverkänsliga ska få möjlighet att leva något så när drägligt.

Många har redan fått fly från det etablerade samhället, där de haft bra jobb, bostad och sociala kontakter, till en plats långt ut i skogen. Vad händer med dessa människor när de blir äldre och inte längre orkar med den tillvaron?

Här kan Ydre kommun ligga i fronten för att inrätta lågstrålande zoner i några av de områden med redan dålig mobiltäckning, där elöverkänsliga människor kan finna en fristad.

Vårt samhälle är till för alla, unga som gamla, friska som sjuka, de som använder trådlöst liksom dem som blir sjuka av strålningen. En svår ekvation – men lösningar måste till där vi alla har ett ansvar.

Enligt Socialstyrelsens folkhälsorapport 2009 är 3.2% av svenskarna känsliga för elektromagnetiska fält, 0.4% är svårt drabbade.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning låter så vackert, men hur fungerar den i verkligheten. Vem har rätt att leva i vårt samhälle?

Egon Reiver, ordförande i Elöverkänsligas förening i Jönköpings län
Irene Henrichsén, , ordförande i Elöverkänsligas förening i Östergötlands län

måndag 26 september 2011

Akta dig för det som inte diskuteras

I förra veckan sammanträdde FN i London för att bedöma den samlade effekten av de fem ledande kroniska sjukdomarna: cancer, diabetes, psykisk sjukdom, hjärtsjukdom och luftvägssjukdomar. Olika miljörisker analyserades avseende hälsa och ekonomi. En miljöfaktor lyste dock helt med sin frånvaro: intåget av trådlös teknik i varje aspekt av livet.
Organisationen World Economic Forum (WEF) uppskattar kostnaderna för de ovanstående fem sjukdomarna under de närmaste 20 åren till 47 000 000 000 000 dollar, alltså cirka 330 000 miljarder kronor. Enligt WEF dödar dessa sjukdomar mer än 36 miljoner människor/år och kommer att utgöra fyra procent av världens årliga globala BNP under de kommande två decennierna.
World Economic Forums sammanställning publicerades två dagar innan FN:s möte. Fokus för FN:s diskussion var att komma med en plan för att hantera de växande nivåerna av död och handikapp från dessa extremt kostsamma sjukdomar – medicinskt och i termer av förlorad produktivitet – som ofta kopplas till dålig kost, tobak, alkohol och brist på motion.
Men kan den största sjukdomsfaktorn av dem alla vara trådlös kommunikation?
Och i så fall, riskerar vi då i framtiden en humanitär och ekonomisk katastrof?
Det är gåtfullt att den oro som uttrycks i president Barack Obamas ”Cancerrapport 2008–2009”, publicerad 2010, inte behandlas på World Economic Forums toppmöte, ej heller på FN:s. Denna oro har uttryckts som följer: ”Eftersom användningen av mobiltelefoner har ökat, så har också oron för deras potentiella skadliga hälsoeffekter ökat, speciellt avseende mobiltelefonanvändarnas eventuellt större risk för hjärncancer. Mobiltelefoner och liknande enheter blir mer sofistikerade varje år och får alltmer utökade funktioner, och mängden strålning ökar.” Dessutom varnade rapporten för: ”Även om riskökningen för hjärntumör ännu är relativt liten, så kommer ändå antalet drabbade människor att bli mycket, mycket stort.”
I dag finns det över fem miljarder mobiltelefoner i bruk världen över. Tills helt nyligen erbjöds telekombranschen garantier från WHO som inte kunde hitta ett samband mellan mobiltelefoner och hjärncancer. Situationen ändrades dock hastigt i maj i år när WHO:s internationella byrå för cancerforskning möttes i Lyon, Frankrike, och klassificerade radiofrekventa elektromagnetiska fält som möjligen cancerframkallande för människa, baserat på en ökad risk för gliom, en elakartad form av hjärncancer, i samband med mobiltelefoni.
Vi måste därför be alla länder som deltar i FN:s möten att även ta upp det mycket verkliga hotet från mobilstrålningen. Att man inte redan gjort det – tillsammans med dålig kost, tobaksbruk, alkohol och brist på motion – kan tolkas som att de senare inte värderas till tre–fyra biljoner dollar/år och ej heller har en generös lobby med tillgångar på över 85 000 000 dollar/år.
Det finns i dag många vetenskapliga arbeten som pekar ut trådlös teknik som en potentiell hälsofara inom alla de ovanstående sjukdomsområdena. Om dessa resultat visar sig vara sanna så kommer den omfattande spridningen av trådlös teknik att i sig borga för mycket stora hälsomässiga och ekonomiska skador. Fram till att World Economic Forum ser elefanten i rummet, kommer varje förutsägelse om vår framtid vila på en mycket bräcklig grund. Kanske dags att börja att diskutera detta?

Olle Johansson
docent, Karolinska Institutet, Stockholm
Susan Foster
Masters in Social Work, Rancho Santa Fe, Kalifornien, USA

torsdag 22 september 2011

Är vi rädda om våra barn?

I TV och media berättar man om ”prov att utrusta barnen med GPS-sändare”. Det ska göra det lättare för personalen att hitta barn som glömts kvar eller gått vilse under en utflykt, skriver Sydsvenskan.
Barnen förses med GPS som rapporterar till en smart mobiltelefon. Om ett barn kommer utanför en bestämd radie larmar telefonen om att ett barn saknas och var det befinner sig.
Föreståndaren säger att tekniska prylar aldrig ersätter personalens rutiner.
Intresseorganisationen SKL har inget emot att enskilda förskolor skaffar utrustning för att hålla koll på barnen. Man utgår från att förskolorna frågar föräldrarna först.
Sändaren är en extra säkerhet. Under de två år som västarna har använts har det aldrig hänt att ett barn kommit för långt ifrån gruppen, mellan 100 och 150 förskolor runt om i landet får reflexvästar med radiosignal. Skulle ett barn komma utanför zonen skickas ett larm till personalens bärbara monitor.
Radiosignalen kan uppfattas på 1500 meters avstånd och kan fångas upp av vilken pejlutrustning som helst.
Vad händer när ett barn dagligen utsätts för mikrovågsstrålningen från GPS-sändaren som är inlagd i skyddsvästen? Barn är mer känsliga för mikrostrålning än vuxna och en räckvidd på 1500 meter säger ändå en del om den strålning de kan utsättas för.
Mona Nilsson skriver i sin bok Mobilstelefonins hälsorisker. ” Det går inte längre att hävda att vi inte känner till någon mekanism som kan förklara att mobilstrålning kan orsaka vilken sjukdom som helst hos människor och djur. Det finns omfattande belägg för att radiofrekvent kan vara cancerogen på flera olika sätt”.
WHO har sedan tidigare länge konstaterat att barn har en unik känslighet för olika miljöfaktorer, som bland annan radio- och lågfrekventa fält.
Vem kan garantera att barnens hälsa inte är i fara. Många forskare och läkare har påpekat faran med icke-joniserande strålning och att kommande generationers hälsa kan vara i fara.

Egon Reiver

onsdag 21 september 2011

Hur är tillgängligheten för funktionshindrade om 5 år?

Det är svårt att svara på, men med den takt och det intresse som många ansvariga myndigheter jobbar med idag lär det inte vara någon större förändring. Idag gäller hög produktivitet som genererar i höga vinster för företag med flera.
Att lyfta fram visioner och förslag är näst intill omöjligt, om man vill vara verklighetsnära.

För några dagar sedan lyssnade jag till en kvinna som är bosatt i Strasbourg (Frankrike) och jobbar för en miljöorganisation mot master och högfrekvent strålning bl.a. Hon har byggt upp kontakter i Europaparlamentet, och hade en mycket intressant föreläsning.

Dagens förmyndarsamhälle är en verklighet, där lobbyister och tillverkningsindustrin inom alla områden jobbar mycket intensivt, deras roll är att påverka politiker inom EU och det går ca 4-5 lobbyister på varje politiker.
Deras ambition och påverkan på politikerna är otroligt stort, det finns många tydliga exempel på det.
Dagens samhälle har blivit ett förmyndarsamhälle i stora drag, var folkets makt tagit vägen?
Ett förmyndarsamhälle kan vara farligare än ett diktatursamhälle, verkligheten överstämmer inte med vardagen. Lobbyister, expert- och riskförnekare i olika organisationer gör allt för att tysta ner problemen och förvränga dagens sanning.
Girighet och makt är det som genomsyrar stora delar av vårt samhälle, mänskliga rättigheter är demokrati som lätt faller mellan stolarna.
Livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin, krigsindustrin och telecomindustrin är maktfaktorer i dagens samhälle, deras verksamhet styrs av proffs som är riskförnekare. Alla gifter och kemikalier vi stoppar i oss, kläder vi har på oss eller det runt omkring oss talas det med en låg ton i, som de flesta av oss inte fäster större vikt vid. De infiltrerar vår vardag och deras intresse är att vi ska handla och konsumera så mycket som möjligt.

El- och strålningsöverkänsliga personer har ett starkt behov av lågstrålande zoner i samhället för sittboende och för sin existens, de vill leva som människor och må bra, med vårt strålningsmassiva samhälle bryts deras hälsa ner tills kroppen inte klarar av strålningen från master och basstationer.
De flesta människor och djur påverkas av mikrovågsstrålningen, en del personer drabbas hårt, andra lindrigare och en del kanske nästan obemärkt.
När myndigheter talar om miljöhälsan berör det bara vissa områden
Europarådet är en parlamentarisk församling som har 47 medlemsstater, de har lagt en resolution som rekommenderar alla medlemsstater ”en lägsta strålningsnivå från basstationer och master, som är en demokratisk och mänsklig rättighet”.

I ett debattprogram ”Miljö och utveckling” i TV sa en av de medverkande: ”En ensam människa är ingen människa”, ”syns man inte så finns man inte” är en annan tolkning som tyvärr existerar i dagens samhälle, ett sätt som kan belysa vårt problem hos många el- och strålningsöverkänsliga personer.
Det är en stor skam att detta problem fortfarande förnekas i organisationer, i samhället, i tillverkningsindustrin på grund av deras girighet och fokusering på höga vinster. 
Det gäller alla människor som med sina funktionshinder och handikapp förnekas i dagens samhälle och förvisas till ”gömställen” där ”en ensam människa inte är en människa” och ”syns man inte så finns man inte.”
Det finns människor som viger sitt liv för att hjälpa och stödja de drabbade i samhället, det är ni som är vardagens hjältar, det är ni som arbetar i det tysta.
Många andra blundar eller riskförnekar verkligen, stanna upp – tänk om det var du som hade varit en av dem som var drabbad istället!

Egon Reiver

söndag 11 september 2011

Kvicksilverutsläpp

I vecka 36 brann ett flerfamiljshus på 11 lägenheter ner i Eksjö under tragiskt förhållande. Ingen människa blev skadad men tragedin kvarstår.
Tänk tanken att varje lägenhet hade 20 st. lågenergilampor i varje lägenhet gånger 11 st. lägenheter, kvicksilver som frigörs i värmen och lågorna.
Vid detta fallet frigörs ca 440-1100 mg kvicksilver i luften och bland brandrester, som sprids i omgivningen.

Handeln och de stora elleverantörerna har vid flertal tillfällen informerat i TV, radio och media om hur viktigt det är att använda lågenergilampor (lysrörslampor) för att spara el. Man har talat sig varm om hur mycket ström man kan spara, en sanning med modifikation.
Men inte med ett ord har nämnts om att varje lågenergilampan innehåller 2-5 mg Hg (kvicksilver). Inte ett enda ord om oaktsamhet eller farlig hantering.
Vad händer om ett flerfamiljshus eller en villa brinner, när allt kvicksilver förångas i omgivningen, med andra ord skapar utsläpp av kvicksilver i omgivningen, vårt näst farligaste miljögift efter kärnkraft.
En lågenergilampa är tillverkad i plast, en test vid brandskyddet i Stockholm visade det att den antänds och brinner vid höga temperaturer. Inte ska våra brandmän behöva utsättas för mer miljögifter än nöden kräver.
Det går åt 10 gånger mer energi att tillverka en lågenergilampa mot en vanlig glödlampa och många komponenter som alla ska separeras när lampan är förbrukad, som har många giftiga ämnen.
Vid kallare än +7°C kommer inte lågenergilampan upp i rätt arbetstemperatur och ju kallare desto svagare lyser den.
Mer än +50°C kan elektroniken i lampan skadas och därför är den högst olämplig i bastu.

Hur många vet och tar ansvar för en förbrukad lågenergilampa, som är miljöfarligt gods och ska lämnas in på miljöstation.

Kemikalieinspektionen skriver på sin hemsida: Rekommendationer när en lågenergilampa går sönder. Stäng dörren till rummet där en varm lågenergilampa gått sönder. Ventilera rummet (öppna fönster) och lämna rummet. Den Europeiska lamporganisationen (ELC) rekommenderar att man lämnar rummet i ca 30 minuter.
Samla senare upp lampresterna med en styv bit papper eller kartong och torka golvet och andra ytor i närheten av den trasiga lampan med en liten fuktig trasa.
Lägg lampresterna i en glasburk med lock. Lägg även trasan i glasburken, förslut burken och märk den med texten: ”Kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa”.
Lämna burken till returhantering som är avsedd för miljöfarligt avfall.
Använd inte dammsugare, det finns risk för att dammsugaren ytterligare finfördelar och förångar kvicksilverdropparna och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning.

Vid eldsvåda kan inte denna rekommendation levas upp till. Är vi inte mer rädd om vår miljö, har vi inte alldeles för mycket miljögifter i vårt boende och runt om kring oss ändå?
Det får väl räcka nu?!

Egon Reiver

tisdag 30 augusti 2011

El- och strålningsöverkänslighet, en funktionsnedsättning


Socialstyrelsen 2009-10-05. Dnr 32-11316/2009
Socialstyrelsens definition av funktionshinder: ”Begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.”

”När det gäller begränsningar hänvisade till besvär relaterade till elektromagnetiska fält vidhåller Socialstyrelsen den hållning som enheten för handikappfrågor bl.a. uttryckte i ärende Dnr 72-8346/2007, d.v.s att avsaknaden av bevisning om samband mellan exponering av elektromagnetiska fält och besvär inte får leda till att enskilda undanhålls från det stöd vederbörande är i behov av.
Utgångspunkten för handikappolitiken är just det miljörelaterade, relativa handikapp-begreppet, d.v.s att funktionshinder inte ses som en egenskap hos individen utan att begreppet betecknar brister i mötet mellan individens förutsättningar och den miljö hon befinner sig i.”

El- och strålningsöverkänslighet är miljörelaterat, effekten av olika kemikalier, tungmetaller, bekämpningsmedel och konserveringsmedel som påverkar miljön på olika sätt, där människan är en del av naturen och miljön.
Kemikalier, bekämpningsmedel och den ökande elektromagnetiska strålningen i vår miljö, påverkar människor, djur och växter. Som utgör ett hot mot vår hälsa och våra barns hälsa.

Barn påverkas mest av miljögifter och den strålning de kan utsättas för redan som foster, för att sedan under sin uppväxt utsättas från mikrovågsstrålning varje dag, varje timma från trådlösa data- och telefonsystem.

Barn kan även ärva tungmetallförgiftningen av sin mor och mormor och är man tungmetallbelastad kommer olika former av reaktion/symptom av överkänslighet från eksem, astma till el- och strålningsöverkänslighet.

Europarådet resolution 1815/2011 vädjar till medlemsstaterna att ta hänsyn till elöverkänsliga. Lågstrålande områden bör inrättas och andra åtgärder bör vidtas för att skydda elöverkänsliga personer i Europa. Resolutionen är mycket radikal och en rekommendation i de 47 medlemsstater.
I Sverige finns inget större intresse för frågan hos kommuner eller medialt.
Det är viktigt att skydda lågstrålande och tysta områden i PBL, så utbyggnad av trådlösteknik och basstationer  förhindras inom dessa zoner.

I skolorna reglerar EU-Rådet mobilanvändandet strikt och fast uppkoppling ska användas före trådlöst och att minska befolkningens exponering för mobilstrålning och trådlösa nätverk.
Inga nya trådlösa datanätverk bör eller ska byggas i skolorna och befintliga nätverk bör bytas ut till trådbundna datanätverk för att skydda barn och unga från onödig exponering.
Rådet hänvisar även till ny forskning som visar på cancerrisker och andra hälsoproblem i.s.m med radiofrekventa fält ökar.
Mona Nilsson skriver att under de senaste 30 åren har
barncancerfallen ökat med 1% varje år.
10% av barnen överviktiga,
14% har astma
1% har autism.

Minns vi vår historia ett antal år tillbaks?

          Neurosedyn, fenoxisyror, hormoslyr, kvicksilver, DDT, asbest, tobak, bly m.fl. som var ”ofarligt för människan tidigare”, innan sanningen kom ifatt!
          Varför glömmer vi bort tidigare hot mot mänskligheten?
          Varför inser inte myndigheterna det nya faran/hotet från strålning och elektromagnetiska fält, som påverkar och skadar barn och den unga generationen?

Professor John Ionescu behandlar barn och vuxna med miljörelaterade sjukdomar, genom att avgifta och stärka patientens immunförsvar.
För att bli allergisk/överkänslig behövs en orsak, som ex. kvicksilver, bekämpningsmedel, dieselavgaser, olika kemiska ämnen och konserveringsmedel.
Rådet varnar för all trådlös teknik som är digital och pulsad som DECT-telefoner, babyvakter och liknade. Det gäller att handskas rätt med elektromagnetisk strålning.

Inflytandet är stort från en liten grupp experter inom telekomindustrin, där alla håller varandra om ryggen styr med hjälp av lobbyister hela samhället. De gränsvärden som ICNIRP och WHO är alldeles för höga för människans hälsa, resolutionen uppmanar medlemsländerna att söka egen vetenskaplig grund i frågan och stödja forskning som leder till mer ofarlig teknik.
Mobilstrålning från 3G kan skada DNA redan vid 0,05 W/kg, gränsvärde idag är 2,0 W/kg,
Medlemmar i ICNIRP dominerar de flesta utredningar om risker med mobiler. Hitintills har de sagt: ”det finns inte något samlat vetenskapligt underlag som tyder på att radiofrekventa fält orsakar skadliga hälsoeffekter hos människor”, men att försiktighetsprincipen ska gälla. Dubbla budskap?

Lennart Hardell, professor Universitetssjukhus, Örebro och Kjell Hansson Mild, forskare vid Arbetslivsinstitutet, Umeå, säger: Hos personer som använt mobiltelefon eller trådlös telefon mycket och med lång latenstid (tid sedan användningsdebut) finns en klart ökad risk för elakartad hjärntumör.

Äldreboende bygger idag på mycket trygghet för de äldre, men de ansvariga i kommuner glömmer totalt bort de elektromagnetiska strålningsfälten i byggnaden, där trådlösa system är en självklarhet för dem.

Hur ska en person som drabbats av el- och strålningsöverkänslighet över huvud taget kunna vara boende i den miljön?
Inte ska den elöverkänsliga personen behandlas som psykiskt sjuk och drogas ner för att dämpa de problem som uppstår av den trådlösa tekniken?
Elöverkänslighet är ett funktionshinder, hänsyn måste tas till ”den person med syndrom av intolerans för elektromagnetiska fält”.
(Syndrom, ger en bild av ett bakomliggande förhållande eller förlopp.)
(Intolerant är att inte respektera och acceptera mänskliga olikheter.)

Vårt samhälle är en mångfald, där alla ska kunna bo, leva, utvecklas och må bra, även på ålderns höst.
Det är tekniken som ska anpassas till människan och inte tvärtom. Vi måste använda en beprövad teknik som är anpassad till varje individ, det är en del av mänskliga rättigheter.
Därför gäller att inrätta lågstrålande zoner i varje kommun för el- och strålningsöverkänsliga personer, där all trådlös teknik som stör förbjuds inom ett skyddat område/zon.

Albert Einstein:  ”Det farligaste för mänskligheten är när man litar på överheten.”

Vi inom Elöverkänsligas förening i Jönköpings län har erfarenhet och kunskap om ”vårt funktionshinder” elöverkänslighet, tillsammans kan vi hjälpas åt och skapa goda förutsättningar med vårt boende i samhället.

2010 skulle alla offentliga lokaler vara tillgängliga för alla, men vad har hänt sedan?

Egon Reiver