onsdag 23 januari 2013

Visst är telekombranschen orolig för strålning!

Märkligt att Strålsäkerhetsmyndigheten då påstår att strålningen från mobiler är så låg att de inte vill förbjuda barn att använder dem. Märkligt att Strålsäkerhetsmyndigheten skriver till kommuner och påstår att strålningen är ofarlig att det inte finns något hinder av hälsoskäl att sätta in trådlöst i skolorna?
Lars Dahmén:På Telekomdagen frågade jag publiken. 40 procent av de 600 sade att de oroar sig för mobilstrålning. Fyrtio procent! Och det är tunga beslutsfattare inom telekom och IT. Så oron finns där och måste tas på allvar
Lars Dahmén säger: ”Personligen är jag inte oroad. Om 30 år ler vi lika överseende åt dagens debatt som vi nu ler åt oron för mikrovågsugnarna. Många vägrade ju käka mikrad mat på grund av strålningsrisken.”

Vad Dahmén missar i sin slutsats är att ingen blev akut sjuk av mikrad mat, men många har redan blivit sjuka av mobilstrålningen. Dahmén kommer därför ha helt fel i sin bedömning. Miljöhistorien har alltid visat, att om det finns en misstanke om hälsorisker, vilket oftast kunnat registrerats och därmed väckt misstankar, då kommer också miljö- och hälsoriskerna bekräftas gällande mobilstrålningen. Eftersom folk blir elöverkänsliga och sjuka på annat sätt av den nya teknikens artificiella strålning, kommer mobilstrålningen tvingas minskas kraftigt i vår livsmiljö.

Eftersom mycket små barn nu utsätts för den höga strålningen från läsplattor, iPhone, mobiler, trådlösa nätverk (mobilt nätverk) samt strålning från sändare placerade i vår närmiljö kan skadorna på folkhälsan bli katastrofal. Man kommer inte alls att le om 30 år som Lars Dahmén tror.

Alla de barn som är vuxna om 15 år och blivit strålskadade av långtidseffekterna på olika sätt, kommer istället att fråga föräldrarna varför de inte gjorde någonting för att minska strålningen i deras livsmiljö som barn? De kommer att fråga sina föräldrar varför vi utsatte dem för hög artificiell strålning när de var små? De kommer att fråga föräldrarna varför de inte ens var lite försiktiga, lite rädda om dem?

De kommer att fråga sina föräldrar varför de inte skyddade dem från en strålning som man visste kunde vara en hälsorisk eftersom det redan fanns personer som skadats allvarligt, eftersom det redan fanns forskning som visade på DNA-förändringar, eftersom det redan konstaterats att neurologiska sjukdomar ökade dramatiskt efter att man började bygga ut mobiltelefonin på 1990-talet? De kommer att fråga sina föräldrar varför gjorde ni ingenting för att skydda oss?
Solveig Silverin, miljöingenjör

Kommentar:
På 60- och 70-talet tog man inte kvicksilver, Neurosedyn, Fenoxisyror, DDT, Asbets och andra kemiska produkter på allvar, även ”mikrovågssjukan” började göra sig gällande då. Enligt industrin och myndigheterna var detta ofarligt för människan.

Inget nytt under solen fick jag lära mej som ung av min rektor på 60-talet, jag kanske inte riktigt förstod hela innebörden då men idag är den solklar. Egentligen har inget förändrats från förr till nu med det upplysta samhället. Hela tiden mörklägger eller negligerar myndigheter, telekom- och livmedelsindustrin ohälsa och risker med hjälp av lobbyister och aktörer, ansvarsfrågan om ohälsa är av underordnad betydelse, endast vinsten har högsta prioritet.     / Egon