onsdag 30 november 2011

Provokation på elöverkänslig

En ledare på en kvällstidning gör påhopp på en privat person som är funktionsnedsatt? Inte nog med det, han angriper en hel grupp människor som är el- och strålningsöverkänsliga och fortsätter att elöverkänslighet saknar existens.
Detta är helt kränkande och diskriminering mot en grupp människor som har ett funktionshinder. Elöverkänslighet är en funktionsnedsättning, inte en egenskap.
Socialstyrelsens definition (Dnr.32-11316/2009) av funktionshinder: Begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.

Hur kan en person vara så enkelspårig och ovetande, men tomma tunnor skramlar mest, där empati och medmänsklighet inte ryms i det egoistiska tänkandet och där människor som drabbats av olika allergier inte har rätt att existera i samhället.
Han baktalar även de kommunpolitiker som förstår orsak och verkan med elektromagnetiska fält och högfrekvent mikrovågsstrålning.
Han skriver: ”Det finns gott om svenska kommunpolitiker som tar elöverkänslighet - ett tillstånd var existens saknar belägg - på största allvar. I Nässjö finns sedan många år en strålningsfri zon, och i grannkommunen Sävsjö kämpar Socialdemokraterna för att införa detsamma. Miljöpartister driver kravet i otaliga svenska kommuner.
Att skydda elöverkänsliga från elektronik är inte rimligare än att bygga upp en särskild polisstyrka som bekämpar utomjordingar bara för att en och annan skräms av ufon.”

Detta är diskriminering och påhopp mot en grupp människor, en ren provokation med syfte till att försöka skapa mediadrev på elöverkänsliga.
Att sedan lägga in politisk aspekt, snedvrider debatten totalt - hans påhopp och debattvärde saknar allt förtroende.

När han nämner forskningsresultat, redovisas bara Yngve Hamnerius, professor vid Chalmers, som är stor riskförnekare. Inga kompletterande fakta från oberoende forskare i Sverige som professor Olle Johansson KI, professor Lennart Hardell eller Salfordgruppen i Lund.

Det finns mycket starka lobbyintressen, där all riskförnekelse är helig. Många av oss minns förnekelsen om ohälsan med tobak, asbest, kvicksilver, DDT, fenoxisyror, bly och neurosedyn m.fl. där industrin till sist fick krypa till korset. Vi får inte förneka de risker mobilstrålning kan ge många och den ohälsa som hela tiden ökar, främst bland barn.

Solveig Silverin skriver om EU-rådets resolution maj 2011. Cancergruppen IARC inom WHO har klassat denna miljöfrämmande elektromagnetiska strålning som lika cancerogen som DDT. Det är vetenskapligt dokumenterat i SSI:s (numera Strålsäkerhetsmyndigheten) FS 2002:3 att pulsmodulerad strålning påverkar nervsystemet. Elektrosensitivitet är en neurologisk skada.

 Egon Reiver

1 kommentar: