onsdag 30 maj 2012

Strålforskare kringgår avtalet om oberoende



Svensk forskning om mobilstrålning finansieras av industrin. För att säkra forskarnas oberoende har Vinnova gått in som mellanhand. Men Ny Teknik kan visa att denna ”brandvägg” brister. Kontakter mellan industrin och forskarna rapporteras inte som avtalet föreskriver.

Maria Feychting, professor i epidemiologi vid Karolinska institutet, KI, blev nyligen vice ordförande i kommissionen Icnirp, International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection, som sätter gränsvärden för mobilstrålning och andra elektromagnetiska fält.
Samtidigt finansierar hon delvis sin forskning kring hälsorisker och mobiltelefoni via telekomindustrin, vilket hon öppet redovisar i sin jävsdeklaration till Icnirp. Telia Sonera, Ericsson och Telenor bidrar med 50 procent av kostnaden för den svenska delen av forskningsprojektet Cosmos (med över 50 000 mobilabonnenter), hittills cirka 7 miljoner kronor.
Maria Feychting ser ingen konflikt i att leda Icnirps verksamhet samtidigt som hon får industrimedel.
– Jag tycker inte att det är något problem eftersom medlen förmedlas via tredje part som agerar brandvägg mellan oss forskare och industrin, vilket garanterar oss oberoende, säger hon.
Men Ny Tekniks granskning visar att industrin och forskarna först diskuterar sig samman kring finansieringen och sedan vänder sig till Vinnova och ber myndigheten agera mellanhand.
Vinnovas handläggare Pontus von Bahr uppger att parterna kom till förre generaldirektören Per Eriksson med upplägget.
I det sammanhanget upprättades ett så kallat brandväggsavtal 2007, som ska skydda forskarna från ”otillbörlig påverkan” från mobilintressenterna.
Enligt Christer Törnevik, forskningsområdeschef på Ericsson, började Ericsson och forskarna att träffas 2005.
– Innan avtalet skrevs med Vinnova ställde vi dock en del kvalitetsrelaterade frågor, och föreslog att vissa kvalitetskriterier skulle inkluderas i avtalet. Det är normalt att vi får möjlighet att ge vår input och synpunkter angående designen på studier, uppger han.
Ericsson har bland annat föreslagit en internationell referensgrupp och att antalet enkätpersoner skulle uppgå till minst 25 000, säger han.
Vinnova har inte heller haft insyn i vilka underhandskontakter som skett när brandväggsavtalet varit i kraft.
Trots en skrivning i avtalet om att det ska ”säkerställa att alla förbindelser” mellan företagen och forskarna ”är transparenta” begär inte Vinnova några särskilda redovisningar av möten.
I myndighetens förteckning över handlingar i ärendet finns inga noteringar om sådana möten.
Personer från Ericsson Research har vid några tillfällen träffat KI-forskarna sedan Cosmos-projektet påbörjades 2007. Dessa möten har gällt fortsatt finansiering och teknisk information, uppger Christer Törnevik
Enligt Maria Feychting har hon deltagit i möten med företagen 2006, 2009 och 2011, vilka bland annat gällt bolagens intresse för att bidra med medel.
Brandväggsavtalet gällde fram till 2009. Därefter tecknades ett fortsättningsavtal för 2010. Sedan har avtalet upphört.
Nu äskar forskarna återigen finansiering från industrin.
Projektledaren för Cosmos, Anders Ahlbom, professor i epidemiologi vid KI, skickade den 6 oktober 2011 ett mejl direkt till Ericsson: en elva sidor lång ansökan med projekt- och budgetplan för 2012 till 2014. Han skriver i mejlet att finansieringen kräver ett brandväggsavtal ”företrädesvis via Vinnova”.
Forskarnas förfrågan om finansiering ska, enligt Anders Ahlbom, senare skickas till Vinnova.
– Jag kan bara säga att det här är helt normalt. Vi har en diskussion först om själva studien, jag ser inget konstigt med det, säger Christer Törnevik.
Tommy Ljunggren, chef för systemutveckling inom mobiltelefoni på Telia Sonera, säger dock:
– Det är lite underligt, jag vet inte varför men vi har fått ansökan direkt till oss och inte via Vinnova, säger han.
Bolaget avvaktar med att ta ställning till dess man får en ansökan från Vinnova.
Anders Ahlbom:
– Det kan ju verka konspiratoriskt och konstigt att vi har underhandskontakter med industrin, men vi är helt oberoende. Min uppfattning är att telekomindustrin ska bidra med finansiering.
KI-forskarna Anders Ahlbom, ovan, och Maria Feychting, till höger, driver den svenska delen av mobilforskningsprojektet Cosmos. Anders Ahlboms integritet som forskare blev i fjol ifrågasatt av en arbetsgrupp i FN:s cancerforskningsorgan IARC. Maria Feychting är ensam i Icnirps kommission om att få forskningsmedel från telekom­industrin. Övriga Icnirp-ledamöter har inga eller få industrikopplingar.

Källa Ny Teknik

torsdag 24 maj 2012

Polisen oroas för strålning efter hjärntumör

Denna artikel är hämtat från DN, en artikel av Clas Svahn.
Strålningen från polisens kommunikationsradio oroar poliser i Skåne. Huvudskyddsombudet kräver nu ett svar på hur stor strålningen egentligen är.
Det är polisens sedan tidigare hårt kritiserade kommunikationssystem Rakel, som började införas i Sverige 2006, som nu sprider oro bland poliser i Skåne. En oro som blev tydlig när en polisman i Trelleborg, Roger Carlström, i december förra året drabbades av en hjärntumör efter att under en en lång tid fått rodnader i ansiktet.
        Jag har själv kunnat följa intensiteten i rodnaden arbetspass för arbetspass under många år och den har ett direkt samband med radiotrafiken via bärbara Rakelstationer, säger Roger Carlström till Polistidningen.

I varje polisbil finns en fast Rakelstation med antenn utanpå bilen men också två bärbara stationer som polismännen bär med sig på bröstet. Dessutom har polismännen ofta egna mobiltelefoner. Till skillnad från tidigare system sänder Rakel trafiken i extremt korta pulser, 17,6 pulser per sekund.
Skånepolisens skyddsombud Kaj Svensson har under flera år försökt att få Rikspolisstyrelsen, RPS, att göra mätningar av den totala strålningen inne i bilarna. Men trots påstötningar händer inget, säger han.
– Det konstiga är att RPS 2009 bestämde att man skulle göra sådana mätningar och till och med handlade upp en sådan undersökning bara för att i början av 2010 säga att den inte behövdes, säger Kaj Svensson till DN.se.
Kaj Svensson säger att han är skeptisk till RPS agerande och att det naturliga hade varit att RPS fullföljt det man tagit beslut på. Att enbart hänvisa till mätningar på enstaka apparater räcker inte, han vill se en undersökning av den totala strålningsbilden i bilen.
– Poliserna är jätteoroliga och jag har fått närmare 40 förfrågningar från anställda som vill veta hur de ska agera och nästan lika många har hört av sig på andra sätt, säger Kaj Svensson.
På frågan om han ser någon orsak till att stoppa arbetet svarar Kaj Svensson att det inte är den väg som han tänker gå just nu. Istället vill han snabbt få till stånd en ordentlig mätning som kan ge ett säkert svar och därmed antingen stilla personalens oro eller visa att det finns ett problem.
Hur påverkas personalen av den oro som många känner nu?
– Vissa säger att de inte sätter på sin bärbara utrustning när de är i bilen och det kan ju betyda att de missar viss information. Flera har också berättat att de fått samma rodnader som Roger Carlström fick och det oroar dem givetvis.
– Jag uppmanar alla att man inte ska ha mer apparatur på än vad man anser vara nödvändigt.
Roger Carlström själv är övertygad om att det finns en koppling mellan hans sjukdom och Rakel. I intervjun i Polistidningen nämner han hur flera polismän i England stämt myndigheterna sedan de ansett sig ha blivit sjuka av Rakel eller Tetra som det också kallas.
Storbritannien använder alltså också Rakel och i mars 2001 rapporterade det engelska polisfackets tidning att utrustningen kunde störa annan utrustning men också att polismän och ambulanspersonal rapporterat huvudvärk, illamående och sömnproblem sedan systemet infördes.
Oron var så stor att polisfacket beställde en egen oberoende utredning, den så kallade Trowerrapporten som blev klar i september samma år. Där rekommenderades att införandet av Tetra skulle stoppas till dess att dess effekter hade undersökts ordentligt.
I en artikel i tidningen The Ecologist 2004 citeras forskaren Gerard Hyland, expert på lågenergistrålning och medlem av det internationella institutet för biofysik i Neuss i Tyskland och en stark kritiker av Rakel (Tetra). Professor Hyland säger i artikeln att ”med införandet av Tetra kan vi komma att få se en pandemi av hjärntumörer inom tio år”.
Forskarna är dock inte eniga i frågan. I Polistidningen säger docenten i medicinsk fysik vid Umeå universitet, Kjell Hansson Mild, att han inte anser att Rakel kan orsaka några tumörer men att informationen från RPS varit bristfällig. En annan forskare, professorn i onkologi vid Universitetssjukhuset i Örebro, Lennart Hardell, är av en annan åsikt och påpekar att det finns teorier om att radioutrustning som är placerad mot bröstet kan orsaka bland annat leukemi och hjärtproblem:
– Jag tycker att försiktighetsprincipen självklart måste gälla tills vi vet mer. Tekniken har kommit för att stanna men användarna måste få veta hur de kan skydda sig, säger han till tidningen.
Kaj Svensson har nu lämnat frågan vidare till polisfackets nationella skyddsombud.
– Frågan om hur stor strålningen i bilarna är måste få ett svar. Det är inte bra att poliserna som tillbringat mycket av sin arbetstid där oroas över om deras hälsa kommer till skada eller inte, säger han.
Clas Svahn

måndag 14 maj 2012

elöverkänslighet ett växande problem


I lördags 12 maj lyssna jag på Mona Nilsson i samband med Elöverkänsligas Förbundsmöte i Edebo, strax söder om Hallstavik. Mycket intressant och givande att få lyssna till, hon är en av få svenska kvinnor som vet vad hon talar om när det gäller elöverkänslig- och strålningsskadade personer och deras miljöer.

Här en artikel från ”PC för alla”: Camilla Lindbergs påståenden är felaktiga. Radiofrekvent strålning kan orsaka de symtom som elöverkänsliga lider av. Det har beskrivits ända sedan 1960-talet, skriver Mona Nilsson i en replik.

It-konsulten Camilla Lindberg skrev den 2 maj om elallergi: ”Det är som fobi” och det finns ingen forskning som bevisat att symtombilden finns, påstod hon.

I nästa andetag medgav hon att hon inte är insatt i ämnet.
Varför skriva om något man inte är insatt i?

Lindbergs påståenden
är dessvärre felaktiga. Elöverkänslighet handlar om påverkan från en miljöfaktor som i undersökning på undersökning visats skada allt från cellers viktiga reparationsmekanismer och gener, hjärnceller hos försöksdjur, spermier i provrör till bananflugors ägg och tomatplantor.

Att radiofrekvent strålning kan orsaka de symtom som elöverkänsliga lider av har beskrivits sedan 60- och 70-talet av östeuropeiska forskare. De studerade människor som exponerades i yrkeslivet. De senare led av en symtombild som kännetecknades av huvudvärk, sömnlöshet, onormal trötthet, yrsel, illamående, svårt att tänka klart, minnesstörningar, nedstämdhet, hjärtpåverkan, hudutslag.

På sikt ökade risken för cancer och neurologiska sjukdomar. Forskarna beskrev också att känsligheten för strålningen ökade med upprepad exponering, samt att symtomen upphörde om exponeringen upphörde. Symtomen och erfarenheterna är identiska med de som elöverkänsliga rapporterar om och som de hånats så för i media.

Att radiofrekvent strålning, mobilstrålning, orsakar huvudvärk, minnesstörningar, sömnproblem och hjärtpåverkan har dessutom bekräftats under det senaste decenniet i undersökningar i laboratorier och av människor som bor nära mobilmaster.

Vad värre är: ett mycket stort antal människor som bor i närhet av mobilmaster eller som får trådlösa datanätverk på arbetsplatserna vittnar i dag om samma symtombild som de till slut, ofta efter lång tid, kunnat koppla till exponering för strålningen. Det finns ett växande antal barn som drabbats sedan skolan infört trådlösa datanätverk och trådlösa läsplattor/datorer.

Mannen från Mora som påstås lida av fobi, är före detta elingenjör och projektledare vid ett kraftbolag. Han är ganska typisk för en person som utvecklat elöverkänslighet: högt exponerad för elektromagnetiska fält i yrkeslivet, välutbildad, inte sällan ingenjör, tekniker eller datakonsult. Elöverkänslighet är ett växande problem internationellt.

Av den anledningen ansåg Europarådet i sin resolution 1815 från maj 2011 att elöverkänsliga skulle ges särskilt skydd genom att inrättandet av lågstrålande zoner. Precis det som Mora miljönämnd hade för avsikt men som nämnden bespottades för i tongivande press. Varför nämndes aldrig dessa fakta i Expressens och DN:s med flera mediers tidigare rapportering om ärendet?

Det är en obehaglig mänsklig egenskap, som följt oss genom historien, att människor som vågar träda fram och vittna om obekväma sanningar hånas.

En mycket allvarlig
konsekvens blir att människor skräms till tystnad om allvarliga problem. Mörkertalet av drabbade är sannolikt mycket stort, då kopplingen mellan dessa symtom och exponering för mobilstrålning och elektromagnetiska fält ständigt, sopas under mattan.

Mona Nilsson