söndag 16 oktober 2016

Vi lever i en föränderlig värld!



Visst är så mycket märkligt, vi har inte råd att ta hand om många människor med funktionsnedsättning och äldre medborgare, som behöver mer eller mindre hjälp i sina vardagliga sysslor och i sitt boende.
Det verkar saknas pengar och vilja från ansvariga, att leva upp till de konventioner Sverige skrivit under på eller som ratificerats till Svensk grundlag.

Även pensionärerna blev snuvade på konfekten för ca 10 år sedan, de har ännu inte fått någon full upprättelse för den inarbetade pensionen. Alltför många pensionärer, långtidssjuka och funktionsnedsatta människor har stora svårigheter att få dagen kostnader att gå ihop, de lever i ett fattig-Sverige, som ingen vill se eller tala om.

Hela tiden finns det bortförklaringar till orsak och handling, men var någon stans ligger den verkliga sanningen? Socialtjänstlagen heter det så vackert, men ack – den gäller inte fullt ut eller för många verkliga behövande.

Samtidigt har Sverige fortfarande råd med jobbskatteavdrag, sedan flera år tillbaks, pengar som kommer från utförsäljning av statliga företag och en skrotning av dåvarande försvaret. Istället skulle de pengarna  behövas till skolor, vård, omsorg och infrastruktur.
Den kompetens som många rikspolitiker borde ha, verkar inte existera – då de flesta ser alltför kortsiktigt eller tar beslut som cirkulerar kring egna intressen istället. Hur ska man kunna bygga upp tillit till  dessa politiker? Empati är inget de ens kan stava till eller kanske inte förstår dess innebörd.

Jag har fått många telefonsamtal från olika person i vårt avlånga land, de ringer till mej om råd att klara av sin svåra och frustrerande situation, personer som blivit drabbade av en funktionsnedsättning som inte myndigheter vill inse eller stödja, där starka ekonomiska krafter styr och påverkar beslut genom sina lobbyister i beslutande organ.

Många av de personer, lever i ett helvete, en del så allvarligt att de till och med blivit flyktingar i eget land.
Att söka boende på platser där de kan få ett andrum, att vara allergiker - att bli sjuk av yttre miljöpåverkan och samtidigt inte blir betrodda, är i sig mycket betungande. Detta är en dold tragedi i samhället som saknar prioritet.
Samtidigt är detta en resursförstöring, att samhället inte engagerar sig mer och tar hand om den kunskap och erfarenhet som existerar.

Ingen vill bli drabbad frivilligt av en funktionsnedsättning, att förlora sin familj, yrkeskarriär, vänner och bekanta, det är en helt ofrivillig situation. Därför måste vi förstå och lyfta upp kunskapen till ytan.

Ohälsa har en gemensam nämnare, som påverkar kroppens motståndskraft. Det är alla kemikalier, bekämpningsmedel och de flesta onödiga E-medel, som också kan ha sin berättigade förklaring till ohälsa.  Men även den livsstil vi väljer att leva, frivilligt eller ofrivilligt av skilda slag.

All allergi, utmattning och överkänslighet m.fl. måste ge oss ett varningens pekfinger, vår omgivande miljö, vår livsstil och vår kost är viktiga delar i ett större sammanhang.

Alla har vi rätt att finnas till i samhället – oavsett  om vi har en funktionsnedsättning eller ej.

Så länge man är ung, frisk och stark, existerar inte tanken om andras världar, tyvärr.


Egon Reiver

onsdag 17 februari 2016

FÖR VEM GÄLLER TILLGÄNGLIGHET




För vem gäller tillgänglighet, en självklarhet för de flesta, som knappast ifrågasätts.
De flesta av oss lever i en egoistisk bubbla, där det egna jaget styr tanken och självkänslan, där ingen annan ska komma och ändra på mina rättigheter, jag står mig själv närmast och jag bestämmer över mina värderingar och mitt liv.

Tillgängligheten är en självklarhet och en mänsklig rättighet, en mänsklig rättighet som enligt FN-konventionen ska efterlevas, men hur efterföljs den?
Tyvärr är det mest vackra ord och vackra formuleringar, för den som har avvikande meningar finns endast tandlösa lagar och resolutioner som inte betyder mer än trycksvärta på ett papper.

Vad som uppfattas som bra tillgänglighet för en person, grupp eller organisation, kan vara av motsatt betydelse för andra personer, grupper och organisationer.
Vad innebär tillgänglighet för den som äger en funktionsnedsättning?
Vad innebär begränsad rörelsefrihet?
Är man frisk, har en vardag som fungerar bra och livet är som en dans, då är det lätt att glömma eller inte tänka på dem som dagligen brottas med sin funktionsnedsättning av skilda slag.
En vardag som kan påminna om ett helvete på jorden där ljuset är förbytt till mörker.

Hur ofta stannar vi upp i denna digitaliserade värld och skänker en tanke till dem som har det svårt.
Hur ofta ger vi en hjälpande hand till dem, där tillgänglighet är en bristvara?
Begränsningar och uteslutning från samhället handlar om bland annat vår vardag, att som rullstolsbunden ej kan ta sig upp från hinder som trottoarkant, trappor till affärer och bostadshus, snövallar, oplogade trottoarer och gång- och cykelvägar, att ta ut pengar från en bankomat, att besöka offentliga lokaler, resa med tåg eller buss, gå på bio eller teater, närvara vid andra sammankomster, möten och liknande arrangemang där det saknas utrymme eller dålig miljö.
Dålig miljö är också ett gemensamt problem för allergier av skilda slag, personer som har drabbats av någon form av allergi, (som är en överkänslighet,) vid mat och dryck eller annan yttre påverkan i vår närmaste omgivning.

Ingen person ska behöva göra avkall på den tillgänglighet som vi alla ska ha rätt till, ingen vill frivilligt bli sjuk eller ha en funktionsnedsättning, eller må dåligt av yttre påverkan i vår miljö.
Tyvärr är det egoismen, pengarna och den ekonomiska industrin som styr vad som är tillgänglighet för människor, industrins kriterier är det ingen som någon får ändra på (eller ens försöka).

Att som funktionsnedsatt person bli fråntagen en stor del av självklar tillgänglighet och sedan dessutom förnekas att bli trodd på de symtom som är problemet, bli förnekad och bemött som människa, är tyvärr allt för vanligt både inom sjukvården och från myndigheter och organisationer inom vårt samhälle.



Egon Reiver.