onsdag 3 oktober 2018

Vad betyder mänskliga rättigheter?


        

Varför driver inte politiker och svenska myndigheter frågan om mänskliga rättigheter, när det gäller svenska medborgare? 
Idag är det mest synlig funktionsnedsättning som prioriteras till viss del, men långt ifrån gällande behov.
Som osynlig funktionsnedsättning är bland annat nedsatt hörsel till dövhet. Visst finns det hjälpmedel, men det räcker inte.
Som exempel är TV-textning på direktsända program bristfällig, här ligger textningen ett par meningar efter tal och bild. Jag har själv testat med att stänga av ljudet på tv:n under programmets gång och de fodras inte mycket innan man tappar tråden vad som sägs och vad det handlar om.

När det gäller lokalnyheterna på SVT, här finns ingen textning mer än vid dålig ljudupptagning, tydligen för att hörande kan följa informationen.?
De personer med nedsatt hörsel och dövhet, varför är de inte berättigade till samma information som hörande???  
Det finns idag program som effektiv överför tal till textremsa snabbt och enkelt. Ibland undrar man varför det ska vara så här?

HRF, Hörselskadades Riksförbund, driver nu krav på lagstiftning om textning, för att väcka opinion och sätta press på både mediaföretag och politiker. 
HRF skriver vidare: Aldrig tidigare har det varit så enkelt att texta som idag och aldrig tidigare har det varit så många som vill ha textning i TV, på webben och i sociala media – såväl 1,5 miljoner hörselskadade som miljontals andra i landet.

Det är en självklarhet att hörselskadade ska kunna leva i full delaktighet och jämlikhet. 
Så frågan vilar tungt på våra valda politiker i riksdag och regering. Skärpning är det som behövs, alla har rätt att bli respekterade och få leva upp till mänskliga rättigheter.
/ Egon Reiver

fredag 31 augusti 2018

Vem bestämmer och vem styr samhället?

Tal om guld och gröna skogar.    Foto: Egon Reiver



Oftast när en rikspolitiker talar, är alla människor lika värdefulla. Med sin talande entusiasm misstänker jag att de inte menade alla, utan de flesta arbetande människor i vårt land.
En politisk ledare betonade vid ett tal, lika för alla för i nästa andemening tala om jobbskatteavdrag för dem som arbetar. De som får innestående lön (pension) berörs inte. hur kan man då säga ”LIKA FÖR ALLA”?
Vilka politiker talar om de människor som inte kan vara ute på gator och torg, som inte kan synas i samhället? Än har jag inte hört en enda stavelse om det i årets valrörelse. Politiker är som de alltid varit, de ger löften, talar i vackra ord om guld och gröna skogar, som en mjuk smekande sommarvind, men snart vänder vinden till en kall omänsklig höststorm med glömda löften, verkligheten har kommit ifatt.
Många människor i vårt underbara Sverige är drabbade av olika funktionsnedsättning, en del lindrigt, andra mer allvarligt till en total omänsklighet. De har inte önskat att bli drabbade, några med funktionsnedsättning har sagt till mej: Jag vill inte bara överleva, utan JAG VILL LEVA MÄNNISKOVÄRDIGT, ATT BLI RESPEKTERAD OCH BLI BRA BEMÖTT OCH VISAD HÄNSYN.
Varför ignoreras, förolämpas, förnekas och förtalas många av dem i en total tystnad? Alla har samma människovärde, men i en tystnad finns man inte, då syns man inte och då finns inte någon existens?
Vem styr samhället idag? Är det politiker eller den globala industrin, eller går de hand i hand? Där endast eliten räknas, inte dem som är en belastningskostnad för samhället? Är det så verkligheten fungerar idag?
När man ser och hör så mycket ljug och förvriden sanning i dagens massmedia, då växer lätt en rädsla och en otrygghet fram, är det så här vi vill skapa vårt samhälle?

Egon Reiver, ordförande för Elöverkänsligas förening i Jönköpings län.


tisdag 12 juni 2018

Funktionsrätt i Sverige, för vem?




Funktionsrätt Sverige är en samarbetsorganisation som består av en rad rikstäckande Funktionsrättsförbund. 
Funktionsrätt i Sverige arbetar och stöder människor som har någon form av funktionsnedsättning, många får hjälp, andra mindre hjälp och en del ignoreras totalt av samhället eller vissa organisationer.

Som bekant använder Försäkringskassan sina kriterier till att bedöma hjälpsökande, Försäkringskassan kan gå så långt att de trotsar dombeslut från Högsta förvaltningsdomstolen för egna tolkningar, för att spara in pengar och ansvariga politiker visar en total handlingsförlamning eller hänvisar till en ny utredning.
Det som ska vara en självklarhet för alla som uppfyller kriteriet, men det gäller inte alltid - det ser mer ut som ett lotteri. Medans vissa får hjälp blir andra nekade eller helt ignorerade, ändå att de uppfyller gällande kriterier.

Nu i valtider talar alla politiker om guld och gröna skogar, likt en sommarvind som sakta sveper över hela Sverige, men efter höstens val har den ljuva sommarvinden förändrats till en kall bister höststorm, då gäller egoismen och de hänsynslösa idéerna och mer omänskliga handlingar.
Vad finns den tillit och de förhoppningar som så många funktionsnedsatta människor och fattigpensionärer behöver? 
Att bli sedd och respekterad som människa, är en mänsklig rättighet, det handlar om att bemöta människor rätt, med eller utan funktionsnedsättning.
Jag går inte närmare in på det, men finns det något ansvar i alla politiska partier, så finns här en möjlighet att vissa det i handling och inte bara i ord.
Den gamla sagan om Rödluvan och Vargen lever fortfarande kvar i det politiska systemet, alla tomma ord och löften som hålls vid liv.
Hur ska vi få tillbaks den tillit till ett mänskligare samhälle, ett samhälle där respekten och den sanna viljan för alla människor bästa. Idag talar politiker om LIKA FÖR ALLA, men de orden gäller bara vissa etablerade grupper i samhället, vad jag förstår.

Egon Reiver, Eksjö

onsdag 21 februari 2018

Det finns inget tjänsteansvar.


Regeringen utreder att minska personlig hjälp till funktionsnedsatta personer och deras mål om att sänka kostnader och antalet sjukskrivna. Det har lett till att Försäkringskassan kräver mer administration från läkarna, samtidigt som de sätter sig över läkarnas beslut samt lämnar den sjuke ensam utan ersättning - allt i jakten på att sänka antalet sjukskrivna. Detta är inget unikt för nuvarande regering, så var det även under de 8 år Alliansen regerade. Punkt slut.
Nuvarande sjukvårdsminister Annika Strandhäll i regeringen är ansvarig för sjukvårdsfrågor, hon är beredd att göra förändringar, politiker är dock politiker, oavsett partifärg: De lovar runt men håller tunt, verkligheten visar svaret.
Jag har en vän som kämpar med sin funktionsnedsättning och vill inte vara samhället till last. Att inte bli trodd av sjukvården, att man blir svårt sjuk av det man blir, är något så helvetiskt att ord inte finns. Det spelar ingen roll vilka mängder av egna bevis som läggs fram, eller intyg från alla omkring som vet vad det handlar om. Inget biter, ingenting. Du existerar bara inte. Sänder tankar till alla som lever i exakt samma situation. Att inte bli trodd, det är det absolut värsta man kan vara med om.
Det är starka ord från verkligheten, myndigheters ovilja som gör mej så upprörd och frustrerad, knappast ingen ansvarig politiker vill engagera sej i frågan, de skyller ifrån sej eller är det inte deras bord? Att gömma huvudet i sanden är ingen bra merit, många borde skämmas att inte våga engagera sig mer för de svaga och sjuka i samhället.
Myndigheters nonchalans, åsidosättande, genom förvrängd sanning, förnekande, att lämnas därhän, kränkningar och förtal med mera, är tyvärr det bemötandet som speglas mot det människor som mot sin vilja har drabbats av en funktionsnedsättning, som de aldrig valt frivilligt.
Egon Reiver