tisdag 12 juni 2018

Funktionsrätt i Sverige, för vem?




Funktionsrätt Sverige är en samarbetsorganisation som består av en rad rikstäckande Funktionsrättsförbund. 
Funktionsrätt i Sverige arbetar och stöder människor som har någon form av funktionsnedsättning, många får hjälp, andra mindre hjälp och en del ignoreras totalt av samhället eller vissa organisationer.

Som bekant använder Försäkringskassan sina kriterier till att bedöma hjälpsökande, Försäkringskassan kan gå så långt att de trotsar dombeslut från Högsta förvaltningsdomstolen för egna tolkningar, för att spara in pengar och ansvariga politiker visar en total handlingsförlamning eller hänvisar till en ny utredning.
Det som ska vara en självklarhet för alla som uppfyller kriteriet, men det gäller inte alltid - det ser mer ut som ett lotteri. Medans vissa får hjälp blir andra nekade eller helt ignorerade, ändå att de uppfyller gällande kriterier.

Nu i valtider talar alla politiker om guld och gröna skogar, likt en sommarvind som sakta sveper över hela Sverige, men efter höstens val har den ljuva sommarvinden förändrats till en kall bister höststorm, då gäller egoismen och de hänsynslösa idéerna och mer omänskliga handlingar.
Vad finns den tillit och de förhoppningar som så många funktionsnedsatta människor och fattigpensionärer behöver? 
Att bli sedd och respekterad som människa, är en mänsklig rättighet, det handlar om att bemöta människor rätt, med eller utan funktionsnedsättning.
Jag går inte närmare in på det, men finns det något ansvar i alla politiska partier, så finns här en möjlighet att vissa det i handling och inte bara i ord.
Den gamla sagan om Rödluvan och Vargen lever fortfarande kvar i det politiska systemet, alla tomma ord och löften som hålls vid liv.
Hur ska vi få tillbaks den tillit till ett mänskligare samhälle, ett samhälle där respekten och den sanna viljan för alla människor bästa. Idag talar politiker om LIKA FÖR ALLA, men de orden gäller bara vissa etablerade grupper i samhället, vad jag förstår.

Egon Reiver, Eksjö

onsdag 21 februari 2018

Det finns inget tjänsteansvar.


Regeringen utreder att minska personlig hjälp till funktionsnedsatta personer och deras mål om att sänka kostnader och antalet sjukskrivna. Det har lett till att Försäkringskassan kräver mer administration från läkarna, samtidigt som de sätter sig över läkarnas beslut samt lämnar den sjuke ensam utan ersättning - allt i jakten på att sänka antalet sjukskrivna. Detta är inget unikt för nuvarande regering, så var det även under de 8 år Alliansen regerade. Punkt slut.
Nuvarande sjukvårdsminister Annika Strandhäll i regeringen är ansvarig för sjukvårdsfrågor, hon är beredd att göra förändringar, politiker är dock politiker, oavsett partifärg: De lovar runt men håller tunt, verkligheten visar svaret.
Jag har en vän som kämpar med sin funktionsnedsättning och vill inte vara samhället till last. Att inte bli trodd av sjukvården, att man blir svårt sjuk av det man blir, är något så helvetiskt att ord inte finns. Det spelar ingen roll vilka mängder av egna bevis som läggs fram, eller intyg från alla omkring som vet vad det handlar om. Inget biter, ingenting. Du existerar bara inte. Sänder tankar till alla som lever i exakt samma situation. Att inte bli trodd, det är det absolut värsta man kan vara med om.
Det är starka ord från verkligheten, myndigheters ovilja som gör mej så upprörd och frustrerad, knappast ingen ansvarig politiker vill engagera sej i frågan, de skyller ifrån sej eller är det inte deras bord? Att gömma huvudet i sanden är ingen bra merit, många borde skämmas att inte våga engagera sig mer för de svaga och sjuka i samhället.
Myndigheters nonchalans, åsidosättande, genom förvrängd sanning, förnekande, att lämnas därhän, kränkningar och förtal med mera, är tyvärr det bemötandet som speglas mot det människor som mot sin vilja har drabbats av en funktionsnedsättning, som de aldrig valt frivilligt.
Egon Reiver