måndag 21 mars 2011

Vem tar ansvar?

Varför vill ingen ta ansvar för miljön, vi lever i en miljö som bryter ner vår hälsa i förtid.
Vår regering och de statliga myndigheterna blundar för sanningen eller helt förnekar verkligheten. De vill inte tala inte om den tickande bomb som vi alla hjälps åt att bära på, som till slut kommer att briserar.
Vår jordbruksminister ser ingen större fara i GMO (Genetiskt Modiferad Organism), som är organismer där man målmedvetet förändrar arvsmassan till de egenskaper man vill ha. GMO avser oftast vissa växter, men kan även avse djur och bakterier.
Utan bin dör människan, sa Albert Einstein en gång. Bin är mycket känsliga från den förändring med bekämpningsmedel i odlingsmarker och elektromagnetiska fält från mobilmaster.
Bidöden (colony collapse disorder) uppmärksammaste i USA 2006-2007, slog ut 60-90% av bikolonierna. Anledningen är den ökade spridningen av bekämpningsmedel och kemikalier på åkrar och betesvall. Även acceleras bidöden av insektsdödande genmodifierade grödor och trolig mobilstrålning i vissa områden. Ca 2/3-delar av alla växter i världen pollineras genom bin.
Även en liknande utveckling har följts i Europa, som man vill tysta ner problemet. På varje EU-kommissionär går det fyra lobbyister som påverkar och styr dem, det är säkert ingen undantag vad gäller Sveriges regering och statliga myndigheter. Lobbyisterna jobbar så diskret som möjligt för att inte störa relationerna statliga myndigheter och den kemiska industrin, de går hand i hand med varandra.
En annan skrämmande medveten tystnad är kvicksilver i vår handel.
För några veckor sedan informerade en stor elleverantör i TV om hur viktigt det var att använda lågenergilampor (lysrörslampor) för att spara el. Man talade sig varm för hur mycket ström det går att spara, en sanning med modifikation.
Med inte med ett ord talade de om att varje lågenergilampan innehåller 2-5 mg Hg (kvicksilver). Inte ett ord om oaktsamhet eller farlig hantering. Vad händer om en villa brinner, när allt kvicksilver förångas i omgivningen, med andra ord utsläpp av kvicksilver i omgivningen, vårt näst farligaste miljögift efter kärnkraft.
En lågenergilampa är tillverkad i plast, vid test vid brandskyddet i Stockholm visade det att den antänds och brinner vid höga temperaturer. Inte ska våra brandmän behöva utsättas för mer miljögifter än nöden kräver.
Det går åt 10 gånger mer energi att tillverka en lågenergilampa mot en vanlig glödlampa och många komponenter som alla ska separeras när lampan är förbrukad, har många giftiga ämnen.
Vid kallare än +7°C kommer inte lågenergilampan upp i rätt arbetstemperatur och ju kallare desto svagare lyser den.
Mer än +50°C kan elektroniken i lampan skadas och därför är den högst olämplig i bastu.
Hur många vet och tar ansvar för en förbrukad lågenergilampa, som är miljöfarligt gods och ska lämnas in på miljöstation.

Kemikalieinspektionen skriver på sin hemsida: Rekommendationer när en lågenergilampa går sönder. Stäng dörren till rummet där en varm lågenergilampa gått sönder. Ventilera rummet (öppna fönster) och lämna rummet. Den Europeiska lamporganisationen (ELC) rekommenderar att man lämnar rummet i ca 30 minuter.
Samla senare upp lampresterna med en styv bit papper eller kartong och torka golvet och andra ytor i närheten av den trasiga lampan med en liten fuktig trasa.
Lägg lampresterna i en glasburk med lock. Lägg även trasan i glasburken, förslut burken och märk den med texten: ”Kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa”.
Lämna burken till returhantering som är avsedd för miljöfarligt avfall.
Använd inte dammsugare, det finns risk för att dammsugaren ytterligare finfördelar och förångar kvicksilverdropparna och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning.

Ann-Louise och Egon 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar