torsdag 24 mars 2011

Sveket mot våra barn

Mona Nilsson är miljöekonom och journalist, och en av de få journalister som vågar gräva i den obehagliga och farliga miljösmoggen, som verklighetsförvanskar miljöproblemen och mikrovågsstrålningen. Hennes senaste bok ” Mobiltelefons miljörisker – Fakta om vår tids största miljö och hälsoskandal” är en skrämmande verklighetsberättelse som både avslöjar den sanning, som chockerar och upprör.


Hon skriver vidare: ”Våren och sommaren 2008 kom allt fler och allt tätare varningar från internationella experter om allvarliga hälsorisker med mobiltelefonin”. De skriver i sina rapporter ”att för första gången i historien står vi inför en situation, där de flesta barn och tonåringar exponeras kontinuerligt för möjliga negativa effekter av mobilstrålning”.
I dagens samhälle är det barn och ungdom som är den målgrupp som mobiltelefonföretagen riktar sin marknadsföring till i första hand. Den största risken drabbar barn och ungdom under 18 år, då strålningen absorberas betydligt mer i deras hjärnor. Barn som utsätts för mycket mobil strålning löper enligt experterna för större hälsorisker som minnes- och uppmärksamhetsstörningar, störd inlärningsförmåga, ökad irritation, sömnstörningar och ökad känslighet för stress bland annat. Vetenskapsmännen vädjar till myndigheter och regeringar att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda framtida generationers hälsa.
I Lyon, Frankrikes näst största stad lanserade 2008 en kampanj mot mobilanvändning bland barn ”Nej till mobiler under 12 år”, undantag är i vissa behövliga situationer. Franska senaten antog 2009 ett lagförslag som ”förbjuder mobilanvändning i franska skolor fram till gymnasiet”.
För tyska strålskyddsmyndigheten BFS är det viktigt att minska barns exponering för strålning, då deras kroppar utvecklas och är mer känsliga för strålning än vuxna. BFS ger idag följande råd: ”Använd om möjligt fast telefon istället för mobiltelefon. Gör mobiltelefonsamtalen så korta som möjligt. Undvik samtal i mobiltelefon vid dålig täckning, i bilar utan yttre takantenn, i bussar och på tåg, då mikrovågsstrålningen ökar markant”.


Använd handsfree till din mobiltelefon eller skicka SMS istället. När du sitter framför datorn, använd trådbundet datanätverk istället för trådlöst datanätverk. Finns trådbunden telefon i hemmet, så använd den i första hand, DECT-telefon (trådlös hemmatelefon) bör endast användas för korta samtal, då den ger ifrån sig strålning. Basstationsenheten ska inte vara placerad i tillexempel sovrum eller vardagsrum, där människor vistas under längre stunder.
Mellan 2003 och 2007 fördubblades antalet mobilmaster (mobilbasstationer) i Sverige från 50 000 till 100 000, och den utbyggnaden fortsätter oavbrutet idag. Enligt PTS (Post- och Telestyrelsen) är det ca 10 miljoner mobilabonnemang och ca 5 miljoner fasta abonnemang och ett flertal miljoner DECT-telefoner.
ICNIRP är den organisation som fastställt de gränsvärden som gäller i de flesta länder, gränsvärdena är satt efter stor ekonomisk betydelse och skyddar Telecom- och den militära industrin, och har en underordnad betydelse för att skydda befolkningen.  ICNIRP-kartellen försvarar detta gamla gränsvärde och talar inte om sitt samspel med myndigheter. En annan faktainformation är att Strålskyddsmyndigheten (SSM) skyddar Telecomindustrin, och tystar ner riskerna för mobilstrålning. Trots att de känner till denna typ av strålningsrisk, väljer SSM att ge sken av den industristyrda forskningen som trovärdig. Gränsvärdena som togs fram  från 1998 skyddar endast mot akuta effekter vid korttidsexponering, (ca 30 minuter  i laboratorieförsök).  Istället väljer SSM att skydda Telekomindistrin och tiga om riskerna för allmänheten.
Jag citerar vice ordförande i ICNIRP: ”Ur vetenskaplig synpunkt finns det tillräckligt med underlag för att göra studier av hälsostånd runt mobilmaster. Om man av politiska skäl skulle överväga att göra sådana studier som ett led i ett arbete med riskkommunikation finns det en stor sannolikhet att det skulle vara kontraproduktivt för att kommunicera riskerna till allmänheten”.
Mona  Nilsson skriver vidare: ”Den 3 april 2009 sändes på australienska TV-kanalen ABC ett program om riskerna för hjärntumör av mobiltelefon. I programmet deltog två av Australiens mest kända och ansedda hjärnkirurger. Dr Charlie Teo berättar: Jag är otroligt oroad, bekymrad och ledsen över alla barn som jag möter som kommer in med hjärntumörer, elakartade hjärntumörer.  Vi gör något som är fruktansvärt fel, avslutar Charlie Teo”.
”Barn som använder mobiltelefoner har själva inte förmågan att förstå att de utsätter sin hjärna och sin hälsa för risker”, säger vetenskapsmännen i den Ryska Nationalkommittén för icke-joniserande strålning (RCNIRP). Vi har inte råd att låta en ung generation gå förlorad, vem tar ansvar för konsekvenserna?

Ann-Louise och Egon 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar