Visst är det otroligt att svensk media inte skriver om detta vardagsfenomen, att inte våga beröra en stor ovisshet om ohälsa, som inom några år kan bli ett stort problem för många mobilanvändare, när inte deras hjärnor orkar stå emot all trådlös mikrovågsstrålning. Att sticka huvudet i sanden löser inga problem, tala är silver men tiga är guld. Denna artikel är ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 31, 5 augusti 2011, författad av Hans Sternlycke.
Tågtrafikens största miljöfara är dess passagerare, genom deras användning av mobiltelefoner och bärbart bredband. Nästan alla ska prata och söka på nätet. Tågkupén är det mest olämpliga stället att göra det på. Mobilstrålningen studsar fram och tillbaka mellan plåtkarossens väggar, som stänger inne mobilstrålarna. Inte heller fönstren är särskilt genomträngliga. Det gör att mobiltelefonen måste arbeta på full effekt för att få täckning, och strålningen blir maximal.
För sin egen skull och för medpassagerarnas bör man inte använda mobiltelefonen om man har dålig täckning. Många kan inte åka tåg eller buss för mobilstrålningens skull. Däremot går det bättre med flyg, där man inte får använda mobiltelefoner på grund av risken av att de kan orsaka flyghaveri, om de får kontakt med marknäten. Mobilstrålningens påverkan på elektronik erkänns, men inte påverkan på människor.
Det uppskattas att mellan tre och tretton procent är elöverkänsliga. Det är en grupp som ständigt växer med mer utbyggt mobilnät och ökande effekter för att få snabbare kommunikation. En tredjedel har problem i någon mån. På cellnivå är alla påverkade av mobilstrålning.
Till de lättare problemen hör sådant som trötthet, huvudvärk, yrsel, öronsusningar och sveda. Till de svårare hör störningar av hjärtrytmen, som kan vara livshotande för de mer allvarligt drabbade.
Om alla ska kunna åka med ett miljövänligt transportmedel måste användande av mobiltelefoner och bredband förbjudas i kollektivtrafiken. För att kunna använda datorerna till att få kontakt med omvärlden, bör de anslutas vid sätet till ett trådnät i kupén, som får kontakt via en antenn på taket. Mobiltelefoner går antagligen inte att koppla på ett strålningsfritt sätt. Man kan ringa genom datorn eller ha trådtelefoner till sittplatserna.
På 60-talet slog facket larm om ökad dödlighet för lokförare, på grund av de magnetfält som omgav motorerna. Man kunde slänga upp en grov skiftnyckel mot väggen vid motorn på ett RC-lok, och den fastnade. Sedan dess har larmen tystnat, och ingen forskning gjorts.
X 2000 är ett loktåg med motor bara i loket. Modernare motorvagnståg har motorerna utspridda över alla vagnar. Det innebär att också passagerarna kan drabbas då. För pendeltågen i Stockholm, X 60, har rapporterats om höga magnetfält. På dubbeldäckaren X 40 har uppmätts ännu högre magnetfält på passagerarplats.
Magnetfälten är svårare att skärma av än mobilstrålningen. Möjligen kan man konstruera drivningen så att strömmen från strömavtagaren går rakast möjliga väg över motorn till jordning över boggiens hjul. Till omgivningen ger tåget kraftiga magnetfält, i synnerhet ovanför tåget, när det passerar.
För att inte en stor grupp människor ska få hälsoproblem om de åker ett annars så miljövänligt trafikslag som tåg måste det finnas vagnar där man inte utsätts för mobilstrålning eller magnetfält. Krav bör ställas på konstruktioner av tåg som inte ger höga fält. De vagnar som har tysta avdelningar ska ha förbud att använda mobiltelefon eller surfa där. Samma gäller även bussar med zoner som undviker mobilstrålning.
Hans Sternlycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar