Myndigheter undanhåller sanning

Myndigheter undanhåller sanning

Europaparlamentet gick för ett antal år sedan ut med en sammanställning av Fysiologiska effekter och miljöeffekter av icke-joniserande strålning, och att med att avråda barn, särskilt i förpubertetsåldern – att använda mobiltelefon under längre samtal p.g.a barns förhöjda mottaglighet för negativa effekter på hälsan.

I EU:s sammanfattning på sju sidor kan man läsa vidare: Ett nutida hot mot folkhälsan är den av människan framkallade ”elektrosmogen”. Denna icke-joniserande elektromagnetiska förening med tekniskt ursprung är särskilt förrädiskt eftersom den inte upptäcks med våra sinnen – ett faktum som tenderar att främja en ganska nonchalant hållning beträffande det personliga skyddet. Ändå är föroreningen av det slag att det egentligen inte finns någonstans där man kommer undan den.

Eftersom elektromagnetiska fält är absolut nödvändigt för sådan teknik som samhället inte är beredd att avstå ifrån, bör mer omfattande skydd utvecklas. Som förklarats ovan finns det en risk för negativa effekter på människors hälsa.

Det finns för närvarande en stor oro bland allmänheten när det gäller eventuella negativa effekter på hälsan av lång- och kortsiktig exponering för elektrosmog. Allmänheten är också, med fog skeptisk till statens och industrins försök att lugna, särskilt med tanke på det oetiska sätt på vilket staten och industrin samarbetar för att gynna sina egna intressen. Som mellanhänder i detta samarbete förekommer dessutom ofta tillsynsorgan, vars funktion del antas vara att säkerställa att allmänhetens säkerhet inte äventyras av elektromagnetiska fält. I  Sverige är det Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) som har det övergripande ansvaret.

Allmänhetens skepsis intensifieras ytterligare av rapporter om fall där mobilindustrin, i samband med att de ger finansiellt stöd till forskning, försöker ”övertala” forskare, vars iakttagelser kan skada marknadens utveckling att rentav ändra sina resultat för att göra dem mer ”marknadsvänliga”.

Det finns en beklaglig tendens att tillskriva marknadsvänlig forskning en större betydelse, publicitet och profil än icke marknadsvänlig forskning, som antyder potentiella negativa effekter på hälsan. Här har media medverkat med större rubriken åt telekomindustrin, än den forskning som visat på ohälsan.

Allmänhetens oro är alltså inte ogrundad och det ironiska med den nuvarande situationen, vad beträffar mobiltelefoner och basstationer, är att nuvarande säkerhetsvärden ger större skydd åt elektronisk utrustning än åt människan.

Vad som är mest oroande för barn och vuxna, är att utsättas ofrivilligt för mikrovågsstrålning 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan.

Under alla tidigare år har (SSI) vidhållit, nuvarande Strålsäkerhetsmyndighet (SSM) att det inte finns något vetenskapligt stöd för att avråda från att använda mobiltelefoner, för att i nästa uttalande rekommenderar ”viss försiktighet” vid långvarig användning av mobiltelefon.

Cancerläkare Lennart Hardell har i sin forskning visat att både trådlösa telefoner och mobiltelefoner ökar risken för hjärntumörer, men det berör inte SSM – verkar det som.

Barnleukemin har ökat stark efter all mobilsmog, som alla ofrivilliga barnen utsätts för.

I början av december 2009 gick telekomindustrin ut i media med ny forskningsrapport att mobilen inte ger hjärntumör, med dagens information visar hur och vem som bestämmer dagordningen i Sverige och Norden. Det var väl för att gagna julklappsinköpen.

Samtidigt berättar journalisten Mona Nilsson i en artikel om två fall i Italiensk domstol, där det konstaterar att mobiltelefoner och trådlösa telefoner orsakat cancertumörer. Personer som använt både trådlös telefon som mobiltelefon flera timmar varje dag.

Sverige tillhör de länder som godkänner det högsta strålningsvärdet, ett strålningsvärde som inte skyddar människan, utan bara telekomindustrin. Socialstyrelsen hänvisar till SSM. Vem tar ansvar för de människor som kan drabbats av cancer eller andra skador vid användande av trådlös telefoni, när Strålsäkerhetsmyndigheten bara förvränger eller undanhåller sanning.

Ann-Louise och Egon Reiver.