lördag 17 oktober 2015

Vad är barnkonventionen och mänskliga rättigheter?

Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars  eller andra vuxnas ägodelar. Den innehåller 54 artiklar, som alla är lika viktiga och utgör en helhet, men det finns 4 grundläggande och vägledande principer, som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn.

1. Att barn har samma rättigheter och lika värde.

2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som berör barn.

3. Alla barn har rätt till liv och utveckling.

4. Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.


När man läser Barnkonventionen och mänskliga rättigheter, framstår det som självklart och tydligt, men hur fungerar den i praktiken?

Hur bemöter skolan mobbning och funktionsnedsättning?
De inslag vi sett på TV den senaste tiden, är både skrämmande och respektlösa. Är det så vi vill att skolan och övriga samhället ska fungera?

Jag tror knappast någon vill det, ändå finns en flathet och rädsla att ta tag i olika problem.
Empati är tyvärr en bristvara i stort, att förneka och negligera  sanningen är ett brott mot mänskliga rättigheter.
I oktober 2015 träffade jag en ung familj, en mamma med sina två barn bl.a. Mamman har blivit strålningsöverkänslig och kan inte fungera fullt ut i samhället. Hennes familj har fått flytta ut till en lågstrålande miljö, långt från master och annan trådlös teknik i närområdet. Hennes äldsta dotter känner av elektromagnetisk strålning från mobiltelefoner och plattor, hon blir mycket trött av lång resväg en lång skoldag.

När jag talade med henne kände jag igen problemet, klart och tydligt, men tyvärr vill inte skolan inse eller lyssna på hennes problem. Vad finns ansvaret från berörda lärare och hur efterlevs barnkonventionen och mänskliga rättigheter.
Tyvärr nonchaleras detta alltför ofta och det stackars barnet lämnas ute i kylan utan förståelse eller empati.
Strålsäkerhetsmyndigheten styrs av lobbyister från telekomindustrin, som påstår att de bevakar den samlade forskningen, deras retorik är: Det finns inget som tyder på att trådlös teknik är farlig för barn. Till detta lyssnar myndigheter, riksdag och regering och där igen förnekar strålningsöverkänslighet och risk för hälsofara.
Ändå påverkas och drabbats många människor av symtom el- och strålningsöverkänslighet, en del av lindrigare art, andra betydligt mer aggressivt.
Kontentan är att det finns mängder av forskning som visar påverkan på såväl människor som djur, samtidigt vill jag påpeka att det finns mängder av forskning som inte visar någon påverkan, det är betald forskning från telekomindustrin.
Utdrag ur Biointiativrapporten 2012. Belägg för att barn är mer sårbara
Den amerikanska expertgruppen ”The President's Cancer Panel” (2012) konstaterade att barn ”löper särskilt hög risk beroende på deras mindre kroppsstorlek och snabba kroppsutveckling – två faktorer som förstärker deras känslighet för kända carcinogener, exempelvis strålning”.
Det amerikanska barnläkaresällskapet ”The American Academy of Pediatrics” framför i ett brev den 12 december 2012 till kongressledamoten Dennis Kucinich: ”Barn är oproportionerligt påverkade av miljöexponeringar, exempelvis mobilstrålning.
Skillnaderna i bentäthet och vätskemängden i ett barns hjärna jämfört med en vuxens hjärna kan medföra att barn absorberar mer radiofrekvent energi djupare i sina hjärnor än vuxna.

Det är ett grundvillkor att varje ny standard för mobiltelefoner och annan trådlös utrustning måste inbegripa ett skydd för de yngsta och mest känsliga individerna för att garantera att de får ett livslångt skydd.”
Frågeställningar kring barns exponering för RFR är av avgörande betydelse. Det finns överväldigande belägg för att barn är känsligare än vuxna för många olika exponeringar (Sly och Carpenter, 2012), t ex. RFR, och de konsekvenser som bör uppmärksammas mest är cancer och effekter på neuronal utveckling.

Ändå placerar föräldrar trådlösa babyvakter i barnsängar och ger mycket små barn trådlöst uppkopplade leksaker, vanligtvis utan någon som helst insikt om de möjliga riskerna.
Ett växande problem är att alla undervisningsdatorer i skolor blir trådlöst uppkopplade. Trådbundna undervisningsdatorer ökar däremot inte radiofrekvent exponering och ger säker åtkomst till internet (Sage och Carpenter, Bioinitiative 2012 Report).

Skolan och samhället säger sig ta ansvar för eleven, men hur mycket är ett sådant ansvar värt, när eleven inte blir betrodd för sin överkänslighet?
Prestige får inte gå före en elevs hälsa, som i punkt 2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som berör barn.

● Barn med neurologiska problem som rör kognition, inlärning, uppmärksamhet, minne, eller beteende måste så långt det är möjligt ha tillgång till trådbundna (inte trådlösa) miljöer för undervisning, vistelse och sömn.

● Vissa undervisningsrum bör reserveras för strålningsfri utrustning för att reducera stressfaktorer som kan hämma social utveckling, kunskapsinhämtning och beteendemässig anpassning.

● Alla barn måste få ett rimligt skydd mot den fysiologiska stressfaktor som påtagligt förhöjd EMF/RFR (mobilstrålning i skolor eller hemmiljöer) innebär.

● Skolor som nu överväger att införa fullständigt trådlösa undervisningsmiljöer bör kraftfullt uppmanas att behålla trådbundna uppkopplingar eftersom de högst sannolikt innebär bättre inlärnings- och undervisningsmiljöer, och förebygger oönskade hälsoeffekter bland både elever och lärarkår.

● Den trådlösa teknologins inverkan på vård- och undervisningsmiljöer bör övervakas med avancerade mät- och analystekniker som baseras på insikter om de icke-linjära effekterna av RFR, och med digitala tekniker som är lämpliga för att urskilja de effekterna.

● Det finns tillräckligt starka vetenskapliga belägg för att förorda trådbunden uppkoppling till internet och trådbunden utrustning för undervisning, framför dyra och potentiellt ohälsosamma trådlösa lösningar som så småningom kan behöva bytas ut.

● Mobilfria undervisningslokaler bör rimligtvis kunna erbjudas alla elever/studenter som vill avstå från miljöer med mobilstrålning.
(Herbert och Sage; 2012 – Avsnitt 20)

Så länge som marknaden inte kan garantera att mobilstrålning är ofarligt, (de hänvisar till vetenskaplig beprövad erfarenhet), så länge måste det betraktas som risk och kan skada människor, (erfarenhetsmässigt beprövat).

Ingen av de personer som blivit sjuka eller mår dåligt av elektromagnetiska fält och trådlös teknik, har blivit det av fri vilja, utan kroppen visar på en överkänslighet från yttre påverkan, likt all annan allergi som många personer har drabbats av.

Strålskyddsstiftelsen arbetar för att människor ska få kännedom om hälsoriskerna och de vanligaste symtomen som kopplats till strålningen. Vi anser att det är en mänsklig rättighet. Barnen måste enligt lag gå till skolan och de är beroende av vuxnas omdöme. Därför vilar ansvaret tungt på att vuxenvärlden inte blundar för hälsoriskerna när tekniken införs i skolorna. Det är förvånande att något så självklart väcker starka motreaktioner. /Källa: Strålskyddsstiftelsen.
Hur mycket Stråskyddsstyrelsen  än vrider och vänder och försöker förneka el- och strålningsöverkänslighet, så är den klassad som en funktionsnedsättning, som innebär ett funktionshinder för väldigt många.


Riksdag, Regering och Strålskyddsstyrelsen göder mobilbranschen istället för att ta ansvar för medborgaren, detta visas tydligt och klart. Därmed kränker politiker, myndigheter och passiva organisationer den lilla människan i de bestämmelser som är framtagna i Barnkonventionen och Mänskliga rättigheter (och är godkända av Sveriges Riksdag).

måndag 13 april 2015

Vem äger mänskliga rättigheter?



13/4 gick man ut i media och talade om snabb mobilsurfning och ställde frågan där du bor. Täckningen kan utgöra stor skillnad i tätort, på landet eller i glesbygd.
Att surfa på mobilen tillhör mänskliga rättigheter, tyckte en person i inslaget.
Vad jag har mindre förståelse för är varför allt surfande ska ske trådlöst, när det byggs ut fibernät som aldrig förr. Att vara uppkopplad till fast nät skapar betydligt lägre strålningsmiljö i din närhet, ett självklart plus för din hälsa på sikt.

Vad betyder mänskliga rättigheter och vem äger det?
Det finns ingen speciell grupp människor som äger mänskliga rättigheter, det ägandet ska gälla oss all.
Människor med funktionsnedsättning har lika mycket rätt till mänskliga rättigheter, även att de har sina begränsningar och inte kan leva ut som de flesta människor normalt. Att vara döv, synskadad eller rullstolsbunden, eller att inte tåla bli exponerad av elektromagnetiska fält, gör ingen skillnad.
Tekniken är bra och användbar, men vi måste ta hänsyn och respektera att människor även blir dåliga, vissa blir sjuka eller mycket sjuka och totalt utslagna av trådlös teknik.
Skulle inte de ha rätt till mänskliga rättigheter?
Frågan är starkt befogad då egoismen och fyrkantigt tänkande frodas och växer i styrka. Empatin för medmänniskor som drabbas av olika funktionsnedsättningar prioriteras inte särskilt högt på samhällets rangskala, utan är mer ett måste i statistiken.

Jag är inte emot mobil teknik, men att möta människor som drabbats av strålningsöverkänslighet får mig att stanna upp och tänka, varför har denna personen blivit drabbad och under vilka förutsättningar?
 NÄR, VAR och HUR du använder ditt surfande är ditt beslut, men att tänka före är en fördel.


Egon Reiver

torsdag 15 januari 2015

Vad är energibesparing?


För några år sedan beslutade EU att den vanliga glödlampan inte skulle säljas längre utan ersättas av lågenergilampan, en miljöfarlig produkt som innehåller 2-5 mg Hg (kvicksilver). Knappast något bra miljöval, då Hg är ett av våra farligaste miljögifter.
Tekniken har nu gått vidare och LED-lampan ersätter den mer och mer.

Men hur är det med energibesparingen? På många håll lyser den lågenergilampan både dag och natt i flera fastigheter, dygnet runt, men vad är den inbesparade vinsten?

Mobiltelefoner i svenska skolor är en omdebatterad fråga, där vissa ”experter” påtalar att svenska barn inte är mer känsligare för strålningen än vuxna. 2014 diskuterade Europarådet ett förbud mot att ta med sig mobiltelefon under skoltid. Anledningen är att skydda barnen från strålning och minska en stökig studiemiljö i skolan. Förslagen kommer från Jean Huss, Luxemburg, som i en rapport skriver att mobiltelefoner är mer eller mindre skadliga och föreslår att trådlösa nätverk för Internet bör förbjudas i skolmiljö.
Vi vet idag att hög strålning är miljörelaterat och kan framkalla cancer eller annan ohälsa.
För att vidta rimliga åtgärder mot elektromagnetiska fält och radiofrekvent strålning från mobiltelefoner för barn och ungdomar, är det viktigt att minska exponeringen för barn, då de är mest känsliga. Därför är det viktigt att ompröva den vetenskapliga grund för exponering av EMF och radiofrekvent strålning till så låg nivå som är rimligt och möjligt.

Det är också viktigt att öka medvetenheten om de hälsorisker som trådlösa hemtelefoner, babyvakter, trådlösa datanätverk och andra hushållsapparater som ger kontinuerliga pulsvågor (mikrovågsstrålning).
Idag finns fyra miljoner basstationer för tele- och datakommunikation i världen. Med dagens utbyggnadstakt har antalet basstationer om några år fördubblats i antal. Idag krävs 3 st kärnkraftverk av Ringhalls storlek för att försörja dessa basstationer med el, för att sända och ta emot mikrovågor till den trådlösa tekniken. Vad finns miljövinsten och el-besparingar, bästa lösning för miljön är fortsatt behålla mer trådbunden tele- och datateknik i fiber- och kopparnät, där det finns förutsättningar.

Egon Reiver



måndag 17 november 2014

Att utsättas för passiv påverkan....

Att utsättas för passiv påverkan...
... sker dagligen utan att vi tänker på det. Tidigare behandlades problemet med passiv rökning med stora protester, idag är det väl knappast någon som ifrågasätter det utan visar förståelse och respekt till sin omgivning.
Mobiltelefonin har utvecklas mycket sedan de första NMT-450 kom i mitten av 1980-talet. Själv var jag en av dem som hade en mobil NMT 450 installerad i bilen med "snopp" på taket, som med fördel skärmade av mikrovågor i bilen och gav en optimal antenneffekt till närmaste mobilmast.
Idag gäller "andra" säkerhetsföreskrifter och rekommendationer, där Strålskyddsstyrelsen (SSM) ignorerar de risker den pulserande mikrovågsstrålning kan medföra. Lika naturligt som det var att införa varningstext på cigarettpaket, lika befogat är det idag att införa varningstext på all trådlös teknik som används nära ditt huvud eller kropp. Att SSM kan påstå att den pulserande  mikrovågsstrålningen ej medför några skadliga risker, som skador på hjärnbarken och andra organ, är lika befängt som att ignorera risker med passiv rökning.
Att installera trådlös nätverk på byggnader, master och offentliga lokaler, ingår i dagens infrastruktur och möjligheter för mobiltelefonens användningsområde. Men det innebär också en passiv påverkan av pulserande mikrovågsstrålning på alla de människor som finns inom täckningsområdet och inte använder trådlös teknik. Det påverkar oss alla, vad vi än tycker om trådlös teknik. vad vi än befinner oss på de flesta gator och torg, i köpcentra och offentliga lokal med mera, där trådlösa nätverk helt osynligt sänder ut "mikrovågssmog".
Från oberoende forskningshåll har bland annat cancerläkaren Lennart Hardell sedan länge varnat för risker med mobilstrålningen. Docent Olle Johansson har framfört synpunkter på att läsplattor som är hälsovådliga. Applegrundaren Steve Jobs förbjöd sina barn att använda mobiltelefon och Ipad av samma skäl.
Frågan är om det är värt att utsätt barnen i skolan för denna trådlösa teknik, barnen är mer mycket känsliga än vuxna och måste skyddas från de hälsorisker som wi-fi i skolor kan medföra. Minsta misstanke om att exponering från trådlösa nätverk kan leda till ohälsa, som cancer, neurologiska sjukdomar, el- och strålningsöverkänslighet med mera, så borde det vara motiverat att endast använda kabelbunden datateknik i skolor, även att den är dyrare vid installation. Att förebygga hälsa kan medför merkostnad till en början men en besparing på sikt, till bra hälsa och välmående m.m i livet.

Egon Reiver

Ordförande i Elöverkänsligas Förening i Jönköpings län

torsdag 13 november 2014

Vem har ansvar för hälsan?


Cirka 3-5 % av Europas befolkning beräknas vara el- och strålningsöverkänsliga, den vanligaste strålkällan är trådlösa nätverk WiFi, mobilmaster och trådlösa telefoner som strålar dygnet runt Europarådet kom 2011 med Resolutionen 1815 som varnade för vilka konsekvenser trådlös teknik lämnar efter sig i form av ohälsa.
Hur bra den nya tekniken än må vara och vad vi än tycker om den, så finns det begränsningar ur användarsynpunkt. Många vetenskapsmän och forskare håller man med om att exponering av elektromagnetiska fält kan vara ett stort problem bland befolkningen i allmänhet, och särskilt skadligt för personer som har elektromagnetisk överkänslighet.
Cancerläkaren Lennart Hardell vid  Universitetssjukhuset i Örebro har sagt: "Vem vill skicka sitt barn till en skola eller förskola med cancerframkallande mikrovågsstrålning - det mesta av forskningen som man lutar sig emot idag har kopplingar eller är finansierade av mobilindustrin!"
Över 1000 tyska läkare i Freiburgapellen varnar för ohälsa vid all exponering från GSM, 3G, 4G, DECT, Rakel, Tetra m.m: Symptom av strålningen är bl.a. huvudvärk, migrän, kronisk utmattning, inre oro, sömnlöshet, trötthet på dagarna, öronsus, infektionsbenägenhet, inlärnings-, koncentrations- och beteendestörningar hos barn ( t.ex. hyperaktivitet) och sjukdomar som leukemi och hjärntumörer. Detta har ökat mycket sedan trådlös teknik börjat användas mer och den har sjunkit ner i allt yngre åldrar. WiFi har en pulserande signal som påverkar människans hälsa negativt.
Även att rapporter kommer in till olika myndigheter dagligen, så håller de mobilindustrin bakom ryggen. Det går inte att blunda för sanningen, det är otroligt mycket pengar som är inblandade i mobilindustrin och som gör att det är oerhört svårt att kunna stopp på detta. Därför är det så viktigt att sprida denna information och att ge kunskap om man kan minska strålningens exponering och skadeverkan så mycket som möjligt.
Mona Nilsson, Strålskyddsstiftelsen skriver bl.a: Nokias tidigare tekniske direktör, var involverad i utvecklingen av världens första mobiltelefoner, men blev allvarligt sjuk av mobiltelefonernas mikrovågsstrålning. Han drabbades till slut och fick diagnosen multipel skleros (MS) men kände sig ändå lättad eftersom  han var rädd att det var en hjärntumör. Han är 44 år och kan i dag endast gå med rullator, han får svåra symtom så fort han exponeras av mobilstrålning, då han även drabbats av el- och strålningsöverkänslighet. Han berättar att personalen på Nokia inte vågade ta upp strålningsriskerna av rädsla för att få sparken och detta gäller och även inom svensk mobilindustri.
När man blivit utsatt för strålning från mobiltelefon, basstation, trådlös router m.m. under en viss tid, så kan den totala summan av den strålning du fått till slut bli så stor att du också kan drabbas av el- och strålningsöverkänslighet, liksom Nokia-direktören eller över 300 000 personer i Sverige. Då kan man inte mera använda mobiltelefon eller pekplatta, inte åka tåg, besöka restaurang eller hotell, eftersom alla har WiFi.
Värst är det när skolbarn drabbas och inte kan fortsätta gå till skolan på grund av all trådlös teknik. Det enda sättet att skydda sig är att sluta gå till skolan så som många elever och lärare redan tvingats göra idag. Så fort man märker den första symptom, t.ex. att mobilen, WiFi eller läsplattan får det att ”sticka i fingrarna”, bränna i huden, hetta i örat, får torra ögon eller nyser vid datorn eller du får svårt att koncentrera dig eller sova. Begränsa då tiden nära trådlös teknik så mycket som möjligt och använd nätverkskabel. Ta reda på hur exponering av strålningen kan minska, det finns fler sätt att åtgärda minskning till en bättre strålningsmiljö, det finns alltid möjligheter.

Egon Reiver

torsdag 14 augusti 2014

Att stå vid sidan om ......


När plötsligt en nära anhörig börjar bli mer svag och trött, energin räcker inte längre till som tidigare, inget känns igen som det varit tidigare. Fler olika symtom visar förändringar till det sämre,  en hörseln som försvagas ännu mer och allt fler ljud blir odjud och tar död på de samtal för att vilja konversera.
Livet som till stora delar hade varit ett stort leende, efter det vi hade träffats under den bästa perioden i våra liv. Vi hade båda jobb som vi trivdes med, hade bra socialt utbyte efter vårt behov, många gemensamma intressen och en närhet som var guld värd.
En hörselnedsättning hos min kära, som utvecklade hinder för att jobba vidare, (det krävdes dubbel energi för att försöka höra och uppfatta vad som sägs), jämfört med en normalhörande.
Detta är min berättelse, som visar hur livet snabbt  kan förändras från att vara ett stort leende, att få leva obehindrat och de stora problemen fanns inte på kartan. Att bli totalt utslagen, att bli sjuk och inte betrodd av svensk sjukvård och läkare. Symtom som onormal trötthet, koncentrations- och minnesproblem, svår huvudvärk, hudproblem och utbrändhet är några saker jag kan peka på. Hennes trötthet visade sig var överkänslighet från den omgivningen av elektromagnetiska fält och radiofrekvent mikrovågstrålning m.m. En stort problem inom sjukvården är att en psykosomtisk förklaringsmodell används inom sjukvården, som gör det svårt att få gehör för biokemiska förklaringar. El- och strålningsöverkänslighet är miljörelaterat, telekomindustrin har stor kunskap inom detta område men tonar ner riskerna på grund av ekonomiska intressen.
Det började med att hon inte tålde sin bärbara dator, vid beröring fick hon stickningar och värk i kroppen, problem med sömnen, kraftig huvudvärk och kände sig allmänt dålig likt typ influensa. Hon klarade inte ens av att läsa till belysningen från en svag glödlampa, utan endast i dagsljus och en kortare stund till  skenet av stearinljus.
Plötsligt började hela vardagen med alla rutiner att slås i  spillror, det sociala livet blev en skugga av sitt forna jag. Hon klarade inte av att vara i närheten av en fast telefon och den mobila telefonen var inte ens att tänka på. Det vara bara några vänner som bemödade sig att skriva brev, något som de knappast hade gjort i modern tid och att skicka mail på datorn var helt uteslutet.
Att bli helt isolerad från barn, barnbarn, vänner och bekanta gjorde inte situation lättare, det sociala nätverket fungerade inte längre, att inte klara av att ens vara i närheten av en vanlig trådbunden telefon, spis eller annan köksutrustning. När det var som värst i början var hon under några dagar totalt helt sängliggande, hon hade ingen kraft och energi att stå på benen, men allt efter som började hon att träna med att vara upp små stunder för att sedan åter vila.
Jag vid hennes sidan och var helt inriktad på att hjälpa till med de sysslor och göromål som gjorde vår vardag lättare för henne. Verkligheten var att gå tillbaks till ruta 1 och börja helt om från början, att på så kort tid förändras alla möjligheter till intet och en verklighet som myndigheter inte vill kännas vid. Att stå  bredvid en person som står mig nära och känna sig maktlös är mycket frusterande och i min hjärna snurrade många varför och vad kan vi göra?
Den hjälp vi behövde fick vi inte från dem som vi skulle fått det utav, istället fick jag söka med ljus och lykta på ett internet, många kvällar och nätter. Här fanns mycket av den information som jag så väl behövde för att gå vidare. Att inte bli betrodd av den sjukvård som vi har var mycket kränkande
Att våga tro och försöka se möjligheter är en styrka, att klara av och börja lösa problem är också en drivkraft till att försöka se möjligheter som kan finnas runt hörnet, samtidigt som jag kände en styrka att lösa detta, så fanns i nästa stund en känsla av tomhet, osäkerhet och tvivel. Plötsligt kände jag mig så liten med ett stort hinder som bara växte och växte. Vad ska jag börja? Vad ska jag göra? Klarar jag av detta? Finns det något kvar att leva för om jag inte räcker till? En stor svart rullgardin hade dragits ner framför min känslo- och sociala värld, all kontakt kändes bruten och de flesta förstod inte vad jag talade om och vad som hade hänt.
Efter det att den första chocken hade lagt sig, var att göra en agenda för elsanering, att införskaffa sig all tänkbar information om el- och strålningsöverkänslighet, att se möjligheter och utföra dem. Varje andetag, varje moment var en påfrestning och frustation, det fanns inte mycket energi till övers och min inspiration hade fått en rejäl knäck. Varje ny dag blev en mognad på att lösa problem och med tiden blev allt bättre och bättre, steg för steg, dag för dag. Även om tiden kunde kännas overklig just då så fanns ljuset där framme som stärkte min tro och övertygelse att inte ge upp.
Det har nu gått några år sedan 2008, vi har fått bra stöd, respekt och förståelse från många mämmiskor, de som försökte förstå det problem som gällde, de människorna är guld värd i vår omgivning. Tyvärr fanns det även personer som bara viftade bort allt detta mer eller mindre som nonsen, eller som helt enkelt inte var intresserade av att vilja förstå problemet. Några personer kunde även visa en otrevlighet och nonchalans, vilket jag tycker var ett lågt vattenmärke.
Som avslutning vill jag betona: Visst har trådlös teknik många fördelar och det tillhör infrastrukturen, men man får inte glömma bort att även bra teknik är inte helt ofarlig. Den måste användas på rätt sätt, användas vid rätt tillfälle och med en försiktighetsprincip. Att stanna upp och vara medveten om detta är ett livsviktigt argument.
Det finns ett stort antal människor som inte tål denna teknik, som blir dåliga eller sjuka när de blir utsatta för elektromagnetisk strålning. Här måste vi alla visa respekt och förståelse, vi får inte glömma de mänskliga rättigheterna, det gäller alla och som ska vara ett stöd för de funktionsnedsatta människorna i samhället.
De som drabbas av funktionsnedsättning, gör det inte frivilligt. Ingen vill mista en del av sin frihet men ett funktionshinder tvingar dem att acceptera fakta.
Egon Reiver

söndag 13 juli 2014

Sommar, sol och allergi

Efter en sval vår och försommar fick vi en sommar med sol, värme och lite behövligt regn. Men alla uppskattar inte det andra blir lyckliga av, vi reagerar på olika nivåer.

Vecka 27 var jag i Visby och Almedalen, jag fick träffa många intressanta människor.
I år var det högre "strålningsdimma" i Visby än tidigare år, den låg på en mycket hög nivå enligt min strålningsmätare, men det finns också andra underbara platser på Gotland som kan tillskrivas som lågstrålande områden.

Även detta år var vi två personer som representerade Elöverkänsligas Förbund och vi fanns vid småbåtshamnen och informerade om el- och strålningsöverkänslighet, ett reportage som nu finns inlagt på föreningens hemsida www.elkanslig.se

Som pappa och morfar ser jag med oro på hur den trådlösa tekniken forcerar fram utan att ifrågasätta hälsorisker. Jag inser mer och mer hur viktigt det är att använda mobilen på rätt sätt, vid rätt tillfälle och i rätt miljö. Så länge som marknaden inte kan garantera att mobilstrålning är ofarligt, (de hänvisar till vetenskaplig beprövad erfarenhet), så länge måste det betraktas som risk och kan skada människor, (erfarenhetsmässigt beprövat).

Ingen av de personer som blivit sjuka eller mår dåligt av elektromagnetiska fält och trådlös teknik, har blivit det av fri vilja, utan kroppen visar på en överkänslighet från yttre påverkan, likt all annan allergi som många personer har drabbats av.

Vad betyder då vetenskaplig beprövad erfarenhet?
Ännu finns ingen bra förklaring som svar på vad det betyder eller innebär, utan ett uttryck som mobilindustrin och myndigheter så gärna använder (som förtroendeingivande).

Elöverkänslighet är en form av allergi, som får en nedsatt och känslig kropp att reagera på yttre faktorer, som till exempel pollenallergi, hösnuva, doftallergi eller andra överreaktioner m.m.
Det är inte mer konstigt än så och lik väl är el- och strålningsöverkänslighet så komplicerat och svårt att belysa eller förklara.
Varför är detta så svårt att förstå, alla är vi inte tillräckligt överkänsliga för att kroppen ska reagera och att vi blir sjuka eller må dåligt.
En viss reaktion kan vi känna av utan att förstå varför eller vad det kommer ifrån.

Försiktighetsprincipen talas det om, men i vilken omfattning används den?
Knappast aldrig eller mycket obetydligt! Varför?

Det räcker med att stanna upp och se tillbaks på vår historia, hur olika gifter och bekämpningsmedel "varit ofarliga" innan man upptäckt dem som mycket skadliga, effekter som gjort stor skada i vår miljö, på människor, djur och natur och idag är de produkterna totalt förbjudna.

Att vara vaken och ifrågasätta är nog den bästa garantin och bästa skydd för oss idag.

Det är lätt att bli naiv och "fartblind", när ny trådlös teknik presenteras med häpnad, visst är det lätt att bara följa med vågen, men, men...................

Det är du som tar dina beslut, ingen annan kan bära det ansvaret.
Att ifrågasätta, värdera och fördjupa sig till viktiga beslut är inte alltid så lätt, framtiden ska vi lämna över till nästkommande generationer och det ansvaret vilar på oss alla.

Idag ska alla ha rätt att bli respekterade och accepterade i vårt samhälle, detta måste visas i handling och inte stanna vid vackra ord.
Många av våra medlemmar existerar i skymundan, de syns inte i samhället?!
Hur efterlevs mänskliga rättigheterna för bland alla funktionshindrade?

Tyvärr är det alltför många som mår dåligt idag av skilda anledningar, i den mån vi kan ge dem ett stöd så vilar det ansvaret på oss, var och en.

 Besök gärna www.elkanslig.se och läs mera.



Egon Reiver