Enligt lag är kommuner och landsting skyldiga att hjälpa personer med funktionsnedsättningar som till exempel elöverkänslighet. Handikapplagstiftningen ställer inga krav på vetenskapliga bevis.
Relaterat
Europarådet skriver i sin resolution 1815 från den 27 maj 2011, i punkt 8.1.4, att medlemsstaterna ska ”ägna särskild uppmärksamhet åt elöverkänsliga människor som lider av ett syndrom som medför överkänslighet mot elektromagnetiska fält och införa särskilda åtgärder för att skydda dem, inklusive att inrätta strålningsfria zoner som inte täcks av trådlösa nätverk”.
Det har gått ”internettroll” i debatten kring Morafallet och tråkigt nog har flera ledarskribenter hakat på. Det har skrivits spaltmetrar om att en sänkning till 50 nanowatt per kvadratmeter skulle släcka halva Dalarna, men Telia konstaterar att en mätning skulle visa att strålningen från Telia Soneras basstation redan ligger under 50 nW.
Mobiltelefoner fungerar bra även om nivån är tusen gånger lägre än 50 nW – det är alltså möjligt att göra en rejäl sänkning utan att förlora mobiltäckningen.
I en ny forskningssammanställning från november 2011 konstaterar Stephen J Genuis, University of Alberta, Kanada: ”För att bevara folkhälsan och för att hejda den ökande förekomsten av denna medicinska sjukdom som det går att förebygga, behövs omgående folkhälsoåtgärder, inklusive allmän utbildning och lämplig statlig reglering angående exponering för miljögifter och elektromagnetisk strålning (EMR).”
WHO-organet IARC klassificerade 2011 radiofrekventa fält som möjligen cancerframkallande, i samma klass (2B) som bland annat DDT och bly.
Redan i februari 1998 var 400 av Elöverkänsligas Riksförbunds medlemmar miljöflyktingar, främst beroende på den kraftiga utbyggnaden av GSM-näten hösten 1997. 3G-utbyggnaden, grannars DECT-telefoner, trådlösa nätverk och den pågående 4G-utbyggnaden tvingar nu många fler att lämna sina hem och söka sig till mer lågstrålande områden.
Den som inte mår dåligt av sin mobiltelefon och aldrig har sett någon svårt el-överkänslig förlora medvetandet därför att han eller hon utsatts för strålning från en mikrovågssändare av något slag har naturligtvis svårt att sätta sig in i situationen.
Det är inte konstigt att en del människor blir sjuka när man utsätter hela befolkningen för en ny typ av miljöbelastning. Vi vet nu alla vad massvaccineringar kan medföra. Det otäcka med den trådlösa ”utvecklingen” är att man inte vill se alla varningstecken. Enligt Socialstyrelsens Miljöhälsorapport var 3,2 procent elöverkänsliga redan 2008. Högarna med forskningsrapporter som visar på biologiska effekter av strålningen ökar ständigt – men de ansvariga stoppar huvudet i sanden.
Vi måste inse att de som redan insjuknat är att betrakta som miljöindikatorer. Om alla tog till sig av dessa erfarenheter och minskade sin exponering för elektromagnetiska fält skulle många människors hälsa kunna räddas.
Använd alltid trådburen teknik i första hand. Fiberkabel till varje hem skulle ge alla möjlighet att använda ny teknik utan att utsättas för skadlig strålning.
En enkät bland föreningens 600 medlemmar i Stockholms län hösten 2009 visade att bostadssituationen var plågsam för 45 personer och outhärdlig för 21 personer.
Ett ökande antal elöverkänsliga letar med ljus och lykta efter ett boende i lågstrålande miljö, av dem är många ålderspensionärer. Behovet av äldreboenden för elöverkänsliga är stort.
Norrtälje kommun måste värna de lågstrålande områden som ännu finns kvar och göra det möjligt för fler elöverkänsliga att flytta hit. En satsning på äldre- och seniorboende i lågstrålande miljö skulle sätta Norrtälje på kartan och få elöverkänsliga från hela landet att vilja bosätta sig här. Det skulle ge både skatteintäkter och nya arbetstillfällen. Norrtälje kommun skulle dessutom stå väl rustad den dag elöverkänslighet och riskerna med trådlös teknik erkänns fullt ut – det dröjer förhoppningsvis inte särskilt länge.
Inger Svedmyr, ordförande
Elöverkänsligas förening i Stockholms län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar