Vem har rätt att leva i vårt samhälle?

Vårt samhälle är en mångfald, där alla ska kunna bo, leva, utvecklas och må bra. Tekniken utvecklas och vi är nåbara upp till 100 %, till och med när vi sover eller lever intimt finns vår ”följeslagare” bredvid oss, den lilla nallen som idag vuxit till helt nya proportioner. Surfplattan kan idag ersätta både TV och nyhetstidningar, det finns ingen hejd på uppfinningsrikedom och mobilindustrin gnuggar händerna, de omsätter ca 300 miljarder dollar varje år. Det går inte säga annat än att tekniken är både skrämmande, farlig och fantastisk, men inte hälso- och miljövänlig.

I stort sätt alla telefonoperatörer har som vinstintresse att leverera trådlöst bredband och mobiltelefoni, som ger snabbare och större förtjänst.

Uppskattningsvis reagerar ca 10 % av i-ländernas befolkning negativt på all trådlös teknik och de negativa effekterna växer snabbt.

T.ex. blod, hud och hjärna innehåller stamceller som exponeras för strålning från trådlös teknik och dessutom är stamceller mer aktiva hos barn. Så trådlösa hemtelefoner (DECT), Wlan, Wi-Fi och övrig trådlös utrustning utgör en hälsorisk i vårt samhälle. Det kan utgöra ett stort problem i framtiden med att barnen i trådlös miljö kan drabbas av hjärncancer, typ det som gäller rökning och lungcancer. Många läkare utomlands kräver att barn begränsar sitt mobilanvändande till nödsamtal eller till textmeddelande och att mobiler förbjuds för mindre barn. Det finns barn idag som inte klarar av att vara i skolmiljön för att de reagerar negativt, mår dåligt och blir sjuka av mikrovågsstrålningen från de trådlösa system som används i eller i anslutning till skolan.

2009 uttalade sig en av Australiens mest kända hjärnkirurger, Charlie Teor i TV-kanalen ABC: ”Jag är otroligt oroad, bekymrad och ledsen över alla barn som kommer in med hjärntumörer, maligna hjärntumörer. Enbart de senaste veckorna har jag träffat ett halvt dussin och de har alla varit elakartade hjärntumörer. Vi gör något som är fruktansvärt fel.”

Den nationelle ryska strålskyddskommitté RNCNIRP har upprepade gånger påpekat att hälsan hos nuvarande barn och kommande generationer är i fara och EU-parlamentet har med stor majoritet antagit resolutionen ”Hälsoproblem i samband med elektromagnetiska fält”.

De flesta ungdomar mellan 10-20 år använder trådlös teknik som mobil- och trådlösa hemtelefoner, Wlan och Wi-Fi, deras hjärnor är fortfarande under stark utveckling. Därför är det så viktigt att utvärdera de icke-termiska effekterna av radiofrekventa fält, inga trådlösa nätverk bör placeras i hem, skolor eller på offentliga platser innan man gjort en saklig och oberoende utredning om skadeeffekterna.

All trådbunden teknik måste prioriteras när nätverk ska placeras i hem, skolor eller på offentliga platser, även om installationskostnaden blir högre, så sparas långsiktiga vinster på på en bättre långvarig hälsa.

Vem tar idag ansvar för de personer som har drabbats av el- och bildskärmsskador, ett fenomen som utvecklades snabbt från 1980-talet och sedan bara ökat. Samhället har ingen vård att erbjuda dem som drabbats och lågstrålande områden har hitintills inte varit högprioriterat.

Strålsäkerhetsmyndigheten talar med kluven tunga, enligt SSM:s bedömning finns ingen seriös misstanke om hälsorisker med trådlöst nätverk i t.ex. skolor och vid exponering från mobilbasstationer och liknande, i nästa andetag går SSM ut och rekommenderar alla att använda handsfree, både barn och vuxna och då särskilt barn.

När nu skolorna bygger ut sina trådlösa nätverk och bredband (Wlan och Wi-Fi), kan det utgöra ett stort miljö- och hälsoproblem för barnen i skolan, (som vi skrev ovan).

Så länge telekomindustrin lobbar och våra sociala myndigheter och politiker inte tar frågan på allvar kommer problemet att växa för att till sist skapa någon form av epidemi med strålningsskadade människor. Vem som då ska stå för fiolerna vill ingen idag ens beröra.

El- och strålningsöverkänsliga problem är miljörelaterat, där tungmetallförgiftning i våra kroppar är motorn som driver processen. Många tandläkare vägrar än idag erkänna eller inse att vårt näst farligast nervgift kvicksilver inte skapar någon större skada i våra kroppar, ända finns en ny lag om förbud mot kvicksilver och amalgam som tydliggör detta. 

De elöverkänsliga och strålningsskadade äger frågan genom sina organisationer, kravet är att våra organisationer ska kunna agera mer sakkunnigt som rådgivande organ till de flesta politiska beslutsorganen, allt från kommunalt, landsting, riksdag och regering. Inkompetensen hos många beslutsfattare i denna fråga ligger på en mycket låg nivå, (efter det intresse och bemötande som de visat hitintills).

De elöverkänsliga som idag har möjlighet, ork, ekonomi eller kunskap att skydda sig från elektromagnetisk strålning från master och övriga basstationer är tyvärr en liten del, de flesta får inte den hjälp eller möjlighet som de så väl behöver, de är osynliga flyktingar i eget land, som ingen beslutsfattare ser eller vill tala om. Skulle våra interner inom kriminalvården leva under likvärdiga förhållande, hade det varit helt annat ljud i skällan, från både myndigheter och från allmänhet, (många av allmänheten är mycket  ovetande om elöverkänsligas problemet  tyvärr, då saklig information har svårt att nå ut via media till dem eller att den förnekas, bortförklaras eller negligeras av myndigheter och en del media).

Så länge denna ekvation står fast på dagordningen, får el- och strålningsskadade fortsätta att vara flyktingar i eget land och stödet från samhället och sjukvården fortsätter att vara lika hjälplös.

Tungmetaller som har lagrats i våra kroppar under många år och även det genetiska arvet från våra mödrar och mormödrar.

En giftfri- och lågstrålande miljö är totalt nödvändig för att en drabbad kropp ska få en möjlighet att kunna läka eller återhämta sig.

Det kan låta enkelt men är ett stort och komplicerat kapitel, som det talas alltför lite och alltför sällan om.

En giftfri och så ren miljö som möjligt innebär att kosten är fri från E-medel (i det närmaste) E-medel är i stort mer eller mindre giftiga tillsatser, konserveringsmedel, arom- och smakämnen, förtjockningsmedel o.s.v.

På de flesta platser finns rent och gott vatten, men inte tillräckligt rent från tungmetaller (som hela tiden finns i kretsloppet). Att filtrera bort tungmetaller i dricksvattnet är en nödvändig åtgärd och att äta så mycket naturlig och ekologisk kost som möjligt, samt att komplettera dagsbehovet med naturligt kosttillskott (ej syntetiskt kosttillskott), då kvicksilverjoner tar näring ifrån kroppen.  Även en lågstrålande hemmiljö är mycket viktig, där kroppen får sin vila och kan hämta styrka och kraft till att läka. Ju kortare tid vi varit drabbade, ju fortare bör det finnas möjlighet att återhämta sig. Vi har själva erfarenhet som visar på kroppens självläkande återhämtning, när kroppen kan bli utsatt under en viss tid för mikrovågsstrålning, för att sedan återhämta sig i en lågstrålande och bra hemmiljö.

Ann-Louise och Egon Reiver.