Många människor är överkänsliga mot olika saker som pollen, gräs, solljus, dofter, nötter, gluten, olika kemikalier, elektromagnetisk fält och mikrovågsstrålning från telefonmaster och annan trådlös teknik. Listan kan göras lång, även små mängder kan ge utlösande reaktioner och är specifik för varje individ. Problemet idag är att överkänsligheten ökar och går ner i allt yngre åldrar.
Vi lever i en värld som omger oss av miljögifter, elektromagnetisk strålning och vagabonderande strömmar. Förutom alla master/basstationer och all övrig trådlös teknik, som på sikt bryter ner människors hälsa, det är en tickande bomb som bortförklaras från ansvarigt håll.
Lågenergilampan är en katastrof som EU klubbade igenom tidigare och som marknadsförs i handeln, ingen varningstext som talar om fara och att den skadar människor och miljön, samtidigt som lagar har stiftas om att förbjuda kvicksilver så marknadsförs lågenergilampan som ett ”bra besparingsalternativ” (med sitt kvicksilver) i handeln.
Att lågenergilampan är en bov i dramat är bara att konstatera, lågenergilampan (lysrörslampor) innehåller 2-5 mg Hg, som läcker och har en frekvens på 50 000 till 60 000 Hz. En miljöskandal som EU klubbade igenom tidigare, allt för att bemöta ekonomiska intressen.
Hur sköts sedan hanteringen när lampan är trasig och ska bytas ut? Hur mycket kommer till miljöstationen och hur mycket hamnar ute i vår natur och förgiftar ännu mer?
När en villa eller ett flerfamiljshus brinner frigörs mycket kvicksilver i luften, vattnet som används för släckning av eldsvådan rinner via dagvatten ut i vattendrag, sjöar och hav. Även om ingen människa skulle skadas vid branden så kvarstår faktum att människor, djur och natur skadas i kretsloppet.
De kvicksilverångor som frigörs i luften och som inte har någon lukt för människan, hur reagerar vi och övrigt levande i naturen av dessa ångor?
Tänk tanken att varje lägenhet/bostad har 20 st . lågenergilampor och varje lampa innehåller 2-5 mg Hg, det betyder att varje bostad frigör 40-100 mg kvicksilver som förångas i luften och bland brandrester, som sprids i dagvatten och i omgivningen.
År 2007 registrerades 28.000 bränder av försäkringsbolagen och siffran har inte minskat. Kostnaden för brandskadorna inklusive avbrott uppgick till 4,8 miljarder. 20.000 av dessa bränder inträffade i bostäder och kostnaden för dessa var ca 1,3 miljarder.
Hur många lågenergilampor och lysrör som frigör kvicksilver i bränderna redovisas inte, men bara en matematisk tanke ger skrämmande siffror.
All amalgam som vi har kvar i tänderna och den dåliga kvicksilvermiljön idag är ett hot mot vårt välbefinnande och även övriga gifter och bekämpningsmedel i vår kost och dryck, tillsammans bryter detta ner hälsan, vår kropp gör oss mer mottagliga för bland annat elektromagnetisk strålning, frekvens- och annan överkänslighet.
När en person blir eller är överkänslig, reagerar kroppen genom att upphöra att fungera normalt - kroppen talar om att den inte kan försvara sig – man reagerar och kan inte styra reaktionen, en överkänslighet är ett faktum.
Livsmedelsindustrin vräker ut bekämpningsmedel och andra gifter i vår kost världen över, där lantarbetarna som hanterar gifterna blir de första offren med hög dödlighet.
Därför det så viktigt att vi som är överkänsliga dricker rent vatten och äter ekologisk mat, så kroppen får en chans att hämta sig.
Margaretha Molius bok ”Var så god nästa” speglar verkligheten på ett utmärkt sätt hur vårt samhälle fungerar i kvicksilvermiljön förr och nu.
Egon Reiver
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar