Akta dig för det som inte diskuteras

I förra veckan sammanträdde FN i London för att bedöma den samlade effekten av de fem ledande kroniska sjukdomarna: cancer, diabetes, psykisk sjukdom, hjärtsjukdom och luftvägssjukdomar. Olika miljörisker analyserades avseende hälsa och ekonomi. En miljöfaktor lyste dock helt med sin frånvaro: intåget av trådlös teknik i varje aspekt av livet.

Organisationen World Economic Forum (WEF) uppskattar kostnaderna för de ovanstående fem sjukdomarna under de närmaste 20 åren till 47 000 000 000 000 dollar, alltså cirka 330 000 miljarder kronor. Enligt WEF dödar dessa sjukdomar mer än 36 miljoner människor/år och kommer att utgöra fyra procent av världens årliga globala BNP under de kommande två decennierna.

World Economic Forums sammanställning publicerades två dagar innan FN:s möte. Fokus för FN:s diskussion var att komma med en plan för att hantera de växande nivåerna av död och handikapp från dessa extremt kostsamma sjukdomar – medicinskt och i termer av förlorad produktivitet – som ofta kopplas till dålig kost, tobak, alkohol och brist på motion.

Men kan den största sjukdomsfaktorn av dem alla vara trådlös kommunikation?

Och i så fall, riskerar vi då i framtiden en humanitär och ekonomisk katastrof?

Det är gåtfullt att den oro som uttrycks i president Barack Obamas ”Cancerrapport 2008–2009”, publicerad 2010, inte behandlas på World Economic Forums toppmöte, ej heller på FN:s. Denna oro har uttryckts som följer: ”Eftersom användningen av mobiltelefoner har ökat, så har också oron för deras potentiella skadliga hälsoeffekter ökat, speciellt avseende mobiltelefonanvändarnas eventuellt större risk för hjärncancer. Mobiltelefoner och liknande enheter blir mer sofistikerade varje år och får alltmer utökade funktioner, och mängden strålning ökar.” Dessutom varnade rapporten för: ”Även om riskökningen för hjärntumör ännu är relativt liten, så kommer ändå antalet drabbade människor att bli mycket, mycket stort.”

I dag finns det över fem miljarder mobiltelefoner i bruk världen över. Tills helt nyligen erbjöds telekombranschen garantier från WHO som inte kunde hitta ett samband mellan mobiltelefoner och hjärncancer. Situationen ändrades dock hastigt i maj i år när WHO:s internationella byrå för cancerforskning möttes i Lyon, Frankrike, och klassificerade radiofrekventa elektromagnetiska fält som möjligen cancerframkallande för människa, baserat på en ökad risk för gliom, en elakartad form av hjärncancer, i samband med mobiltelefoni.

Vi måste därför be alla länder som deltar i FN:s möten att även ta upp det mycket verkliga hotet från mobilstrålningen. Att man inte redan gjort det – tillsammans med dålig kost, tobaksbruk, alkohol och brist på motion – kan tolkas som att de senare inte värderas till tre–fyra biljoner dollar/år och ej heller har en generös lobby med tillgångar på över 85 000 000 dollar/år.

Det finns i dag många vetenskapliga arbeten som pekar ut trådlös teknik som en potentiell hälsofara inom alla de ovanstående sjukdomsområdena. Om dessa resultat visar sig vara sanna så kommer den omfattande spridningen av trådlös teknik att i sig borga för mycket stora hälsomässiga och ekonomiska skador. Fram till att World Economic Forum ser elefanten i rummet, kommer varje förutsägelse om vår framtid vila på en mycket bräcklig grund. Kanske dags att börja att diskutera detta?

Olle Johansson

docent, Karolinska Institutet, Stockholm

Susan Foster

Masters in Social Work, Rancho Santa Fe, Kalifornien, USA

Är vi rädda om våra barn?

I TV och media berättar man om ”prov att utrusta barnen med GPS-sändare”. Det ska göra det lättare för personalen att hitta barn som glömts kvar eller gått vilse under en utflykt, skriver Sydsvenskan.

Barnen förses med GPS som rapporterar till en smart mobiltelefon. Om ett barn kommer utanför en bestämd radie larmar telefonen om att ett barn saknas och var det befinner sig.

Föreståndaren säger att tekniska prylar aldrig ersätter personalens rutiner.
Intresseorganisationen SKL har inget emot att enskilda förskolor skaffar utrustning för att hålla koll på barnen. Man utgår från att förskolorna frågar föräldrarna först.

Sändaren är en extra säkerhet. Under de två år som västarna har använts har det aldrig hänt att ett barn kommit för långt ifrån gruppen, mellan 100 och 150 förskolor runt om i landet får reflexvästar med radiosignal. Skulle ett barn komma utanför zonen skickas ett larm till personalens bärbara monitor.
Radiosignalen kan uppfattas på 1500 meters avstånd och kan fångas upp av vilken pejlutrustning som helst.

Vad händer när ett barn dagligen utsätts för mikrovågsstrålningen från GPS-sändaren som är inlagd i skyddsvästen? Barn är mer känsliga för mikrostrålning än vuxna och en räckvidd på 1500 meter säger ändå en del om den strålning de kan utsättas för.

Mona Nilsson skriver i sin bok Mobilstelefonins hälsorisker. ” Det går inte längre att hävda att vi inte känner till någon mekanism som kan förklara att mobilstrålning kan orsaka vilken sjukdom som helst hos människor och djur. Det finns omfattande belägg för att radiofrekvent kan vara cancerogen på flera olika sätt”.

WHO har sedan tidigare länge konstaterat att barn har en unik känslighet för olika miljöfaktorer, som bland annan radio- och lågfrekventa fält.

Vem kan garantera att barnens hälsa inte är i fara. Många forskare och läkare har påpekat faran med icke-joniserande strålning och att kommande generationers hälsa kan vara i fara.

Egon Reiver

Hur är tillgängligheten för funktionshindrade om 5 år?

Det är svårt att svara på, men med den takt och det intresse som många ansvariga myndigheter jobbar med idag lär det inte vara någon större förändring. Idag gäller hög produktivitet som genererar i höga vinster för företag med flera.

Att lyfta fram visioner och förslag är näst intill omöjligt, om man vill vara verklighetsnära.

För några dagar sedan lyssnade jag till en kvinna som är bosatt i Strasbourg (Frankrike) och jobbar för en miljöorganisation mot master och högfrekvent strålning bl.a. Hon har byggt upp kontakter i Europaparlamentet, och hade en mycket intressant föreläsning.

Dagens förmyndarsamhälle är en verklighet, där lobbyister och tillverkningsindustrin inom alla områden jobbar mycket intensivt, deras roll är att påverka politiker inom EU och det går ca 4-5 lobbyister på varje politiker.

Deras ambition och påverkan på politikerna är otroligt stort, det finns många tydliga exempel på det.

Dagens samhälle har blivit ett förmyndarsamhälle i stora drag, var folkets makt tagit vägen?

Ett förmyndarsamhälle kan vara farligare än ett diktatursamhälle, verkligheten överstämmer inte med vardagen. Lobbyister, expert- och riskförnekare i olika organisationer gör allt för att tysta ner problemen och förvränga dagens sanning.

Girighet och makt är det som genomsyrar stora delar av vårt samhälle, mänskliga rättigheter är demokrati som lätt faller mellan stolarna.

Livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin, krigsindustrin och telecomindustrin är maktfaktorer i dagens samhälle, deras verksamhet styrs av proffs som är riskförnekare. Alla gifter och kemikalier vi stoppar i oss, kläder vi har på oss eller det runt omkring oss talas det med en låg ton i, som de flesta av oss inte fäster större vikt vid. De infiltrerar vår vardag och deras intresse är att vi ska handla och konsumera så mycket som möjligt.

El- och strålningsöverkänsliga personer har ett starkt behov av lågstrålande zoner i samhället för sittboende och för sin existens, de vill leva som människor och må bra, med vårt strålningsmassiva samhälle bryts deras hälsa ner tills kroppen inte klarar av strålningen från master och basstationer.

De flesta människor och djur påverkas av mikrovågsstrålningen, en del personer drabbas hårt, andra lindrigare och en del kanske nästan obemärkt.

När myndigheter talar om miljöhälsan berör det bara vissa områden

Europarådet är en parlamentarisk församling som har 47 medlemsstater, de har lagt en resolution som rekommenderar alla medlemsstater ”en lägsta strålningsnivå från basstationer och master, som är en demokratisk och mänsklig rättighet”.

I ett debattprogram ”Miljö och utveckling” i TV sa en av de medverkande: ”En ensam människa är ingen människa”, ”syns man inte så finns man inte” är en annan tolkning som tyvärr existerar i dagens samhälle, ett sätt som kan belysa vårt problem hos många el- och strålningsöverkänsliga personer.

Det är en stor skam att detta problem fortfarande förnekas i organisationer, i samhället, i tillverkningsindustrin på grund av deras girighet och fokusering på höga vinster. 

Det gäller alla människor som med sina funktionshinder och handikapp förnekas i dagens samhälle och förvisas till ”gömställen” där ”en ensam människa inte är en människa” och ”syns man inte så finns man inte.”

Det finns människor som viger sitt liv för att hjälpa och stödja de drabbade i samhället, det är ni som är vardagens hjältar, det är ni som arbetar i det tysta.

Många andra blundar eller riskförnekar verkligen, stanna upp – tänk om det var du som hade varit en av dem som var drabbad istället!

Egon Reiver

Kvicksilverutsläpp

I vecka 36 brann ett flerfamiljshus på 11 lägenheter ner i Eksjö under tragiskt förhållande. Ingen människa blev skadad men tragedin kvarstår.

Tänk tanken att varje lägenhet hade 20 st. lågenergilampor i varje lägenhet gånger 11 st. lägenheter, kvicksilver som frigörs i värmen och lågorna.

Vid detta fallet frigörs ca 440-1100 mg kvicksilver i luften och bland brandrester, som sprids i omgivningen.

Handeln och de stora elleverantörerna har vid flertal tillfällen informerat i TV, radio och media om hur viktigt det är att använda lågenergilampor (lysrörslampor) för att spara el. Man har talat sig varm om hur mycket ström man kan spara, en sanning med modifikation.

Men inte med ett ord har nämnts om att varje lågenergilampan innehåller 2-5 mg Hg (kvicksilver). Inte ett enda ord om oaktsamhet eller farlig hantering.

Vad händer om ett flerfamiljshus eller en villa brinner, när allt kvicksilver förångas i omgivningen, med andra ord skapar utsläpp av kvicksilver i omgivningen, vårt näst farligaste miljögift efter kärnkraft.

En lågenergilampa är tillverkad i plast, en test vid brandskyddet i Stockholm visade det att den antänds och brinner vid höga temperaturer. Inte ska våra brandmän behöva utsättas för mer miljögifter än nöden kräver.

Det går åt 10 gånger mer energi att tillverka en lågenergilampa mot en vanlig glödlampa och många komponenter som alla ska separeras när lampan är förbrukad, som har många giftiga ämnen.

Vid kallare än +7°C kommer inte lågenergilampan upp i rätt arbetstemperatur och ju kallare desto svagare lyser den.

Mer än +50°C kan elektroniken i lampan skadas och därför är den högst olämplig i bastu.

Hur många vet och tar ansvar för en förbrukad lågenergilampa, som är miljöfarligt gods och ska lämnas in på miljöstation.

Kemikalieinspektionen skriver på sin hemsida: Rekommendationer när en lågenergilampa går sönder. Stäng dörren till rummet där en varm lågenergilampa gått sönder. Ventilera rummet (öppna fönster) och lämna rummet. Den Europeiska lamporganisationen (ELC) rekommenderar att man lämnar rummet i ca 30 minuter.

Samla senare upp lampresterna med en styv bit papper eller kartong och torka golvet och andra ytor i närheten av den trasiga lampan med en liten fuktig trasa.

Lägg lampresterna i en glasburk med lock. Lägg även trasan i glasburken, förslut burken och märk den med texten: ”Kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa”.

Lämna burken till returhantering som är avsedd för miljöfarligt avfall.

Använd inte dammsugare, det finns risk för att dammsugaren ytterligare finfördelar och förångar kvicksilverdropparna och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning.

Vid eldsvåda kan inte denna rekommendation levas upp till. Är vi inte mer rädd om vår miljö, har vi inte alldeles för mycket miljögifter i vårt boende och runt om kring oss ändå?

Det får väl räcka nu?!

Egon Reiver

El- och strålningsöverkänslighet, en funktionsnedsättning

Socialstyrelsen 2009-10-05. Dnr 32-11316/2009

Socialstyrelsens definition av funktionshinder: ”Begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.”

”När det gäller begränsningar hänvisade till besvär relaterade till elektromagnetiska fält vidhåller Socialstyrelsen den hållning som enheten för handikappfrågor bl.a. uttryckte i ärende Dnr 72-8346/2007, d.v.s att avsaknaden av bevisning om samband mellan exponering av elektromagnetiska fält och besvär inte får leda till att enskilda undanhålls från det stöd vederbörande är i behov av.

Utgångspunkten för handikappolitiken är just det miljörelaterade, relativa handikapp-begreppet, d.v.s att funktionshinder inte ses som en egenskap hos individen utan att begreppet betecknar brister i mötet mellan individens förutsättningar och den miljö hon befinner sig i.”

El- och strålningsöverkänslighet är miljörelaterat, effekten av olika kemikalier, tungmetaller, bekämpningsmedel och konserveringsmedel som påverkar miljön på olika sätt, där människan är en del av naturen och miljön.

Kemikalier, bekämpningsmedel och den ökande elektromagnetiska strålningen i vår miljö, påverkar människor, djur och växter. Som utgör ett hot mot vår hälsa och våra barns hälsa.

Barn påverkas mest av miljögifter och den strålning de kan utsättas för redan som foster, för att sedan under sin uppväxt utsättas från mikrovågsstrålning varje dag, varje timma från trådlösa data- och telefonsystem.

Barn kan även ärva tungmetallförgiftningen av sin mor och mormor och är man tungmetallbelastad kommer olika former av reaktion/symptom av överkänslighet från eksem, astma till el- och strålningsöverkänslighet.

Europarådet resolution 1815/2011 vädjar till medlemsstaterna att ta hänsyn till elöverkänsliga. Lågstrålande områden bör inrättas och andra åtgärder bör vidtas för att skydda elöverkänsliga personer i Europa. Resolutionen är mycket radikal och en rekommendation i de 47 medlemsstater.

I Sverige finns inget större intresse för frågan hos kommuner eller medialt.

Det är viktigt att skydda lågstrålande och tysta områden i PBL, så utbyggnad av trådlösteknik och basstationer  förhindras inom dessa zoner.

I skolorna reglerar EU-Rådet mobilanvändandet strikt och fast uppkoppling ska användas före trådlöst och att minska befolkningens exponering för mobilstrålning och trådlösa nätverk.

Inga nya trådlösa datanätverk bör eller ska byggas i skolorna och befintliga nätverk bör bytas ut till trådbundna datanätverk för att skydda barn och unga från onödig exponering.

Rådet hänvisar även till ny forskning som visar på cancerrisker och andra hälsoproblem i.s.m med radiofrekventa fält ökar.

Mona Nilsson skriver att under de senaste 30 åren har

barncancerfallen ökat med 1% varje år.

10% av barnen överviktiga,

14% har astma

1% har autism.

Minns vi vår historia ett antal år tillbaks?

•          Neurosedyn, fenoxisyror, hormoslyr, kvicksilver, DDT, asbest, tobak, bly m.fl. som var ”ofarligt för människan tidigare”, innan sanningen kom ifatt!

•          Varför glömmer vi bort tidigare hot mot mänskligheten?

•          Varför inser inte myndigheterna det nya faran/hotet från strålning och elektromagnetiska fält, som påverkar och skadar barn och den unga generationen?

Professor John Ionescu behandlar barn och vuxna med miljörelaterade sjukdomar, genom att avgifta och stärka patientens immunförsvar.

För att bli allergisk/överkänslig behövs en orsak, som ex. kvicksilver, bekämpningsmedel, dieselavgaser, olika kemiska ämnen och konserveringsmedel.

Rådet varnar för all trådlös teknik som är digital och pulsad som DECT-telefoner, babyvakter och liknade. Det gäller att handskas rätt med elektromagnetisk strålning.

Inflytandet är stort från en liten grupp experter inom telekomindustrin, där alla håller varandra om ryggen styr med hjälp av lobbyister hela samhället. De gränsvärden som ICNIRP och WHO är alldeles för höga för människans hälsa, resolutionen uppmanar medlemsländerna att söka egen vetenskaplig grund i frågan och stödja forskning som leder till mer ofarlig teknik.

Mobilstrålning från 3G kan skada DNA redan vid 0,05 W/kg, gränsvärde idag är 2,0 W/kg,

Medlemmar i ICNIRP dominerar de flesta utredningar om risker med mobiler. Hitintills har de sagt: ”det finns inte något samlat vetenskapligt underlag som tyder på att radiofrekventa fält orsakar skadliga hälsoeffekter hos människor”, men att försiktighetsprincipen ska gälla. Dubbla budskap?

Lennart Hardell, professor Universitetssjukhus, Örebro och Kjell Hansson Mild, forskare vid Arbetslivsinstitutet, Umeå, säger: Hos personer som använt mobiltelefon eller trådlös telefon mycket och med lång latenstid (tid sedan användningsdebut) finns en klart ökad risk för elakartad hjärntumör.

Äldreboende bygger idag på mycket trygghet för de äldre, men de ansvariga i kommuner glömmer totalt bort de elektromagnetiska strålningsfälten i byggnaden, där trådlösa system är en självklarhet för dem.

Hur ska en person som drabbats av el- och strålningsöverkänslighet över huvud taget kunna vara boende i den miljön?

Inte ska den elöverkänsliga personen behandlas som psykiskt sjuk och drogas ner för att dämpa de problem som uppstår av den trådlösa tekniken?

Elöverkänslighet är ett funktionshinder, hänsyn måste tas till ”den person med syndrom av intolerans för elektromagnetiska fält”.

(Syndrom, ger en bild av ett bakomliggande förhållande eller förlopp.)

(Intolerant är att inte respektera och acceptera mänskliga olikheter.)

Vårt samhälle är en mångfald, där alla ska kunna bo, leva, utvecklas och må bra, även på ålderns höst.

Det är tekniken som ska anpassas till människan och inte tvärtom. Vi måste använda en beprövad teknik som är anpassad till varje individ, det är en del av mänskliga rättigheter.

Därför gäller att inrätta lågstrålande zoner i varje kommun för el- och strålningsöverkänsliga personer, där all trådlös teknik som stör förbjuds inom ett skyddat område/zon.

Albert Einstein:  ”Det farligaste för mänskligheten är när man litar på överheten.”

Vi inom Elöverkänsligas förening i Jönköpings län har erfarenhet och kunskap om ”vårt funktionshinder” elöverkänslighet, tillsammans kan vi hjälpas åt och skapa goda förutsättningar med vårt boende i samhället.

2010 skulle alla offentliga lokaler vara tillgängliga för alla, men vad har hänt sedan?

Egon Reiver

Risken för hjärntumör ökar med åren

I lokaltidningar 28/7 2011 skriver P O Lindströms en artikel om ”Lugnande besked om mobilvanor”, där får man ett trovärdigt intryck av artikeln som också säkert innehåller en hel del fakta.

Det står ”att mobilanvändningen hos barn och ungdomar ökat kraftigt de senaste åren, finns en oro att för att ungas hjärnor som fortfarande utvecklas kan skadas av mobilstrålning.” Där anger P O en internationell forskning (Cefalo-studien), där forskarna inte kunde se någon skillnad mellan unga friska personer och unga cancerpatienter, risken var inte förhöjd efter 5 år användande.

I artikeln talas enbart om mobiltelefonen, som i många fall är/kan vara ”snällare” än den strålning från trådlösa hemtelefoner (DECT) och trådlös data (WLAN och WiFi) bland annat.

Risken för elakartad hjärntumör från mobiltelefoner och annan trådlös mobilanvändning ökar med åren och de som använt trådlös kommunikation i 10 år eller mer, har vuxit alarmerande.

Cancerläkaren Lennart Hardell och medarbetare i Hardellgruppen har gjort flera studier sedan 90-talet och efterhand stärks studierna på att hjärntumörer ökat betydligt. De som börjar använda sin mobiltelefon före 20 års ålder löper mer än  5 gånger större risk att utveckla en elakartad hjärntumör, ca 4 gånger mer än äldre personer.

Idag med all trådlös teknik i dagis, förskolor, skolor, bostäder, arbetsplatser och allmänna lokaler, påverkas alla av mikrovågsstrålningen mer eller mindre och som kan visa sig som huvudvärk, trötthet, hudrodnad, koncentrationsbesvär, ögonklåda m.m.

Vi vet inget om framtiden, men att förneka att vi inte påverkas av mikrovågsstrålning är lika dumt som att förneka de skador som orsakas från Homoslyr, Neurosedyn, Fenoxisyror, kvicksilver, DDT, Asbest m.fl. som var ”ofarligt för människan”, innan sanningen kom ifatt!

Egon Reiver

Pandemrix och Hierarkin

År 2009 gick WHO ut och talade om en världs-epidemi (en pandemi (av grekiska pandemia, "hela folket") är en epidemi som drabbar och får spridning över stora delar av världen). I Sverige gick självklart Socialstyrelsen, Annika Linde från Smittskyddsinstitutet och statsminister Fredrik Reinfeldt ut och talade om hur viktigt det var att alla skulle vaccinera sig, det är helt oansvarigt att inte vaccinera sig och Sverige beställde 18 miljoner sprutor som skulle räcka till dubbla vaccineringar åt befolkningen.

Annika Linde, statsepidemiolog, Smittskyddsinstitutet gick ut alla tuffast och fördömde de människor som inte tog sitt ansvar att vaccinera sig. Men det fanns föräldrar och andra vuxna som insåg en fara att ta sprutan, som innehöll en liten dos kvicksilver som konserveringsmedel.

Men vad hände året efter? Det började komma in från olika håll att barn blivit sjuka, (en typ av sömnsjuka), de hade insjuknat i Narkolepsi efter vaccination med Pandemrix.

Pandemrix var inte tillräckligt vetenskapligt beprövat, ändå hanterar våra myndigheter detta på ett oansvarigt och oskickligt sätt, för bakom allt detta låg påtryckningar från läkemedelsindustrin med sina lobbyister in i WHO, som hela tiden gjorde ett drev av Pandemin och påverkade regeringar och myndigheter i de flesta länder.

Nu i juli 2011 rekommenderar de europeiska läkemedelsmyndigheternas vetenskapliga kommitté, CHMP, som utrett risken för att insjukna i Narkolepsi efter vaccination med Pandemrix, att barn och unga under 20 år ska bara vaccineras mot Pandemrix när annat vaccin mot svininfluensa inte finns tillgängligt. I Sverige rekommenderas inte längre Pandemrix till barn och ungdomar under 18 år.

Men de ansvariga i Sverige som gick ut och propagerade så stark för vaccinering, har ännu inte gått ut och beklagat eller förklarat tydligt för de svenska folket att de missbedömt risken med att barn insjuknat i Narkolepsi.

Vid nästa gång något liknade inträffar, med vilken tillit kan vi då ha till denna hierarki, som regering, socialstyrelse och smittskyddsinstitut?  Deras arbete är att ta ansvar och även tydligt förklara när misstag har eller kan uppkomma.

(Källa: Wikipedia. Hierarki (av grek. ‘Ιερός hieros, helig, och αρχή arche "förste", "härska") betecknar en organisationsform med utpräglat centralstyre, som ofta förekommer inom såväl militär, stat, samhälle, kyrka som företag, men även i överförd bemärkelse inom vetenskapen, till exempel systematik.)

Ann-Louise och Egon Reiver