För vem gäller tillgänglighet,
en självklarhet för de flesta, som knappast ifrågasätts.
De flesta av oss lever i en
egoistisk bubbla, där det egna jaget styr tanken och självkänslan, där ingen annan
ska komma och ändra på mina rättigheter, jag står mig själv närmast och jag
bestämmer över mina värderingar och mitt liv.
Tillgängligheten är en
självklarhet och en mänsklig rättighet, en mänsklig rättighet som enligt
FN-konventionen ska efterlevas, men hur efterföljs den?
Tyvärr är det mest vackra ord
och vackra formuleringar, för den som har avvikande meningar finns endast
tandlösa lagar och resolutioner som inte betyder mer än trycksvärta på ett
papper.
Vad som uppfattas som bra tillgänglighet
för en person, grupp eller organisation, kan vara av motsatt betydelse för
andra personer, grupper och organisationer.
Vad innebär tillgänglighet för den som äger en
funktionsnedsättning?
Vad innebär begränsad rörelsefrihet?
Är man frisk, har en vardag
som fungerar bra och livet är som en dans, då är det lätt att glömma eller inte
tänka på dem som dagligen brottas med sin funktionsnedsättning av skilda slag.
En vardag som kan påminna om
ett helvete på jorden där ljuset är förbytt till mörker.
Hur ofta stannar vi upp i
denna digitaliserade värld och skänker en tanke till dem som har det svårt.
Hur ofta ger vi en hjälpande
hand till dem, där tillgänglighet är en bristvara?
Begränsningar och uteslutning
från samhället handlar om bland annat vår vardag, att som rullstolsbunden ej
kan ta sig upp från hinder som trottoarkant, trappor till affärer och
bostadshus, snövallar, oplogade trottoarer och gång- och cykelvägar, att ta ut
pengar från en bankomat, att besöka offentliga lokaler, resa med tåg eller
buss, gå på bio eller teater, närvara vid andra sammankomster, möten och
liknande arrangemang där det saknas utrymme eller dålig miljö.
Dålig miljö är också ett
gemensamt problem för allergier av skilda slag, personer som har drabbats av
någon form av allergi, (som är en överkänslighet,) vid mat och dryck eller
annan yttre påverkan i vår närmaste omgivning.
Ingen person ska behöva göra avkall på den
tillgänglighet som vi alla ska ha rätt till, ingen vill frivilligt bli sjuk eller ha en funktionsnedsättning, eller
må dåligt av yttre påverkan i vår miljö.
Tyvärr är det egoismen,
pengarna och den ekonomiska industrin som styr vad som är tillgänglighet för
människor, industrins kriterier är det ingen som någon får ändra på (eller ens
försöka).
Att som funktionsnedsatt
person bli fråntagen en stor del av självklar tillgänglighet och sedan dessutom
förnekas att bli trodd på de symtom som är problemet, bli förnekad och bemött
som människa, är tyvärr allt för vanligt både inom sjukvården och från
myndigheter och organisationer inom vårt samhälle.
Egon Reiver.
