De osynliga
barnen i skolan, är de barn som kallas hemmasittare. Barn som av olika
anledningar inte klarar av den tuffa miljön i skolan.
I senaste
Kalla fakta, beskrevs tydligt om Skollagen reglerar, vilka
rättigheter och skyldigheter som gäller för barn, elever och vårdnadshavare och
vad som står i lagen och vilka krav som ställs på huvudmannen för verksamheten.
Förordningar är ytterligare bestämmelser i skolfrågor från
regeringen. Ansvar i skolfrågor
är Skolverkets uppgift att stödja, implementera och ge råd kopplade till
skollagen, förordningar och föreskrifter.
Varför
uppstår då denna situation, där ca 5500 barn stigmatiseras, det vill säga att
de faller utanför samhället?
Många
kommuner som har det stora ansvaret, vill inte synliggöra problemet för de barn
och ungdomar som har svårt att fokusera på skolarbetet.
Barn och
ungdom som behöver en lugn skolmiljö, som ger dem trygghet, negligeras ofta.
Detta är inget nytt problem, det har funnits länge. Det värsta är att problemet
eskalerar hela tiden, ingen vill eller kanske inte kan ta tag i det av olika
orsaker eller kanske avsaknad kompetens?
Sedan den
nya skollagen från 2011 infördes, har det bara gått utför enligt Kalla fakta.
Skolan är skyldig att erbjuda barn och ungdom individuella lösningar, skapa den
hjälp som de så väl behöver. Detta är ett klart misslyckande för alla, barn,
föräldrar, skolan och hela samhället.
De osynliga
barnen döms till ett utanförskap i samhället, därför att många skolor och
kommuner inte erbjuder till anpassade undervisningen, som de osynliga barnen
måste få för att kunna ta del av undervisningen.
Enligt Kalla
fakta har 4 av 10 skolor hemmasittande barn, någon förståelse för detta saknas tydligen
hos de ansvariga? Problemet skapar stora kostnader för samhället, i en
kostnadsberäkning kostar det samhället cirka 10 – 12 miljarder kr för att ingen
tar tag i problemet, utan blundar eller hänvisar till andra. Problemet
genererar kostnader för Socialen, anhöriga måste vara hemma från sina arbeten
och ta hand om sina barn och på sikt kan kostnaderna skena iväg upp till 20 –
30 miljarder enligt Kalla fakta.
Alla barn
har rätt till särskild hjälp och stöd i skolan. Alla barn klarar inte av den
tuffa miljön i stora klasser, där tydligen alla ”ska vara lika”.
I
statistiken existerar inte verkliga kostnader för hemmasittande barn? Det måste
till mer långsiktiga lösningar för att lösa problemet, kostnader som får och
måste kosta. Detta måste vara viktigare än typ skattesänkningar, som en del
talar om.
Alla barn
och ungdom har rätt till särskild hjälp, en individuell hjälp för att kunna gå
vidare och utvecklas. Att bunta ihop stora klasser för ekonomisk vinning och
glömma behov för individen, är ett stort samhällsmisslyckande.
Jag har
talat med föräldrar, som lämnat in orosanmälan, föräldrar som förstår problemet
för sitt barn. Från skola och kommunala myndigheter har oftast kommit till
svar, ett oförstående svar och en total saknad av kompetens och förståelse. Alla har skolplikt men det måste också
finnas förutsättningar.
Egon Reiver,
