Är vi rädda om våra barn?

I TV och media berättar man om ”prov att utrusta barnen med GPS-sändare”. Det ska göra det lättare för personalen att hitta barn som glömts kvar eller gått vilse under en utflykt, skriver Sydsvenskan.

Barnen förses med GPS som rapporterar till en smart mobiltelefon. Om ett barn kommer utanför en bestämd radie larmar telefonen om att ett barn saknas och var det befinner sig.

Föreståndaren säger att tekniska prylar aldrig ersätter personalens rutiner.
Intresseorganisationen SKL har inget emot att enskilda förskolor skaffar utrustning för att hålla koll på barnen. Man utgår från att förskolorna frågar föräldrarna först.

Sändaren är en extra säkerhet. Under de två år som västarna har använts har det aldrig hänt att ett barn kommit för långt ifrån gruppen, mellan 100 och 150 förskolor runt om i landet får reflexvästar med radiosignal. Skulle ett barn komma utanför zonen skickas ett larm till personalens bärbara monitor.
Radiosignalen kan uppfattas på 1500 meters avstånd och kan fångas upp av vilken pejlutrustning som helst.

Vad händer när ett barn dagligen utsätts för mikrovågsstrålningen från GPS-sändaren som är inlagd i skyddsvästen? Barn är mer känsliga för mikrostrålning än vuxna och en räckvidd på 1500 meter säger ändå en del om den strålning de kan utsättas för.

Mona Nilsson skriver i sin bok Mobilstelefonins hälsorisker. ” Det går inte längre att hävda att vi inte känner till någon mekanism som kan förklara att mobilstrålning kan orsaka vilken sjukdom som helst hos människor och djur. Det finns omfattande belägg för att radiofrekvent kan vara cancerogen på flera olika sätt”.

WHO har sedan tidigare länge konstaterat att barn har en unik känslighet för olika miljöfaktorer, som bland annan radio- och lågfrekventa fält.

Vem kan garantera att barnens hälsa inte är i fara. Många forskare och läkare har påpekat faran med icke-joniserande strålning och att kommande generationers hälsa kan vara i fara.

Egon Reiver