Vi lever i en föränderlig värld!

Visst är så mycket märkligt, vi har inte råd att ta hand om många människor med funktionsnedsättning och äldre medborgare, som behöver mer eller mindre hjälp i sina vardagliga sysslor och i sitt boende.

Det verkar saknas pengar och vilja från ansvariga, att leva upp till de konventioner Sverige skrivit under på eller som ratificerats till Svensk grundlag.

Även pensionärerna blev snuvade på konfekten för ca 10 år sedan, de har ännu inte fått någon full upprättelse för den inarbetade pensionen. Alltför många pensionärer, långtidssjuka och funktionsnedsatta människor har stora svårigheter att få dagen kostnader att gå ihop, de lever i ett fattig-Sverige, som ingen vill se eller tala om.

Hela tiden finns det bortförklaringar till orsak och handling, men var någon stans ligger den verkliga sanningen? Socialtjänstlagen heter det så vackert, men ack – den gäller inte fullt ut eller för många verkliga behövande.

Samtidigt har Sverige fortfarande råd med jobbskatteavdrag, sedan flera år tillbaks, pengar som kommer från utförsäljning av statliga företag och en skrotning av dåvarande försvaret. Istället skulle de pengarna  behövas till skolor, vård, omsorg och infrastruktur.

Den kompetens som många rikspolitiker borde ha, verkar inte existera – då de flesta ser alltför kortsiktigt eller tar beslut som cirkulerar kring egna intressen istället. Hur ska man kunna bygga upp tillit till  dessa politiker? Empati är inget de ens kan stava till eller kanske inte förstår dess innebörd.

Jag har fått många telefonsamtal från olika person i vårt avlånga land, de ringer till mej om råd att klara av sin svåra och frustrerande situation, personer som blivit drabbade av en funktionsnedsättning som inte myndigheter vill inse eller stödja, där starka ekonomiska krafter styr och påverkar beslut genom sina lobbyister i beslutande organ.

Många av de personer, lever i ett helvete, en del så allvarligt att de till och med blivit flyktingar i eget land.

Att söka boende på platser där de kan få ett andrum, att vara allergiker - att bli sjuk av yttre miljöpåverkan och samtidigt inte blir betrodda, är i sig mycket betungande. Detta är en dold tragedi i samhället som saknar prioritet.

Samtidigt är detta en resursförstöring, att samhället inte engagerar sig mer och tar hand om den kunskap och erfarenhet som existerar.

Ingen vill bli drabbad frivilligt av en funktionsnedsättning, att förlora sin familj, yrkeskarriär, vänner och bekanta, det är en helt ofrivillig situation. Därför måste vi förstå och lyfta upp kunskapen till ytan.

Ohälsa har en gemensam nämnare, som påverkar kroppens motståndskraft. Det är alla kemikalier, bekämpningsmedel och de flesta onödiga E-medel, som också kan ha sin berättigade förklaring till ohälsa.  Men även den livsstil vi väljer att leva, frivilligt eller ofrivilligt av skilda slag.

All allergi, utmattning och överkänslighet m.fl. måste ge oss ett varningens pekfinger, vår omgivande miljö, vår livsstil och vår kost är viktiga delar i ett större sammanhang.

Alla har vi rätt att finnas till i samhället – oavsett  om vi har en funktionsnedsättning eller ej.

Så länge man är ung, frisk och stark, existerar inte tanken om andras världar, tyvärr.

Egon Reiver