FÖR VEM GÄLLER TILLGÄNGLIGHET

För vem gäller tillgänglighet, en självklarhet för de flesta, som knappast ifrågasätts.

De flesta av oss lever i en egoistisk bubbla, där det egna jaget styr tanken och självkänslan, där ingen annan ska komma och ändra på mina rättigheter, jag står mig själv närmast och jag bestämmer över mina värderingar och mitt liv.

Tillgängligheten är en självklarhet och en mänsklig rättighet, en mänsklig rättighet som enligt FN-konventionen ska efterlevas, men hur efterföljs den?

Tyvärr är det mest vackra ord och vackra formuleringar, för den som har avvikande meningar finns endast tandlösa lagar och resolutioner som inte betyder mer än trycksvärta på ett papper.

Vad som uppfattas som bra tillgänglighet för en person, grupp eller organisation, kan vara av motsatt betydelse för andra personer, grupper och organisationer.

Vad innebär tillgänglighet för den som äger en funktionsnedsättning?

Vad innebär begränsad rörelsefrihet?

Är man frisk, har en vardag som fungerar bra och livet är som en dans, då är det lätt att glömma eller inte tänka på dem som dagligen brottas med sin funktionsnedsättning av skilda slag.

En vardag som kan påminna om ett helvete på jorden där ljuset är förbytt till mörker.

Hur ofta stannar vi upp i denna digitaliserade värld och skänker en tanke till dem som har det svårt.

Hur ofta ger vi en hjälpande hand till dem, där tillgänglighet är en bristvara?

Begränsningar och uteslutning från samhället handlar om bland annat vår vardag, att som rullstolsbunden ej kan ta sig upp från hinder som trottoarkant, trappor till affärer och bostadshus, snövallar, oplogade trottoarer och gång- och cykelvägar, att ta ut pengar från en bankomat, att besöka offentliga lokaler, resa med tåg eller buss, gå på bio eller teater, närvara vid andra sammankomster, möten och liknande arrangemang där det saknas utrymme eller dålig miljö.

Dålig miljö är också ett gemensamt problem för allergier av skilda slag, personer som har drabbats av någon form av allergi, (som är en överkänslighet,) vid mat och dryck eller annan yttre påverkan i vår närmaste omgivning.

Ingen person ska behöva göra avkall på den tillgänglighet som vi alla ska ha rätt till, ingen vill frivilligt bli sjuk eller ha en funktionsnedsättning, eller må dåligt av yttre påverkan i vår miljö.

Tyvärr är det egoismen, pengarna och den ekonomiska industrin som styr vad som är tillgänglighet för människor, industrins kriterier är det ingen som någon får ändra på (eller ens försöka).

Att som funktionsnedsatt person bli fråntagen en stor del av självklar tillgänglighet och sedan dessutom förnekas att bli trodd på de symtom som är problemet, bli förnekad och bemött som människa, är tyvärr allt för vanligt både inom sjukvården och från myndigheter och organisationer inom vårt samhälle.

Egon Reiver.