Vad är barnkonventionen och mänskliga rättigheter?

Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars  eller andra vuxnas ägodelar. Den innehåller 54 artiklar, som alla är lika viktiga och utgör en helhet, men det finns 4 grundläggande och vägledande principer, som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn.

1. Att barn har samma rättigheter och lika värde.

2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som berör barn.

3. Alla barn har rätt till liv och utveckling.

4. Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.

När man läser Barnkonventionen och mänskliga rättigheter, framstår det som självklart och tydligt, men hur fungerar den i praktiken?

Hur bemöter skolan mobbning och funktionsnedsättning?

De inslag vi sett på TV den senaste tiden, är både skrämmande och respektlösa. Är det så vi vill att skolan och övriga samhället ska fungera?

Jag tror knappast någon vill det, ändå finns en flathet och rädsla att ta tag i olika problem.

Empati är tyvärr en bristvara i stort, att förneka och negligera  sanningen är ett brott mot mänskliga rättigheter.

I oktober 2015 träffade jag en ung familj, en mamma med sina två barn bl.a. Mamman har blivit strålningsöverkänslig och kan inte fungera fullt ut i samhället. Hennes familj har fått flytta ut till en lågstrålande miljö, långt från master och annan trådlös teknik i närområdet. Hennes äldsta dotter känner av elektromagnetisk strålning från mobiltelefoner och plattor, hon blir mycket trött av lång resväg en lång skoldag.

När jag talade med henne kände jag igen problemet, klart och tydligt, men tyvärr vill inte skolan inse eller lyssna på hennes problem. Vad finns ansvaret från berörda lärare och hur efterlevs barnkonventionen och mänskliga rättigheter.

Tyvärr nonchaleras detta alltför ofta och det stackars barnet lämnas ute i kylan utan förståelse eller empati.

Strålsäkerhetsmyndigheten styrs av lobbyister från telekomindustrin, som påstår att de bevakar den samlade forskningen, deras retorik är: Det finns inget som tyder på att trådlös teknik är farlig för barn. Till detta lyssnar myndigheter, riksdag och regering och där igen förnekar strålningsöverkänslighet och risk för hälsofara.

Ändå påverkas och drabbats många människor av symtom el- och strålningsöverkänslighet, en del av lindrigare art, andra betydligt mer aggressivt.

Kontentan är att det finns mängder av forskning som visar påverkan på såväl människor som djur, samtidigt vill jag påpeka att det finns mängder av forskning som inte visar någon påverkan, det är betald forskning från telekomindustrin.

Utdrag ur Biointiativrapporten 2012. Belägg för att barn är mer sårbara

Den amerikanska expertgruppen ”The President's Cancer Panel” (2012) konstaterade att barn ”löper särskilt hög risk beroende på deras mindre kroppsstorlek och snabba kroppsutveckling – två faktorer som förstärker deras känslighet för kända carcinogener, exempelvis strålning”.

Det amerikanska barnläkaresällskapet ”The American Academy of Pediatrics” framför i ett brev den 12 december 2012 till kongressledamoten Dennis Kucinich: ”Barn är oproportionerligt påverkade av miljöexponeringar, exempelvis mobilstrålning.

Skillnaderna i bentäthet och vätskemängden i ett barns hjärna jämfört med en vuxens hjärna kan medföra att barn absorberar mer radiofrekvent energi djupare i sina hjärnor än vuxna.

Det är ett grundvillkor att varje ny standard för mobiltelefoner och annan trådlös utrustning måste inbegripa ett skydd för de yngsta och mest känsliga individerna för att garantera att de får ett livslångt skydd.”

Frågeställningar kring barns exponering för RFR är av avgörande betydelse. Det finns överväldigande belägg för att barn är känsligare än vuxna för många olika exponeringar (Sly och Carpenter, 2012), t ex. RFR, och de konsekvenser som bör uppmärksammas mest är cancer och effekter på neuronal utveckling.

Ändå placerar föräldrar trådlösa babyvakter i barnsängar och ger mycket små barn trådlöst uppkopplade leksaker, vanligtvis utan någon som helst insikt om de möjliga riskerna.

Ett växande problem är att alla undervisningsdatorer i skolor blir trådlöst uppkopplade. Trådbundna undervisningsdatorer ökar däremot inte radiofrekvent exponering och ger säker åtkomst till internet (Sage och Carpenter, Bioinitiative 2012 Report).

Skolan och samhället säger sig ta ansvar för eleven, men hur mycket är ett sådant ansvar värt, när eleven inte blir betrodd för sin överkänslighet?

Prestige får inte gå före en elevs hälsa, som i punkt 2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som berör barn.

● Barn med neurologiska problem som rör kognition, inlärning, uppmärksamhet, minne, eller beteende måste så långt det är möjligt ha tillgång till trådbundna (inte trådlösa) miljöer för undervisning, vistelse och sömn.

● Vissa undervisningsrum bör reserveras för strålningsfri utrustning för att reducera stressfaktorer som kan hämma social utveckling, kunskapsinhämtning och beteendemässig anpassning.

● Alla barn måste få ett rimligt skydd mot den fysiologiska stressfaktor som påtagligt förhöjd EMF/RFR (mobilstrålning i skolor eller hemmiljöer) innebär.

● Skolor som nu överväger att införa fullständigt trådlösa undervisningsmiljöer bör kraftfullt uppmanas att behålla trådbundna uppkopplingar eftersom de högst sannolikt innebär bättre inlärnings- och undervisningsmiljöer, och förebygger oönskade hälsoeffekter bland både elever och lärarkår.

● Den trådlösa teknologins inverkan på vård- och undervisningsmiljöer bör övervakas med avancerade mät- och analystekniker som baseras på insikter om de icke-linjära effekterna av RFR, och med digitala tekniker som är lämpliga för att urskilja de effekterna.

● Det finns tillräckligt starka vetenskapliga belägg för att förorda trådbunden uppkoppling till internet och trådbunden utrustning för undervisning, framför dyra och potentiellt ohälsosamma trådlösa lösningar som så småningom kan behöva bytas ut.

● Mobilfria undervisningslokaler bör rimligtvis kunna erbjudas alla elever/studenter som vill avstå från miljöer med mobilstrålning.

(Herbert och Sage; 2012 – Avsnitt 20)

Så länge som marknaden inte kan garantera att mobilstrålning är ofarligt, (de hänvisar till vetenskaplig beprövad erfarenhet), så länge måste det betraktas som risk och kan skada människor, (erfarenhetsmässigt beprövat).

Ingen av de personer som blivit sjuka eller mår dåligt av elektromagnetiska fält och trådlös teknik, har blivit det av fri vilja, utan kroppen visar på en överkänslighet från yttre påverkan, likt all annan allergi som många personer har drabbats av.

Strålskyddsstiftelsen arbetar för att människor ska få kännedom om hälsoriskerna och de vanligaste symtomen som kopplats till strålningen. Vi anser att det är en mänsklig rättighet. Barnen måste enligt lag gå till skolan och de är beroende av vuxnas omdöme. Därför vilar ansvaret tungt på att vuxenvärlden inte blundar för hälsoriskerna när tekniken införs i skolorna. Det är förvånande att något så självklart väcker starka motreaktioner. /Källa: Strålskyddsstiftelsen.

Hur mycket Stråskyddsstyrelsen  än vrider och vänder och försöker förneka el- och strålningsöverkänslighet, så är den klassad som en funktionsnedsättning, som innebär ett funktionshinder för väldigt många.

Riksdag, Regering och Strålskyddsstyrelsen göder mobilbranschen istället för att ta ansvar för medborgaren, detta visas tydligt och klart. Därmed kränker politiker, myndigheter och passiva organisationer den lilla människan i de bestämmelser som är framtagna i Barnkonventionen och Mänskliga rättigheter (och är godkända av Sveriges Riksdag).