Det
bemötande som många människor möts av från ansvariga myndigheter, politiker och
övriga, är idag en ren katastrof.
Att
inte vara betrodd för en ”osynlig” funktionsnedsättning, är att behandlas som en
sämre klassens medborgare, som saknar sina mänskliga rättigheter och ska
behandlas därefter.
Det
är frustrerande att flera kategori funktionsnedsatta människor har blivit så
illa bemötta, de blir inte tagna på allvar och får inte den hjälp de så väl
skulle behöva.
Vems
ärende går alla de myndighetspersoner, folkvalda politiker med flera, som saknar total empati för drabbade
människor och kan visa en stor egoism och arrogans. Arrogant bemötande kan
upplevas som otrevlig, endast intresserad av sig själv
och ointresserad av andra människor
och deras funktionsnedsättning, ibland rent överlägsen och föraktande mot andra
individer eller deras levnadsproblem.
De
ansvariga verka inte känna till problemet eller så är en eller flera
utredningar igång, ett slag i luften för verkligheten och sanningen.
Ser
man till Grundlagarna och Regeringsformen, är det rättigheter och friheter
som tillkommer personer i Sverige och skyddas främst i de tre grundlagar:
regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
De rättigheter och skyldigheter som inryms i ett antal internationella
konventioner och som ska vara bindande för de anslutna staterna, i detta fallet
Sverige.
Men så är inte verkligheten, nu gäller att ekonomiska
intressen går före folkhälsan och övriga behov, dessutom gäller myndigheternas
prestige, som går före den drabbande och hjälpsökande medborgaren.
Att slå sig för bröstet och att bortförklara ”det enskilda
fallet” är myndighetens dåliga försvar, det är rent kränkande för den som
drabbats, men ett enkelt sätt för motparten att inte föra frågan vidare eller
försöka lösa problemet.
Beslutande myndigheter, politiker och andra organisationer är
som strutsen vid uppkomna problem, de stoppar ned huvudet i sanden och därmed
löser de inte frågan eller problemet.
Jag har inte berört någon funktionsnedsatt grupp, utan jag
vill bara lyfta fram att stora problem finns som ansvariga myndigheter,
politiker med flera inte vill ta i. De föredra att sitta lugnt och skönt på
sina bekväma kontorsstolar och hoppas allmänheten och ignorerar verkligheten.
Att sakna empati och förståelse, är
att sakna handlingskraft och dåligt samvete. 2018 är det valår och
förhoppningsvis finns det ansvariga som vet vad empati betyder, förmågan att
uppleva och förstå andra personers känslor, behov och människovärde.
Egon Reiver, Eksjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar