Varför driver inte politiker och svenska myndigheter
frågan om mänskliga rättigheter, när det gäller svenska medborgare?
Idag är det
mest synlig funktionsnedsättning som prioriteras till viss del, men långt ifrån
gällande behov.
Som osynlig funktionsnedsättning är bland annat
nedsatt hörsel till dövhet. Visst finns det hjälpmedel, men det räcker inte.
Som exempel är TV-textning på direktsända program bristfällig,
här ligger textningen ett par meningar efter tal och bild. Jag har själv testat
med att stänga av ljudet på tv:n under programmets gång och de fodras inte
mycket innan man tappar tråden vad som sägs och vad det handlar om.
När det gäller lokalnyheterna på SVT, här finns ingen
textning mer än vid dålig ljudupptagning, tydligen för att hörande kan följa
informationen.?
De personer med nedsatt hörsel och dövhet, varför är de
inte berättigade till samma information som hörande???
Det finns idag program som effektiv överför
tal till textremsa snabbt och enkelt. Ibland undrar man varför det ska vara så
här?
HRF, Hörselskadades Riksförbund, driver nu krav på
lagstiftning om textning, för att väcka opinion och sätta press på både
mediaföretag och politiker.
HRF skriver vidare: Aldrig tidigare har det varit så enkelt att texta som idag och aldrig
tidigare har det varit så många som vill ha textning i TV, på webben och i
sociala media – såväl 1,5 miljoner hörselskadade som miljontals andra i landet.
Det är en självklarhet att hörselskadade ska kunna
leva i full delaktighet och jämlikhet.
Så frågan vilar tungt på våra valda politiker
i riksdag och regering. Skärpning är det som behövs, alla har rätt att bli
respekterade och få leva upp till mänskliga rättigheter.
/ Egon Reiver
